Me, myself and I – Sida 24

Kategori: Me, myself and I

07
jun
2013

Varför får jag inget gjort?

kategorier: Bra men ej relaterat till mat, Familjen, Hem & trädgård, Me, myself and I

Vi grejar och fixar här hemma idag. Sambon har röjt i garaget och kört iväg skräp. Äntligen! Nu kan man gå in i vårt garage. Det är stort vill jag lova. Garaget i sig men även saken i sig. Får se hur länge det förblir så. Känner jag sambon rätt är det snart fullt med skit igen.
Han säger det inte högt men jag ser det på honom och hör det på suckarna att han undrar vad jag har gjort på hela dagen, nu när han har varit så effektiv.

Ja jag vet inte riktigt. Inte mycket. För det är svårt att hinna med något tycker jag, mellan man tröstar ett barn, torkar tårar och blod, plåstrar om, fixar lunch, åker och handlar blommor, sitter och väntar på att en glass ska bli uppäten så man kan åka, dammsuger, torkar kiss vid ett flertal tillfällen (en hund m dåligt psyke), försöker aktivera nämnda hund på ett bra sätt, hjälper en liten på toaletten, gör rent en barnpool, fyller på samma barnpool med vatten (hinkvis från badrummet eftersom någon tog bort vattenutkastet), hjälper barbiedockorna få på sig kläder, plockar undan leksaker och disk och letar recept till kvällens middag.

Konstigt att jag inte hunnit göra något på hela dagen när nu sambon har varit så effektiv. Jag får anstränga mig lite mer imorgon tror jag bestämt.

05
jun
2013

Ingen vinst i bloggutmaningen och lite smäll på fingrarna

kategorier: Bakning, Bra men ej relaterat till mat, Hemsidor, webbutiker och bloggar, Kakor, Me, myself and I, Mjuka kakor och tårtor

Hej,

Jag var ju med i bloggen Söta sakers bakutmaning förra månaden, i hopp om att vinna en kokbok. Jag tävlade med min champagnemousse, som jag använde som fyllning i min castingtårta.

Har du missat det inlägget eller vill pröva att baka den tårtan så hittar du inlägget HÄR

Vill du se vilka alla de smarriga bidragen i tävlingen var så gå in påSöta sakers blogg.

Man kan inte vinna jämt, eller någonsin i mitt fall. Jag har aldrig haft tur på det viset, vissa har flyt när det gäller tävlingar, andra vinner på annat sätt 🙂

Tänkte jag skulle pröva att vara med i bakutmaningen igen, men temat för juni månad är inte upplagt än. Väntar med spänning.

En annan blogg som har en bakutmaning denna månad är Jennys Matblogg.

Man ska välja ett bakverk från hennes blogg, baka och fota och skicka in till henne. Kul med utmaningar så självklart vill jag vara med! Har inte bestämt mig för vad jag ska baka än dock. Hon har en hel drös med smarriga recept på sin blogg, så kika där om ni vill bli inspirerade. Kanske kan det blir Nutellabullar eller Twixkakor? Vad tycker ni att jag ska satsa på? Twixkakor har jag länge varit sugen på att baka. Långpannekakor är alltid bra.

På tal om det har jag recept på goda smulpajskakor med citronkräm som jag vill dela med mig av. På en blogg nära dig, snaaart!

Så, nu när bakutmaningarna är avklarade kan jag meddela att mitt inlägg om parabenfri lotion fick två läsare att gå i taket. Inget fel med det alls vill jag bara tillägga! Jag välkomnar alla kommentarer och tycker det är bra att folk är kritiska. Och jag ser gärna att ni hör av er om det jag skriver, må det vara ris eller ros. Så länge det inte är konstiga rasistiska kommentarer, vilket jag har fått några stycken av också.

Jag tipsade för ett tag sen om två olika parabenfria lotions som jag hittade på ICA. Min lycka över dessa två väldoftande lotions till vettigt pris, som dessutom var parabenfria, ville jag dela med er. Det är nämligen långt ifrån alla hudvårdsprodukter som är parabenfria, parabener är ett ämne som av vissa anses vara skadligt för kroppen.

Nu är det ju så, vilket mina läsare så riktigt påpekade, att det finns olika sidor av diskussionen om huruvida parabener är giftiga eller inte. Dessutom får man i sig parabener via både medicin och mat, i mycket större dos än man får genom krämer. Jag vill inte att någon ska läsa mitt inlägg och tro att jag är expert inom området. Som med allt annat här på bloggen är det min personliga uppfattning jag skriver om. Den är ingen sanning för alla att leva efter. Den infon jag har fått via media om parabener är skrämmande och jag vill försöka undvika skadliga ämnen så gott jag kan, oavsett om det handlar om BPA, parabener eller E-ämnen.

