Kategori: Familjen

Packed lunch

Hej,

Halva veckan är snart gjord. Halsen är inte bättre, vilket är oerhört tröttsamt. Känner att jag måste komma igång med träningen men det får nog vänta. Läste att man inte ska träna om man har ont i halsen, för då kan man få hjärtmuskelinflammation!

Eh OK, tror att jag lugnar mig tills rivjärnet i halsen har försvunnit. Jag som ska springa Tjejmilen om ett par månader och är ohyggligt otränad. Hade ju tänkt försöka förbättra min tid och springa på 55 minuter. Det blir nog inte bättre än milen på en timme. OK i höst, då ska jag träna som attan. Hoppet är det sista som överger människan och jag när fortfarande ett hopp om att se hyfsad ut i badkläder någon gång, nu siktar jag mot en sol- och badresa i höst som jag hoppas blir av.

Veckans meny ser ut så här hos oss:

Fisk i ugn till middag, med en enkel sås gjord på mjukost och crème fraiche. Till det en tomat- och rödlökssallad.

Mini-me ska ha sin första riktiga dagisutflykt med matsäck imorgon. Hon går numera på en avdelning för barn mellan 3-6 år, efterom hon ”Inte är en bebis, jag är en stor flicka”. Hon skolade in sig själv också, hon gick helt enkelt över till den stora gården och lekte med barnen där och tyckte att hon kunde vara på deras avdelning på dagarna istället. Jaha, bra unge reder sig själv 🙂

Det här med matsäck tycker jag om. Jag fick hejda mig själv i affären idag. Jag minns när jag var au pair i London åt två små killar på två respektive fyra år, och fick göra en packed lunch till fyraåringen som gick i skolan.

Skoluniform, packed lunch (trekantssmörgåsar, chips, choklad. Jag försökte få i dem lite grönsaker och frukt men det var knepigt) och tårar över glömda läxböcker. Stackars liten! Efter skolan var det tennislektioner och sen kom jag, hans au pair och hämtade honom och eftermiddagen spenderade han och hans bror med sin nanny. Vilket liv!

Jag kommer ihåg att jag fick en utskällning av deras mamma en gång för att jag satt ner och åt frukost tillsammans med pojkarna. En annan gång fick jag trösta henne när hon störtbölade för att pojkarna bråkade med varandra. 17 år gammal fick jag förklara för en 40-åring att det är helt normalt att syskon bråkar och är osams.

Ja, den där tiden var en upplevelse och hel massa erfarenheter.

Mini-me fick varken chips eller choklad i sin matsäck, men däremot en äppeldryck, vattenmelon och två kex med chokladöverdrag.

Måste skaffa henne en rolig matlåda.  

 

 Nej nu ska jag göra ett kort och fixa mina naglar, det var ett tag sedan.

Hörs imorgon!

Kram Christine

 

Kvällens outfit

Hej,
Vilken fest och vilket bröllop. Många tårar och mycket skratt.
Mina efterrätter, tårtor och dippsåser har varit mycket uppskattade.
Det var en riktigt trevlig bröllopsmiddag med god mat. En riktig fest efteråt.

20120603-011017.jpg
Kvällens outfit. Till det svarta och höga (så klart) pumps.

Fick en snygg och trevlig italiensk advokat till bordskavaljer.

Mors dag i Flen

Hej,

Hur var er Mors Dag/Pingstdag?

Jag hade en fantastisk dag tillsammans med min Mini-me och mamma. Jag älskar dagsutflykter och slott/herrgårdar och tog därför med dem till trakterna kring Flen, har aldrig varit där förut men det var väldigt fint. Sista dagen på Rabarberfestivalen som jag så gärna ville besöka. Man kunde ha med sig en rabarberpaj och vara med i en tävling, men jag hade inte tid att baka något till det också, så det får vara till nästa år. Vi kom till Yxtaholms Slott, en klassisk vit herrgård vid vattnet, lagom till lunch men blev väldigt snopna när de sa att de inte skulle öppna förrän kl. 14.00.

Det blev till att åka in till Malmköping för att hitta ett lunchställe, det kändes trist men det blev hur bra som helst. Alltid kul att hitta nya ställen och Plevnagården i Malmköping kan jag verkligen rekommendera. Vi fick plats på deras glasveranda fastän vi inte hade bokat bord och kunde avnjuta en trerätters Mors-dagmeny bestående av Toast Skagen på hembakat bröd (typ filmjölksbröd), halstrad kolja med färskpotatis, vårprimörer och sås av sparrisfond och till dessert en väldigt god crème brulée.

Efter lunchen åkte vi tillbaka till Yxtaholms Slott och då stod kakbufféen och rabarberpajerna uppradade.

Här kommer några bilder från dagen. Den här dagen var min present till mamma, istället för en blomma. Väldigt uppskattat vill jag lova 🙂

 Sverige när det är som vackrast! En underbar dag och utflykt, helt klart värt att åka bil i nästan två timmar.

