Mini-me fyller 4 år om en vecka. Det berömda trotset är i full sving. Just nu är familjelivet ett minfält och minsta felsteg leder till ett nervöst sammanbrott. Det är skrik och gråt (av dem dramatiska torra typen utan tårar), det slås i dörrar och saker kastas hej vilt. Elaka ord kommer som skott i hjärtat och små slag riktas mot en. Allt är dåligt, hemskt och fult. Ord som ALDRIG och jag vägrar används frekvent. Jag fasar för tonåren, när hon inte längre är liten och kan bli buren till sitt rum och besitter mer styrka i sin högerkrok.
Vid det laget hoppas jag så klart att vi har fått fason på henne, annars är det något som fel. Trots och revolt är ok. Att säga elaka saker och slåss är däremot inte ok.
Det är svårt att tackla det här beteendet. Jag förklarar med lugn röst att det är ok att bli arg, att jag ser henne och förstår varför hon blev det men vill att hon andas och försöker prata med mig istället för att skrika rakt ut så trumhinnorna nästan spricker.

Jag ser att hon vill, hon försöker men känslorna bubblar över och tar ifrån hemne orden. Allt blir fel och hon vill bestämma men får inte det, det blir inte som hon tänkt sig, besvikelse, ilska, hunger och trötthet tar överhand.
-Jag hatar dig mamma! Det är jag som bestämmer här.
– Jag älskar dig! Du kan få vara med och bestämma en del saker men inte allt.

När hårda ord byts mot sparkar och slag rinner det över för mig. Den lugna rösten är borta och byts mot ett slags väsande och Mini-me bärs resolut in på sitt rum. Där stannar hon dock inte länge. Viljan att få uttrycka sig kräver också publik. Därför springer hon ut och gör mer och mer provocerande saker, för att vi som försöker ignorera hennes beteende ska göra något. Det blir nästan som en lek. En lek som jag inte vill vara med på.

Efter timmar av bråk, när hon till slut sitter kvar i sitt rum och skriker, medan jag sitter på mitt rum och sippar rosévin och försöker att inte skrika, går det att ta upp henne i famnen och hon kan börja andas normalt igen. Några snyftningar, pussar och kramar och ett glas mjölk senare kan vi stoppa henne i säng. Långt efter läggdags vilket gör att imorgon kommer samma sak upprepas, när hunger och trötthet sätter in. Om hon bara åt och sov kunde mycket undvikas.

Varje dag är ny och har möjligheten att bli bra. Jag håller tummarna…