Nedan kan ni läsa de två kommentarer jag fick om detta och mina svar på dem:

Jag tycker det är synd att personer som är så dåligt pålästa skriver om detta.
Parabener har i en studie i Danmark trots påvisa påverkan på fortplantning. Jag har själv läst den. Inga efterföljande studier har kunnat påvisa samma sak. Studien i sig är väldigt omtvistad, så även förbudet i Danmark som möjligen kan vara på väg bort. Parabener är ett av de mest studerade konserveringsmedlen som finns. De ersättningsalternativ som företagen tvingas använda för konsumenter som ”vill vara medvetna” är inte alls lika testade eller lagstadgade.
Du får i dig mycket mer parabener via maten du äter – och kom ihåg att det finns inga belägg för att din kropp kan ta upp parabener via huden, att de ens kan tränga igenom alla hudlagren.
Däremot kan vi alla förstå när vi äter något har kroppen en möjlighet att ta upp det.
Kan vi aldrig få ett slut på denna skrämselpropaganda kring parabener i hudvård?

Svar:
Hej, jag vill inte alls påstå att jag är superpåläst om detta ämne, även om det kanske var så mitt blogginlägg uppfattades. Om förbudet i Danmark är på väg bort eller inte vet jag inte. Jag har fått infon till mig via en del saker jag har läst och en del saker jag har sett på TV. Jag förstår självklart att det kan vara vinklat. Men jag finner det ändå skrämmande. Jag vet också att de olika parabenerna har olika egenskaper och därmed kanske också är olika skadliga. Jag förstår att man inom industrin använder parabenfri som ett försäljningsknep. Jag vet att man får i sig parabener genom andra sätt än hudkrämer också, tex. genom mediciner och mat. Dessutom har jag inte koll på vad om vilka ämnen som parabener ersätts med. Men jag tycker inte att det finns någon anledning att använda produkter med parabener i, om jag kan undvika det. Liksom jag försöker att undvika matvaror med alltför många konstgjorda ämnen i. Jag valde även BPA-fria nappflaskor så långt det var möjligt, till min dotter. Man försöker göra det man kan, det kanske inte gör jättestor skillnad men även en liten skillnad kan ha betydelse.

Du borde titta närmre på innehållet. Parabener är långt ifrån det enda skadliga i produkter.
Det finns riktigt schyssta produkter att köpa. Dock inte från ovanstående märke och i helt andra butiker…

Svar:
Hej, Jag är medveten om att parabener inte är de enda skadliga ämnena i de olika produkter man använder dagligen. Men den är en av de få som jag vet något om och som det har blivit debatt omkring. Ingen rök utan eld eller hur? Det finns många bra produkter och märken, jag köper själv en rad olika från olika butiker. Det här var dock ett tips för mina läsare, som jag tyckte verkade OK. Med det inte sagt att det är den enda sanningen. Min blogg, liksom de flesta bloggar baserar sig på personligt tyckande och kunnande.

Eftersom det här är min blogg kommer jag fortsätta skriva om det jag vill. Men självklart försöker jag att inte skriva saker utan att ha minsta belägg för det.

Tack för att ni tar er tid att läsa, och att kommentera! Det uppskattas!

Kram Christine

31
maj
2013

PAC-butiken och jag

kategorier: Bra men ej relaterat till mat, Butiker, Me, myself and I

bild från Pinterest
Jag börjar med att säga good mooorgon fina läsare! Solen skiner, det blir inte en dag på stranden, men härligt ändå. Jag tog sovmorgon idag så klockan har nyss ringt, istället för vid 05.30 som den brukar. Det blev lite sent igår.
Innan jobbet ska jag till PAC-butiken och shoppa loss. De har förpackningar, engångsartiklar, kalasprodukter och mycket annat, i storpack och till bra priser.
Kan rekommenderas till föräldrar med barn som tar studenten och som ska ordna studentmottagning. Det finns uppläggningsfat, glas, bestick, servetter och ljus etc.
Jag hittade roliga take away-kartonger som kinarestauranger brukar använda. De man ser på filmer, ni vet. Tänkte göra något roligt med dem. Det var i och för sig inte det enda jag hittade. Jag ska inte vara själv i den typen av butiker. Jag är lite av en shopaholic ju, och det här är som att släppa in ett barn i en godisbutik. Ögonen blir som tefat i huvudet på mig och jag måste ha allt!

Dags att göra mig klar för dagen. Vad ska jag ha på mig för klänning idag månntro?