Jag är sparsam med bilder på mig och Mini-me. Det beror på att jag oftast är den som står bakom kameran, eftersom jag älskar att fotografera men även för att jag inte anser mig vara speciellt photogenique. Min älskade dotter är däremot vacker, i verkligheten såväl som på bild men jag tycker det känns fel att lägga ut en massa bilder på henne på en sida som vem som helst kan läsa, ni kanske tycker att jag är larvig och det är ingen kritik mot andra som väljer att göra annorlunda, bara så som jag känner.

Men för er läsare som inte känner oss, och därmed inte vet hur vi ser ut kommer här en bild.

Ha en bra måndag!

Kram Christine

Waxholm

Hej,
Jag är på min systers möhippa i en stuga på Waxholms camping. Jag måste erkänna att det är sjukt mycket bättre än jag trodde. Camping aint that bad, om man bor i stuga vill säga.
Det är jättefint här och stugan är jättefräsch, fin och varm 🙂

En riktigt rolig kväll!

Lärdom: döm inte ut något i förhand. Jag måste bli bättre på det. Ska jobba på det.

Jordgubbsmoussetårtan blev uppskattad.

20120519-230202.jpg

En midsommarnattsdröm

Hej,

Jag är på väg till min storasysters möhippa. Destinationen är Waxholms camping. En stuga är hyrd och där ska vi äta och dricka gott och titta ut över vattnet.

Det låter fint och jag hoppas det blir det också. Campingar är dock inte mina favvoställen (ryser vid tanken på servicehus) men det är andra som ordnat och det är för min systers skull. Bara att ta det som det kommer med andra ord. Det handlar om en natt, så jag tror att jag ska klara av det. Har ju faktiskt backpackat i sydostasien och sovit på minst sagt skitiga ställen (betalar man en dollar natten får man boende därefter, sambon var nöjd, snarkade och sov medan jag grät inombords, invirad i mina reselakan fullt övertygad om att ormar skulle komma in i rummet/bungalowen när som helst, genom vilken av de stora springorna som helst).

Hur som helst har jag blivit ombedd att göra efterrätten och genast letade min hjärna fram den här drömmen till tårta.

Jag har gjort den en gång förut, på en Nationaldagslunch jag anordnade förr ett par år sedan. Tårtan var fantastiskt god och hade en strykande åtgång, kommer ihåg att de flesta tog om både en och två gånger. Den är med andra ord en crowd pleaser som man lätt tar hem pluspoäng med. Jag räknar kallt med att den ska falla även min syster och hennes vänner i smaken.

Jordgubbsmousse på browniebotten med daimcrunch.

Kodordet är Oklahoma, om jag skriver ett inlägg som heter så hoppas jag att någon kommer och räddar mig undan bajsandet på rad i ett kallt servicehus.

Kram Christine

 

Min ångest är en risig skog och Mamma Mu

Hej,

Välkommen försommarvärme!

Härligt, enligt väderleksrapporten ska det bli över 20 grader hela nästa vecka, må det inte hinna ändra sig.

Betessläpp fanns på dagordningen idag. Det är tredje året vi åker på det, så det är tradition nu. Idag var det dessutom en väldigt stor dag för Mini-me skulle ge kalvarna sina nappar.

VI har pratat om det hela våren och hon har varit med på det. Igår var sista natten med napparna, så då hade hon två stycken i munnen samtidigt. Idag var hon med och samlade ihop dem. Inga problem. Till vi satte oss i bilen. Då började hon skrika ”NEJ, jag vill inte åka, stanna pappa, stanna! Jag har ont!” Ångesten hade slagit till med full kraft.

Väl framme ville hon inte titta på korna, inte hälsa på kalvarna eller något av de andra djuren. Hon ville inte gå själv och ville knappt ha en glass.

Gratis mjölk och kanelbullar till alla besökare. 

Till slut, efter lite picknick tinade hon så pass att hon kunde sitta i knät och sen blev hon buren av K, sin gudfars fru. Innan vi åkte hem kunde napparna lämnas, helt utan protester.

Vi får se hur det går ikväll, och framför allt om hon vaknar i natt.

 

Jag gjorde pizzabullar och bärkaka och tog med till betessläppet. Pizzabullarna brände jag dock då jag pga annat tappade fokus en stund på morgonkvisten, så de åkte i sopen. Som tur var hade jag några färdiga minipizzor som jag gjort vid annat tillfälle, med lite skinka och ost blev de en bra ersättning.

Pizzabullar är (om man inte bränner dem) mycket bra utflyktsmat. Antingen köper man ett färdigt pizzakit eller så gör man egen deg och egen tomatsås, eller köper en burk pastasås.

Man gör precis som vanligt med pizzan, på med tomatsåsen och fyllningen (skinka och ost är en klassiker).

Sen gör man som vid bullbak. Man rullar ihop degen och skär den i bita, lägger bitarna i bullformar på en plåt, penslar med uppvispat ägg, blandat med oregano om man så vill, och sen gräddar man bullarna i 10-15 minuter. Jag har ibland hoppat över att pensla bullarna med ägg, och det funkar bra det med.

