Hej,
Den här dagen gick snabbt men har varit bra. Efter regn och rusk igår kväll var det skönt att vakna till sol och blå himmel. Fast det var ingen vidare vårvärme ute. Sambon och hans kompis stod ute och fixade med båten hela dagen och var stelfrusna när jag kom hem på eftermiddagen.
Efter ägg- och baconfrukost imorse åkte Mini-me och jag iväg på ett fotouppdrag hos vänner. Superkul att få förtroendet att ta familje- och gravidbilder. Porträttfoto är svårt och inte min starkaste sida men det är alltid kul att fotografera. Tror vi fick till några bra bilder som blir fina att förstora lite och printa ut. Är bra sugen på att gå en fotokurs igen, det var flera år sen sist. Min kamera måste dock in på rengöring och check. Jag tycker bilderna blir brusiga och jag kan inte komma på vad som är felet. Skit bakom avtryckaren kan ju tänkas men det har hänt något under året för bilderna för ett år sen är skarpa och fina.
Efter fotograferingen susade jag och Mini-me vidare till IKEA, där vi skulle inhandla ny säng till henne.
Det blev denna fina säng, som jag har tittat på länge till hennes rum. Blev väldigt nöjd när jag insåg att den var billigare än jag hade trott.
IKEA var dock fullpackat med folk, när vårsolens obarmhärtiga strålar lyser in genom dammiga fönster vill alla göra om hemma. Vid köksavdelningen var det fullpackat med människor i planeringsstadiet.
Jag hade på mig en tjock vinterjacka och tjock kofta och t-shirt under jackan. Det blev varmt men jag skulle ju bar in, hämta sängen och ut igen. Det skulle gå på ett kick. Mini-me ville dock stå i en vagn så det fick bli kundvagnsvarianten, som jag styrde mellan lördagsflanörer samtidigt som jag försökte undvika att klippa hälsenor till höger och vänster. Jag ska medge att jag idag, till andras förtret ställde kundvagnen (i vägen) för att snabbt kila iväg och titta på något.
Trots att Mini-me ville stå i kundvagnen ville hon ur den med jämna mellanrum för att kolla på saker hon med. Jag är 1,51 m över havet och min snart 5-åriga dotter är en halvmeter kortare än jag. Att lyfta henne i och ur en kundvagn är inte så enkelt som det en gång i tiden var.
Mini-me ville fika, vilket jag också kunde tänka mig. Det kan ju ändå vara mysigt tänkte jag, men jag ändrade mig snabbt när jag såg den ringlande kön vid restaurangen. Jag fattade det kloka beslutet att inte stanna och fika, men Mini-me tyckte det var ett dåligt beslut, vilket hon gärna talade om för mig.
Jag fortsatte kryssa fram med kundvagnen, medan jag förklarade det orimliga och för mig omöjliga att stå i den där kön. Tjatet om chokladboll och bulle tystnade efter en stund, när jag fick den lilla att fokusera på en lampa till hennes rum. Hon valde denna klassika IKEA-lampa, som är himla fin och dessutom även finns som golvlampa och vägglampa, jag tänker att hon kan ha hela serien i sitt rum. Jag är ju inne på kromat nu och vill gärna ha det i Mini-mes rum också.
Väl ute på lagret kom jag fram till den hylla där sängen vi ska ha finns i sitt platta paket. Jag vet inte hur jag hade tänkt men inte speciellt mycket tydligen för jag blev förvånad när jag såg det där platta paketet, det var ju nämligen en aning större än vad jag hade tänkt mig. Men inte ens IKEA kan ju få en säng på 80×200 cm att bli till ett paket som enkelt går ner i en kundvagn, som redan är till hälften fyllt av ett barn.
På hyllan stod alla fakta om mitt paket, så även vikten. 21 kg! F’n, jag visste att det fanns en anledning till att jag aldrig har åkt till IKEA och handlat möbler utan sambon förut. Men jag tränar ju crossfit, det här klarar jag ju tänkte jag. Ut med Mini-me ur vagnen, bad henne hålla i vagnen (vilket i min värld betydde hålla emot men i hennes värld bara betydde just det, att hålla i vagnen, jag måste jobba på tydlighet i min kommunikation), och sen lyfte jag ut paketet och la ner det undertill på vagnen eftersom det var det enda stället paketet fick plats på.