Önskar er en underbar dag!
Vi hörs efter jobbet för då ska det bakas, och kanske borras lite.

Kram Christine

30
maj
2013

Parabenfri lotion

kategorier: Bra men ej relaterat till mat, Me, myself and I

Igår var jag på bokklubbsträff i Frövi.
God mat och många skratt som vanligt. Den här gången var vi full styrka, 6 stycken, vilket var extra roligt. Vi fick ugnsbakad lax, klyftpotatis, krämig sås och sallad till middag. Efterrätten var rabarberpaj med vaniljglass. Mums!

Eftersom jag var borta hela kvällen blev det inga kort gjorda. Men ikväll är det dags igen. Och imorgon ska jag baka!

Eftersom jag inte har så mycket att visa er så vill jag tipsa om två härliga hudkrämer som med sina dofter passar perfekt till sommaren. Eller när som helst egentligen 🙂
De är billiga, doftar ljuvligt, återfuktar bra och bäst av allt; de är parabenfria.

Parabener är ett ämne som finns i många hudvårdsprodukter där det används som konserveringsmedel. Det är ju bra att ens krämer har lång hållbarhet men mindre bra, och viktigt att veta är att parabener är cancerframkallande och har viss påverkan på fortplantningsssystemet.

Framför allt bör inte gravida, barn och ungdomar utsättas för parabener. Men egentligen borde de förbjudas helt. Som i Danmark. Där är parabener förbjudna för att forskare har kommit fram till att ämnena (det finns flera olika typer av parabener) är skadliga. I Sverige är det dock inte förbjudet, för svenska forskare har inte kommit till samma slutsats som sina danska kollegor, än.

Så gör dig själv en tjänst, läs innehållsförteckningen på produkterna. På vissa produkter står det att de är parabenfria.

Kram Christine

28
maj
2013

Kejsarens nya kläder

kategorier: Bra men ej relaterat till mat, Me, myself and I

Hej,
Jag är ledsen men det kommer vara snålt med inlägg här fram till lördag. Jag är i skapartagen och hinner inte med både flera blogginlägg och flera kort. Bara att välja med andra ord.
Kan dock visa er del av dagens outfit.

Snygga skor va?
Jag praktiserade ute på golvet idag, på jobbet, och hade då på mig jeans och t-shirt, och så dessa fotriktiga arbetsskor så klart. Fler än ett ögonbryn höjdes när jag kom gående. De är verkligen inte vana att se mig i jeans.
De är så pass ovana vid det att en jobbarkompis förskräckt stannade upp när han såg mig och frågade vad jag gjorde. När jag förklarade att jag hade varit på förrådet på förmiddagen sa han ” ja men du har väl riktiga kläder med dig?”
Inget ont menat om jeans och t-shirt alls, han själv brukar ha det på sig, så även idag.
Haha, snacka om att folk är vana att se en på ett visst vis 🙂

26
maj
2013

Arbetstid, Fritid och Egentid; hur lyckas man vara en Superwoman?

kategorier: Bra men ej relaterat till mat, Me, myself and I, Träning

Visst känner vi oss alla som det ibland? Man kan och gör allt, utom möjligtvis att flyga. Ni känner antagligen igen det. Man har ett jobb som kräver sitt, man har en familj som behöver kärlek och uppmärksamhet och man har ett hem som måste städas och fixas på alla möjliga vis. Utöver det vill man gärna umgås med vänner, köra ett träningspass så man håller sig snygg, stark och frisk, sjunka ner i TV-soffan och titta på favoritprogrammet, läsa den där boken som alla talar om och kanske gå på bio med älsklingen för att få lite kvalitetstid tillsammans, där man inte diskuterar veckans schema, räkningar, hämtningar och lämningar och renovering utan faktiskt kan prata om annat. Som hur man mår, drömmar och storslagna planer, en rolig grej som hände på jobbet och annat som man inte riktigt hinner med i vardagen.

Jag som dessutom har några olika tidskrävande hobbies vill gärna få tid över till dem.

Så hur får man allt att gå ihop? Eller är det någon som verkligen får det att gå ihop är kanske snarare frågan? Vi ser oss omkring och jämför oss med andra, som alla verkar ha ett så bra och välfungerande liv, komplett med fixade naglar, platta magar och hem som platsar i vilken inredningstidning som helst. Men skrapar man på ytan är plötsligt ingen perfekt. Alla har något som inte funkar så bra.

