Visst känner vi oss alla som det ibland? Man kan och gör allt, utom möjligtvis att flyga. Ni känner antagligen igen det. Man har ett jobb som kräver sitt, man har en familj som behöver kärlek och uppmärksamhet och man har ett hem som måste städas och fixas på alla möjliga vis. Utöver det vill man gärna umgås med vänner, köra ett träningspass så man håller sig snygg, stark och frisk, sjunka ner i TV-soffan och titta på favoritprogrammet, läsa den där boken som alla talar om och kanske gå på bio med älsklingen för att få lite kvalitetstid tillsammans, där man inte diskuterar veckans schema, räkningar, hämtningar och lämningar och renovering utan faktiskt kan prata om annat. Som hur man mår, drömmar och storslagna planer, en rolig grej som hände på jobbet och annat som man inte riktigt hinner med i vardagen.
Jag som dessutom har några olika tidskrävande hobbies vill gärna få tid över till dem.
Så hur får man allt att gå ihop? Eller är det någon som verkligen får det att gå ihop är kanske snarare frågan? Vi ser oss omkring och jämför oss med andra, som alla verkar ha ett så bra och välfungerande liv, komplett med fixade naglar, platta magar och hem som platsar i vilken inredningstidning som helst. Men skrapar man på ytan är plötsligt ingen perfekt. Alla har något som inte funkar så bra.
Magdalena Graaf har skrivit en bok som heter Mitt perfekta liv, som är en historia om precis motsatsen. Det är så skönt att någon i hennes position, en välkänd person som man tror har allt, kan erkänna att det är omöjligt att få ihop livspusslet helt. Mer sådant behövs. Ärlighet mellan oss kvinnor!
Jag själv sitter hellre och bloggar eller gör kort än städar och tvättar. Därför har vi också bl.a. enorma berg med tvätt i tvättstugan och allt som oftast en obäddad säng. Jag tar tag i det där med jämna mellanrum, men speciellt tvätt har en förmåga att aldrig ta slut och då tröttnar jag. Jag försöker vara disciplinerad och göra måste-sakerna som disk, tvätt och städning först, och sen som belöning få sätta mig en stund med det roliga. För mig funkar det rätt bra och jag försöker utnyttja så många som möjligt av dygnets timmar. TV skippar jag oftast, hamnar jag i TV-soffan är det kört, då försvinner timmarna snabbt.
Allas dagar ser olika ut och vad som är mycket att göra är också olika. Men oavsett hur mycket man är har att göra, eller hur tufft det än är, så tycker jag att man ska unna sig egentid. Det kan vara i form av att läsa en stund innan man släcker lampan för kvällen, det kan handla om en långpromenad med bra musik eller en talbok i lurarna, det kan vara TV-tittande, pyssel, bakning eller en fika på stan med en kompis. Huvudsaken är att man varje dag tar en liten stund för sig själv. Jag tror att det är superviktigt för orka med. Man måste tanka energi någon gång under dagen. Det här ska man inte få dåligt samvete för. En lycklig mamma är en bra mamma. En trött och stressad mamma är en irriterad mamma och det leder aldrig till bra saker.
Jag har ett enormt behov av att få vara själv, att göra saker som jag vill och tycker om och jag ser till att jag får den tiden. Ibland har jag mer egentid och ibland mindre. Men utan egentiden skulle jag inte orka med. Egoistiskt tänker en del säkert. Att ha barn handlar ju om att försaka sig själv och sätta någon annan först. Eller? Med måtta säger jag.
Att löpträna är ett bra sätt att få vara själv, lyssna på en ljudbok, få bra träning och samtidigt rensa hjärnan. Man kan dessutom göra det tillsammans med en vän. Många flugor i en smäll där. Min löpträning är dålig för tillfället men snart så…
På semestern drar jag gärna ut och springer en runda. Men det betyder ofta att jag får ge mig ut tiiiidigt på morgonen, vi pratar runt 6-tiden. I alla fall om man är på ett riktigt varmt ställe där det blir olidligt att springa så fort solen hunnit komma upp helt. Här är jag i Spanien, precis tillbaka efter en löprunda och med en nyvaken liten Mini-me.
Hur ditt liv än ser ut och vad du än väljer att göra med det hoppas jag att du ger dig själv lite andrum och möjlighet att tanka ny energi. Och sluta framför allt att ha dåligt samvete för att du gör något för din egen skull!
Och du, kom ihåg att vi är superkvinnor, vi har nästintill magiska krafter som kan fixa det mesta. Sträck på dig och var stolt över allt du gör! Varje dag!
Kram Christine