Vid det här laget svettades jag enormt mycket och var lite lätt irriterad på tonen när jag bad dottern hålla i vagnen och hjälpa till. Det resulterade i att hon gick, och jag fick klara mig själv, vilket så klart gick alldeles utmärkt. Vagnen gick att köra och vi styrde kosan mot kassorna.
Väl framme vid kassorna insåg jag att alla de människorna som fikade i restaurangen sen gick till kassan med sina saker, för köerna vid kassorna också långa. Jag ställde mig i självskanningskassan, tycker den är så himla smidig, och försökte få Mini-me att sluta hänga på vagnen eftersom det gjorde att den och mitt platta paket som hängde ut där undertill vevade omkring och blev svårt att styra.
När det blev min tur att skanna och betala insåg jag att jag hade lagt paketet med streckkoden ner. Vilket alltså betydde att jag var tvungen att lyfta upp och vända på det. Vid det här laget muttrade jag en hel del, men lyckades lyfta, vända, skanna och betala för mina saker. På vägen ut ur IKEA går MIni-me före mig vilket föranledde att jag klippte hennes hälsenor både en och två gånger med paketet. När jag irriterat bad henne att sluta gå precis framför mig och istället gå bredvid mig fick jag till svar: Jag tycker inte att du är speciellt rolig nu!
Nehej, men vet du jag känner mig inte speciellt rolig ville jag säga, jag känner mig bara svettig, men jag lyckades vara pedagogisk och förklara varför jag ville att hon skulle gå bredvid mig.Jag kände mig glad att ha klarat mig helskinnad ut och fixat det hela själv, till jag kom fram till min bil. Då undrade jag återigen hur jag hade tänkt när jag kom på den briljanta idéen att åka och köpa en säng helt själv, med min bil. För precis som kundvagnen inte riktigt var gjord för ett paket av den storleken jag hade var inte min bil heller riktigt tänkt för inköpsrundor på IKEA.
I min frustration ringde jag sambon och frågade hur han trodde att det här skulle gå till och varför jag inte hade hans bil (en stor kombi). Han kunde ju så klart inte riktigt svara på det, eftersom han inte visste hur jag tänkte men han hade undrat lite när jag körde iväg med den lilla bilen. Detta tog jag som ett hån av mitt beslut och ilsknade till över att han fixade med sin båt medan jag minsann fick se till att renoveringen av sovrummen inte helt stannade av. Det var ju bara jag som gjorde något, och vet du hur svettig jag är? Joråsåatt…
Efter det oerhört konstruktiva samtalet flyttade jag fram Mini-mes barnstol till passagerarsidan fram, fällde baksätena och baxade in mina inköp plus det babyskydd som jag har fått tillbaka av en vän som lånade det, och som jag, sen jag fick tillbaka det (säkert någon månad eller så sen), åker runt med i bagageluckan.
Till slut kunde jag åka hem till sambon som snabbt hjälpte till att bära in sängen och sen lagade jag lunch och torkade svetten ur pannan.
Efter det gick timmarna snabbt. Vi åt sen lunch, drack kaffe och åt chokladbollar och kakor, sålda av sjundeklassare som vill åka på skolresa, och pratade om både skogsavverkning, västvärldens ansvar, klantiga saker som andra har sagt och gjort och hur vissa människor så uppenbart inte passar ihop (jag och sambon var inte ämne för just denna diskussion 🙂 )
Sambons vän packade och åkte hem, sambon tog en tupplur på soffan, Mini-me lekte hårfrisör och café med mig samtidigt som jag tittade på en film. Efter det fanns det bara ork till att beställa pizza till middag.
Det sköna är att ha ytterligare en dag kvar på helgen, förhoppningsvis blir det mer fix i Mini-mes rum och en playdate. Jag ska nog snöra på mig löparskorna och ge mig ut på årets första riktiga löprunda också.
Vad gjorde du idag och vad ska du göra imorgon?