Magdalena Graaf har skrivit en bok som heter Mitt perfekta liv, som är en historia om precis motsatsen. Det är så skönt att någon i hennes position, en välkänd person som man tror har allt, kan erkänna att det är omöjligt att få ihop livspusslet helt. Mer sådant behövs. Ärlighet mellan oss kvinnor!

Jag själv sitter hellre och bloggar eller gör kort än städar och tvättar. Därför har vi också bl.a. enorma berg med tvätt i tvättstugan och allt som oftast en obäddad säng. Jag tar tag i det där med jämna mellanrum, men speciellt tvätt har en förmåga att aldrig ta slut och då tröttnar jag. Jag försöker vara disciplinerad och göra måste-sakerna som disk, tvätt och städning först, och sen som belöning få sätta mig en stund med det roliga. För mig funkar det rätt bra och jag försöker utnyttja så många som möjligt av dygnets timmar. TV skippar jag oftast, hamnar jag i TV-soffan är det kört, då försvinner timmarna snabbt.

Allas dagar ser olika ut och vad som är mycket att göra är också olika. Men oavsett hur mycket man är har att göra, eller hur tufft det än är, så tycker jag att man ska unna sig egentid. Det kan vara i form av att läsa en stund innan man släcker lampan för kvällen, det kan handla om en långpromenad med bra musik eller en talbok i lurarna, det kan vara TV-tittande, pyssel, bakning eller en fika på stan med en kompis. Huvudsaken är att man varje dag tar en liten stund för sig själv. Jag tror att det är superviktigt för orka med. Man måste tanka energi någon gång under dagen. Det här ska man inte få dåligt samvete för. En lycklig mamma är en bra mamma. En trött och stressad mamma är en irriterad mamma och det leder aldrig till bra saker.

Jag har ett enormt behov av att få vara själv, att göra saker som jag vill och tycker om och jag ser till att jag får den tiden. Ibland har jag mer egentid och ibland mindre. Men utan egentiden skulle jag inte orka med. Egoistiskt tänker en del säkert. Att ha barn handlar ju om att försaka sig själv och sätta någon annan först. Eller? Med måtta säger jag.

Att löpträna är ett bra sätt att få vara själv, lyssna på en ljudbok, få bra träning och samtidigt rensa hjärnan. Man kan dessutom göra det tillsammans med en vän. Många flugor i en smäll där. Min löpträning är dålig för tillfället men snart så…

På semestern drar jag gärna ut och springer en runda. Men det betyder ofta att jag får ge mig ut tiiiidigt på morgonen, vi pratar runt 6-tiden. I alla fall om man är på ett riktigt varmt ställe där det blir olidligt att springa så fort solen hunnit komma upp helt. Här är jag i Spanien, precis tillbaka efter en löprunda och med en nyvaken liten Mini-me.

Hur ditt liv än ser ut och vad du än väljer att göra med det hoppas jag att du ger dig själv lite andrum och möjlighet att tanka ny energi. Och sluta framför allt att ha dåligt samvete för att du gör något för din egen skull!

Och du, kom ihåg att vi är superkvinnor, vi har nästintill magiska krafter som kan fixa det mesta. Sträck på dig och var stolt över allt du gör! Varje dag!

Kram Christine

25
maj
2013

Bon Jovi

kategorier: Bra men ej relaterat till mat, Me, myself and I

Hej,

Idag vilar vi ut efter gårdagens konsert och pysslar lite hemma. Konserten hörrni, den var bra. Fast jag saknade ganska många låtar, men det blir ju så när det finns en repertoar som sträcker sig över nästan 30 år!
Konserten var på Stadion, och vädergudarna var med oss. Det var en skön majkväll. Den amerikanska och svenska flaggan vajade sakta i vinden och solen gick ner bakom Stadion.

Jag sjöng med i låtarna och tyckte det var jättebra. Jag har ju lyssnat på den här musiken i ca 20 år. Jösses vad gammalt det där lät 🙂 Sambon var inte lika road. Hans kommentarer börjar bli en vana här på bloggen. Jag tycker de är roliga, han uppskattar inte att jag berättar om dem. Men i så fall ska han vara tyst.
Gårdagens kommentar under låten Keep the faith, där Jon Bon Jovi spelar maraccas: ”men vad är det här; ett zumbapass”. Hade han sagt det lite högre hade han kunnat få stryk av ett antal tjejer bakom oss som hade sin prime time på 80- och 90-talet 🙂

Konserten började strax efter 20.00 och höll på nästan tre timmar.
Lycklig vandrade jag hem i majnatten med sambon som hade ont i ryggen (lite stel och kall var jag också, träbänkarna på Stadion är inte de bästa att sitta på i flera timmar).