 

Bärkakan gjorde jag enligt det här receptet. Jag bytte bara rabarbern mot frysta bär istället. Fick dock låta kaka vara inne längre än 30 minuter. Har man färska bär brukar 30 minuter räcka.

Smeten görs i en kastrull och går snabbt att göra.

Riven mandelmassa över bären är pricken över i. Mmmm, den är sååå god!

Nu är det dags att ta itu med resten av dagen. Jag ska iväg ikväll, så överlåter första natten utan nappar till älskade sambon. Hehehe.

 

Kram Christine

 

Dödslängtan

Någon tycker uppenbarligen om att leva on the edge så att säga. Någon har en dödslängtan. Någon har den Gyllene Pilen idag och jag har en pick-up där en mindre by vanligtvis får plats i lastutrymmet.

20120517-152832.jpg
Byn har fått ge vika för ”jag-gör-det-sen”. Det finns mer skit än vad som är med på bilden.

20120517-153113.jpg
Det är rätt pinsamt att stå på icas parkering med denna och inte få plats med EN matkasse.

Vi behöver inte två stora bilar för någons nya bil kommer alltid att vara städad och tom på skräp.
Ja men det är väl klart, finns ju ingen anledning att tvivla.

Någon får snickra sig en hundkoja att sova i inatt. Själv ska jag sätta igång med maten till kvällens spontana middag.

Hepp på er!

Vänner

Hej,
Den lediga dagen lider mot sitt slut och här sitter jag nyss hemkommen från vänner, mätt som 17.
Det bjöds på lasagne med gorgonzola och en knäckig jordgubbspaj.

20120501-211053.jpg
Det är så skönt med vänner som är lika mycket ens familj. Som man kan vara sig själv med och prata om allt.
Baksmällor, barn som ena stunden bråkar med varandra och andra stunden leker och skrattar ihop, disk och utspilld mjölk. Det är stojigt och hög ljudvolym men samtidigt så oerhört befriande.

Jag hoppas att alla har vänner av detta slag. Vi har jättetur för vi har flera av den här sorten som orkar med oss 🙂

Tack för en skön söndagkväll!

Kram Christine

Bemannade bensinmackar, eller varför det är opraktiskt med många handväskor

Hej,

Dagen började bra för mig. Satte mig i bilen på väg till jobbet när displayen visar att jag kan köra 0 km på existerande bränsle. Två tankar i mitt huvud; 1) hur f-n gick det från 5 mil till 0 km på en natt stående på uppfarten? 2) Hur många meter kan jag köra innan det tar stopp?

Lyckligtvis hann jag ända fram till macken utan problem. Har glömt koden (IGEN) till bensinkortet så jag tänkte att jag måste gå in och betala, så jag får signera kvittot istället. Jag brukar komma på koden med jämna mellanrum och istället för att skriva upp den då så glömmer jag den igen. Mycket praktiskt!

Det går ju bra att tanka, liter efter liter pumpas in i bilen samtidigt som hundralapparna svischar förbi. Kombi är bra men 70 liter stor tank! Jag tänker på en konversation från igår, med en jobbarkompis. Hon tyckte min handväska var så snygg, och konstaterade att jag har fler handväskor än vad hon har. Handväskan måste ju matcha skor och övriga outfiten sa jag. Jag tänker på den här konversationen när jag tankar och det faktum att jag har en annan handväska idag än igår. En annan handväska än den som jag igår slängde ner tankkortet i, istället för att lägga tillbaka det i plånboken, efter att jag försökte tanka på obemannad mack men hade glömt koden.

OOOPPSS!

Det blir till att ringa älskade sambon (just då oerhört älskad) och fråga om han hade tid att komma och lösa ut mig. Som tur var var han i stan och kom med en gång.

Med full tank och dieseldoftande händer kunde jag sen åka till jobbet.

Tycker faktiskt det ska vara som i amerikanska filmer, där en ung kille tankar din bil och tvättar rutorna, samtidigt som man själv sitter kvar i bilen. Borde införas, skapar ju fler jobb 🙂

 

Har lämnat över bröllopsinbjudningarna till bröllopsparet idag. De verkade väldigt nöjda, vilket gör mig så glad. Det är värt allt pill och fix. Jag ska visa er lite hur de ser ut, så fort de har skickat ut dem.

Har planerat vad jag ska baka till juryn på fredag. Har haft beslutsångest, men nu har jag bestämt mig. Tror jag…

Skulle ha börjat idag men orkade inte. Ville ha en dag utan något speciellt att göra. Imorgon blir det däremot bakning. Åker till Stockholm på torsdag och då ska jag även fixa det sista med tårtan. På så vis kan jag ta det lugnt på fredag morgon.

Note to self: INTE ramla ur bilen, INTE tappa tårtan

Kvällens middag var kålpudding, och jag skippade potatisen.

Hade för en gångs skull i ris i köttfärsen. Det var helt OK men gjorde ingen större skillnad.

Det ska vara mycket kål, och den ska vara stekt i sirap.

Lingonsylt är obligatoriskt även till denna rätt.

Ses imorr’n

Kram Christine

 

Plugin from the creators ofBrindes Personalizados :: More at PlulzWordpress Plugins