Nu ska vi ut på stan och njuta av solen. Ha det gott!
Kram Christine

24
maj
2013

Är det inte snart dags för ett syskon?

kategorier: Bra men ej relaterat till mat, Familjen, Me, myself and I

Som föräldrar till en tjej som snart är 4 år så hänger den frågan i luften. Ibland uttalas den och ibland går folk runt frågan lite. Vänner och familj undrar säkert men långt från alla frågar. Missförstå mig inte, jag blir inte upprörd av frågan. Det är helt OK att undra. Ingen har heller dömt oss för att Mini-me inte har något syskon (inte öppet i alla fall).

Både jag och sambon är uppväxta i en familj med tre barn, vi är båda mellanbarn men har lite olika erfarenheter av det. Han tyckte det var helt OK, men så är han också den enda pojken i tre generationer på sin mammas sida. Ni förstår ju själva att han fick en hel del uppmärksamhet. Jag däremot har en annan känsla av att vara mellanbarn, den mer klassiska bilden. Den där man varken är minst och sötast och därmed kommer undan med mord (nästintill) och inte heller är den äldre och duktiga som får ta ansvar. Man är lite i limboland och ibland blir man lite bortglömd. Det här beror inte på elaka föräldrar eller ett medvetet val från deras sida. Det blir av naturliga skäl så när man bara är två personer men har tre mindre personer som kräver något av en.

Jag kunde tycka livet var himla orättvist ibland när jag var liten, vilket barn gör inte det för den delen? Som vuxen tycker jag att mina föräldrar gjorde så gott de kunde och gjorde ett hyfsat bra jobb med att uppfostra och ta hand om mig och mina syskon. Fel och misstag kommer alltid finnas, och är oundvikliga då vi alla bär med oss saker och då våra beteenden grundas på en rad olika saker från vår egen uppväxt. Som förälder kommer man aldrig vara perfekt. Det vet jag ju när jag är förälder själv. Som mamma till ett barn förstår jag också hur mycket som krävs när man är mamma till tre barn.

Folk i min omgivning undrar hur jag hinner med allt jag gör. Jag tittar inte så mycket på TV är mitt svar. Men sen är det ju så att jag har bara ett barn, och jag väljer att ofta inkludera henne i det jag själv pysslar med för tillfället. Ett bra sätt för oss båda att umgås, jag får utlopp för min rastlöshet och Mini-me lär sig ny saker. Win-win situation!

Men om vi nu skulle ha mer än ett barn, hur skulle det bli med allt det där då? Skulle jag ha ork och tålamod att göra samma saker med två barn samtidigt? Helt ärligt är jag tveksam. Jag är tveksam till om jag skulle orka med mer än ett barn, samtidigt som jag vet att skulle jag ha två barn skulle jag fixa det också. Jag är tveksam till om jag VILL ha ett till barn, men samtidigt vill jag helst inte att Mini-me ska växa upp ensam. Syskon är kanske inte alltid ens själsfränder men de finns där. Framför allt finns de där när föräldrarna är gamla och kanske inte ens lever längre. Man står inte helt ensam i världen.

Fast bara för att man är syskon är det ju inte säkert att man umgås, träffas eller ens tycker om varandra. Det har jag också sett bevis på. Man förlorar något istället. Då blir ju syskonen en sorg istället för en glädje.

Jag struntar i vad ”man borde/ska” göra. Jag gör det jag själv vill och bryr mig inte så mycket om vad andra tycker om det. Därför känner jag egentligen ingen press utifrån att skaffa fler barn. Nej pressen sätter jag på mig själv. Precis som när vi diskuterade om vi över huvud taget skulle ha barn eller inte så måste man bara bestämma sig. Annars går åren och helt plötsligt inser man en dag att det aldrig blev av, det där man hade tänkt sig. I det här fallet ett eventuellt syskon.

midsommar

Mini-me själv vill gärna ha ett syskon, en syster för att vara mer specifik. Men hennes önskan har mer att göra med att hennes kompisar får syskon, och att hon har insett att jag har en syster. Hon vet ju ingenting om alla bråk man har med ett syskon eller alla ostyriga känslor man har när man känner sig förfördelad och bortglömd. Hon förstår ju inte att ett syskon innebär delad tid, delad uppmärksamhet och kanske färre julklappar också. Dessutom har jag försökt förklara att vi inte kommer kunna välja själva om det blir en syster eller bror. Med tanke på hennes ringa ålder tror jag dock inte hon har förstått det. Allt i livet funkar ju inte som på ICA, där man tar det man vill ha 🙂

När jag häromdagen satt och lekte med min lilla brorsdotter blev Mini-me oerhört svartsjuk. Ett syskon finns ju där hela tiden. Inget barn tycker det är lätt med den omställning det innebär att få ett syskon.

Men det finns ju så klart många positiva saker med att ha syskon också. Man har en lekkamrat, en vän och en bundsförvant (ibland). Man har någon att dela minnen med och man har ett band som man inte har med någon annan.

För mig är vännerna minst lika viktiga som familjen, och jag hoppas och tror att Mini-me kommer ha en stor vänskapskrets. Men kan vännerna alltid ersätta familjen? Och kommer hon känna så?

Det här är en svår nöt, nästan svårare än frågan om man ska ha barn eller inte.

Att få ett friskt barn är en oerhörd lycka i sig, och något som inte är alla förunnat att få. Om man skaffar ett till barn finns alltid chansen att något går fel. Den chansen finns alltid, men det känns lite som att ha vunnit på lotto och sen satsa alla pengar igen. Vad är oddsen för att man har samma tur igen? Det är skrämmande när man börjar tänka så och det är inget sätt att leva på. Man kan inte gå omkring och tänka att det värsta ska hända, jag vet det.

Vi har vänner med olika familjekonstellationer. En del har ett barn och är nöjda med det, en del har flera barn, en del har inga barn alls och är rätt nöjda med det också. Som med så mycket annat i livet finns det inga rätt eller fel.

Vi har inte bestämt oss i syskonfrågan än, och kommer nog inte göra det än på ett tag heller. Men visst undrar även jag ibland: är det inte snart dags för ett syskon?

Har ni flera barn eller är ni nöjda med ett barn? Hur resonerar ni kring den här frågan och hur ställer sig er omgivning till ert val? För jag kan tänka mig att de som har 13 barn också får frågor, fast av motsatt karaktär 🙂

Kram Christine

23
maj
2013

Gravidkroppen, ska den hyllas eller skylas?/ The pregnant body, should it be shown off or covered up?

kategorier: Bra men ej relaterat till mat, Me, myself and I

Om ni läser skvallerdelen av Aftonbladet så har det på sista tiden stått en del om Kim Kardashians klädstil nu när hon är gravid. Fråga mig inte riktigt vem denna människa är eller vad hon gör, jag har inte fattat det eller hur det kommer sig att hon är så känd. Men känd är hon och därför får hon utrymme i tidningarna.

Oavsett om man vet vem detta är eller inte, oavsett om man tycker om henne eller inte så måste man nog ändå vara på hennes sida i det fall där tidningarna tycker att hon klär sig helt galet för att vara en gravid kvinna.

Läs mer om vad tidningarna skriver HÄR. Åsikterna är som vanligt som baken, delade. Men nu är frågan: vad tycker ni? Ska man som gravid kvinna dölja sin kropp eller är det OK att framhäva den?

Många tycker ju att en gravid kvinna är så vacker. Om man nu är nöjd och glad med hur man ser ut, ska man inte få klä sig som man vill då? Det borde väl egentligen gälla alla kvinnor, oavsett om man är gravid eller inte (inom vissa rimliga gränser ska väl tilläggas. Vissa stilar funkar ju bara inte på vissa arbetsplatser och så).

Eftersom jag denna vecka hyllar alla mammor så får jag slå ett slag för alla gravida kvinnor också, och Kim Kardashian speciellt. Det trodde jag inte skulle hända faktiskt 🙂

Hur klädde ni er när ni var gravida? Själv höll jag mig till samma klädstil som innan, i den mån det gick och jag skippade de stora mammatälten. Klackarna fick också hänga med. Ja till fötterna antog mamma elefant-storlek vill säga.

När jag tittar tillbaka på de här bilderna är det inte konstigt att folk drog efter andan och satte kaffet i halsen när jag sa att jag hade flera månader kvar. Hon var ju inte så stor lilla gumman som bodde där inne så vad 17 var det som blåste upp magen så enormt?

4:e månaden!

4 months pregnant!

5:e månaden!

5 months pregnant!

6:e månaden! Och så gamla älskade Melwin vid min sida! Åh vad jag saknar honom. En hund som honom får man bara en gång i livet.

6 months pregnant! With my darling Melwin by my side. One can only be blessed with a dog like that once in a life time.

Lite skillnad mot 1:a månaden, när vi var i Indien.

A slight difference to the very first month of the pregnancy, when were on holiday in India.

I’m not normally a fan of Kim Kardashian, I mean she’s more or less fanous for being famous, right?

But lately, with the press being mean to her about her pregancy fashion I feel sorry for her. She looks really good, happy and healthy. Let the woman be! It’s weird how pregnant women are perceived as so beaituful and yet at the same time are asked to cover up in big tents. What’s that all about? The pregnant body is amazing, strong and beautiful and everyone should be allowed to dress whatever way they want.

Yes yes I know, I was on the slightly larger side of things during my pregnancy. People choked on their coffee when I said I had so many months left. I do realise I look ready to pop any minute. Can’t understand it though, the girl on the inside was not big when she came out. What the hell did I have hidden inside?

22
maj
2013

Memory lane gör mig sentimental/ Walking down memory lane makes me sentimental

kategorier: Bra men ej relaterat till mat, Mat på resan, Me, myself and I, Resor

Sambon är borta ikväll, jag sitter och lyssnar på musik och hade ju tänkt att jag skulle fortsätta göra kort men jag fastnade, på Memory lane. Har suttit och tittat på gamla foton från min tid i Shanghai. Gud det känns som igår och när jag tittar på bilderna förflyttas jag tillbaka i tiden. Jag vet vad vi gjorde, vad vi sa och hur det kändes. Hade en liten kamera som jag alltid hade med mig, till skolan, på stan, hemma, på fester hos kompisar, på klubbar och restauranger och så klart resorna utanför Shanghai. Hela vistelsen är väl dokumenterad och jag både skrattar och gråter nät jag tittar på bilderna.

Jag är så glad för allt jag har fått chans att se och göra, för alla människor jag har fått möjlighet att lära känna.

Bild från http://pinterest.com/pin/110408628335726329/

Så här känner jag ofta med människor, ett ögonblick i tiden är vissa personer ens hela värld, och sen kommer man ifrån varandra. Det som har varit har varit och man kommer antagligen aldrig träffas igen, men ändå bär man med sig en del av dem varje dag.

Jag bodde i en värdfamilj som tog väl hand om mig och jag är verkligen nöjd med resan. Jag fick en inblick i kinesiskt vardagsliv, som jag aldrig hade fått annars och jag fick dessutom äta massor med god mat 🙂 Riktig kinamat!

The hubby is away this evening and I had plans on making more cards but I got caught up in looking at old photos, from my time in Shanghai. Between autumn 2006 and spring 2007 I lived in Shanghai, China, in an effort to learn Mandarin Chinese. I lived with a hos family who were so nice to me and took great care of me. Thanks to living with them I got an insight to what it’s like in a real chinese family. And the food! Let’s not forget about all the glorious food I got to eat. We’re talking proper Chinese food now. I can still dream about the simple noodle dish my host father used to whip up for breakfast or lunch.

I have so many fond memories of my time in Shanghai and all the people I got to know. And I really do feel they are all a part of me. It’s weird really how some people can be ones entire world for a while, and then they disappear into the sunset and you might never, or most likely, won’t see them ever again.

I had a small camera which I brought with me everywhere. To school, when we went out, on the trips outside of Shanghai, at home. I took photos everywhere and I am so glad I did. Those photos make me both cry and laugh as I look at them now.

I feel blessed to have had the opportunity to go on a trip like this, and for all the people I got to meet.

Man kan inte bo ett halvår i Kina utan att besöka huvudstaden Beijing och vandra på Kinesiska muren där vi åkte linbana nerför en ravin. Det gick fort och det var högt. Men det var härligt!. Vi hann också med ett besök i den Förbjudna staden och stod på Himmelska Fridens Torg i tystnad och funderade på det som hände där för så många år sen.

One can’t live in China and not visit the capital Beijing, and walk on the Great Wall. During our visit to Beijing we of course went to the Forbidden City and the Tiananmen Square.

Nanjing är en mindre stad, ”bara” 4,5 miljoner invånare, väster om Shanghai, som en gång i tiden var landets huvudstad. Vi tog tåget dit en helg och gick uppför en massa trappor 🙂

Republiken Kina på Taiwan betraktar fortfarande Nanjing som Kinas officiella huvudstad.

Som ni ser finns det stunder när jag lämnar kjolarna och de höga klackarna hemma. Det är inte ofta man ser mig i dylika outfits, men nu har ni bildbevis 🙂

Nanjing is a smaller city, west of Shanghai (”only 4,5 million inhabitants). This city was once the captial of China. We took the train there one weekend, and walked up a lot of steps 🙂

As of this day, the Republic of China in Taiwan still considers Nanjing to be the capital. Doon’t ask me why!

As you can see there are moments when I ditch the high heels and skirts for more comfy attire. It’s not often documented but here you go, here’s evidence 🙂

Ni vet den goda maten jag pratade om? Den fick jag hemma hos min värdfamilj. Det var pappan i familjen som lagade maten. Det enda mamman kunde laga var jiaozi, ljuvligt goda ångkokta dumplings. Min värdmamma fyllde dem med hackade grönsaker och så åt vi dem med en dippsås gjord på soja och risvinäger har jag för mig. Bland det bästa man kan äta!

Den stora bilden här ovan, med all mat på, är ett tillfälle när vi åt Hot pot. En slags kinesisk variant på fondue. Väldigt trevligt sätt att umgås kring.

Det finns en gammal kinesisk trädgård i centrala Shanghai, och där kan man även köpa jaozi, kön ringlar sig lång och bakom ett fönster kan man se hur kockarna gör i ordning dem. Så häftigt att se hur snabba de är!

Remember I said I ate a lot of good food in China? Most of it was served at home. My host father was the cook. The mother could only make jiaozi, which she did a few times. Oh boy they were good!!! Jiaozi are small dumplings and my host mother used to fill them with veggies and after they were steam cooked we dipped them in a sauce made of soy sauce and rice vinegar. One of the best things I’ve eaten.

The large photo with all the food on is a picture of a hot pot dinner. A chinese sort of fondue. Everybody puts their food of choice in to the boiling broth and then fish it back up again. A nice way of enjoying a meal together.

In the central parts of Shanghai there is an old chinesee garden, and next to it there is a place where they make and sell jiaozi. There’s a long line of people waiting there and behind windows one can see the chefs prepare the dumplings. They are incredibly fast!

Mycket har hänt sen jag var i Shanghai (jag åkte hem våren 2007). Det är en ständig byggarbetsplats och jag tror knappt jag skulle känna igen stadssilhuetten om jag kom dit nu. Kontrasterna är stora i en så stor stad, man vet inte riktigt men man tror att det bor mellan 18-24 miljoner människor i Shanghai kommun. I centrala delarna av stan ca 8-10 miljoner. Medan många bor i små lägenheter, där tvätten hänger på tork på linor över gränden åker andra runt i dyra bilar. Någon som vill shoppa en Ferrari på lunchen? Min värdmor och jag sitter till bords vid en helt vanlig middag. Varje middag fanns det lika mycket att välja på.

A lot has happened since I left Shangha in the spring of 2007. It’s an ever evolving construction site. I don’t think I would recognise the skyline if I saw it today. There are big differences between people in this city. Many people live in small flats where they have to dry their laundry outside their windows and others drive around in crazy expensive cars. The lats picture is of me and my host mother, a normal day at the dinner table. So much nice food to choose from, every day.

Mycket trafik och avgaser hörde till vardagen. Mandariner och andra citrusfrukter på en gatumarknad i centrala Shanghai. Jag försökte laga middag hemma hos en kompis en kväll. Inte så lätt när man inte har en ugn, en kokbok eller de ingredienser man är van vid. Det finns dock ett par stora mataffärer med alla möjliga produkter som vi västerlänningar är vana vid. Vi provianterade lite i en av dem, men det var ändå inte helt lätt. Har för mig att det blev pasta av något slag 🙂 Mat på pinne är poppis att köpa på gatan, här var det jordgubbar som såldes. Vet inte riktigt var de kom ifrån för det var inte säsong för dem vill jag minnas. Att grilla maten själv vid bordet på små stekhällar prövade jag för första gången i Shanghai. Många av mina kompisar från språkskolan var sydamerikaner och de hade alla en förkärlek för att dansa. Milt uttryckt är det inte min grej, jag känner mig aldrig så fumlig och osäker som när någon vill dansa med mig. Men det gick inte att undvika fullt ut, så ibland fick jag ställa upp 🙂

Har du varit i Shanghai? Vad tyckte du om stället? Har du ett speciellt tillfälle eller resa som ändrade ditt liv och gav dig minnen och vänner för livet? Berätta gärna!

Kram Christine

A lot of traffic and air pollution was part of everyday life. On a street market I found big baskets of different citrus fruits. I remember trying to make dinner for a group of friends at a friend’s house. Not that easy when you don’t have an oven, a cook book or any of the food products you are used to. There are however big supermarkets with western food, so I managed to fix some food in the end. I think I made pasta 🙂

Food on a stick is popular to buy, here there are strawberries. Don’t know here they got them from though, as it wasn’t the right season for them if I remember correctly.

A lot of the guys at school were from South America and had this love of dancing. I hate it. I feel so akward and

clumsy when I am asked to dance. But it couldn’t always be avoided and so I just had to give it a go 🙂

Have you ever been to Shanghai? What did you think? Have you had a life changing trip? Tell me!

Love Christine