Kategori: Familjen

Ett minne av sommar och semester

Det var en gång för länge sen, nja inte så länge sen faktiskt, som det var sommar och sol (?), semester och lata dagar. Denna sommar har inte bjudit på det bästa vädret i mannaminne men nog har solen tittat fram mellan gråa moln och regnskurar också?

Jag tog en tripp nedför memory lane och hittade bilderna från vår Danmarks-resa. En vecka på en liten ö som ingen av oss hade hört talas om. En intensiv vecka med goda vänner, som fortfarande, efter den veckan är våra goda vänner :-). En vecka som bjöd på allt möjligt, god mat likväl som korv och pommes frites i drivor, sol och strandhäng, regn och djurparksbesök. En vecka som fick oss att undra; varför har vi inte åkt till Danmark tidigare? En vecka som gav mersmak: Danmark på semester blir det igen.

Här kommer ett potpurri av bilder från den veckan.

Vi hyrde ett litet hus i Rudköbing, på Langeland. En smal liten ö som ligger mellan Fyn och Lolland. 45 minuter in till Odense. Fina stränder och många barnvänliga sevärdheter i närområdet. Bra mataffär och ett förhållandevis stort utbud av butiker. En mysig gågata med affärer av de slag, restauranger och glasskiosker. Havet nära inpå och vackra stockrosor vid varje sliten husvägg.

Egeskov slott i närheten av Odense är ett privatägt slott som har öppnat upp ägorna och slottet för besökare. Här finns mycket att se och göra. Grillplatser, flera olika lekparker, matställen, museum med gamla fordon, dockor och andra leksaker och utryckningsfordon av olika slag avlöser varandra. En gångbana högt upp bland träden ger ett nytt perspektiv och i någon av labyrinterna kan man gå vilse bland höga häckar.

Rummen i slottet var vackert inredda och fyllda med historia, som sig bör på ett riktigt gammalt slott. Vi letade efter  en prinsessa men hittade ingen. Däremot låg ett lejon och sov i en av sängarna, kanske danskarnas version av Guldlock och de tre björnarna 🙂 ? Den var förstås inte levande, utan en uppstoppad sak som ville påminna om slottets samarbete med Odense Zoo.

Stanna upp för att lukta på rosorna kunde man göra i rosenparken precis utan ingången till slottet. Tänk att kliva ut på trappen och se den det första man gör på morgonen, underbart.

Inne på slottet kunde man också se hur köket såg ut förr och för alla oss som inte var bjudna hertigparets bröllop fanns i alla fall chans att få se hur dukningen såg ut.

Barn och flygplan

Vad tycker ni om barn på flygresor?

Jag har rätt stor toleransnivå för barn, oavsett vart man är, så länge de uppför sig OK vill säga. Med det inte sagt att de uppför sig illa bara för att de skriker. Nej det jag blir förbannad på är egentligen inte barnen, utan när barn beter sig illa och föräldrar inte säger till sina barn.

Jag kände likadant innan jag fick barn, så det är ingen skillnad där.

Jag tycker att alla som kan ska ha möjlighet att resa, att man har småbarn ska inte vara ett hinder. Det är ju faktiskt lättare när barnen är riktigt små, än när de är så pass stora att de gärna springer iväg, men för små för att man ska få dem att förstå allvaret i att försvinna på en flygplats.

Att barn tröttnar efter ett par timmars resande är inget konstigt, och något man som förälder måste vara beredd på.  Aktivitetskit och leksaker av olika slag är räddare i nöden. Det bästa är om de kan somna och sova mestadelen av resan. Det finaste är när en medresenär intresserar sig för ens barn och får det att skratta och glömma att det är lite tråkigt att vara instängd i en plåtburk, högt upp i luften.

När större barn sitter och sparkar en i ryggen en hel flygresa och föräldrarna inte säger ifrån, då har man däremot rätt att bli sur och påpeka för både barn och dess föräldrar att det inte är OK. Det har jag gjort. Först vänligt, sen bestämt och till slut väsandes orden: Nu räcker det, nu slutar du med det där, samtidigt som jag vände mig om och över min stol och gav barnet ifråga onda ögat. Varken föräldrar eller barn rörde en fena resten av flygresan och bredvid mig, lätt nedsjunken i sin stol, satt en sambo som visserligen tyckte att jag hade rätt men som skämdes för att jag hade sagt högt vad vi båda tyckte.

Att spädbarn skriker vid flygresor, allra helst vid start och landning är däremot varken konstigt eller ovanligt, och verkligen inget att bli upprörd över, oavsett hur jobbigt det än är med barnskrik. För är det en sak man kan vara säker på i det läget är att föräldrarna till det skrikande barnet tycker det är jobbigast av alla. I den stunden behöver de stöd och förståelse, inte förebråelser för att de tagit med barnet ut på resa.

Jag blir därför så förvånad över vissa människors beteende när jag läser den här artikeln. Jag citerar ett stycke ur den här personens brev:

”När det var dags för nerstigning började skriken igen, intensivare och mer irriterande, och den här gången var det svårt att använda öronproppar eftersom man måste tryckutjämna samtidigt. Jag tyckte inte att jag kunde sitta overksam utan gick fram till barnet och dess föräldrar för att bestämt förklara att skriken för andra gången gett mitt sällskap svår huvudvärk och att de fick se till att barnet höll tyst”

Men HALLÅ vad är min människa för en människa?

Vi har rest en hel del med Mini-me, hon har varit både när och fjärran och första flygresan gjorde hon när hon var sex månader gammal, då hon och jag reste till Tyskland och hälsade på en kompis till mig. Himla smidigt var det. Bar henne i Babybjörnen, fick ta barnvagnen ända fram till gaten och fick ta med bilbarnstolen ombord på planet.

Vi har haft tur, hon har inte gråtit vid start och landning (hon har fått nappflaska/napp eller något att tugga på) och har tyckt det är lika härligt som jag när planet lyfter. Hon tjuter av glädje och förtjusning och gjorde så även när hon var ännu mindre än nu. På en resa till Thailand somnade hon och jag strax efter att planet hade lyft och vaknade inte förrän flera timmar senare. Som sagt, vi har haft tur.

Alla ni som har barn, ut och res med er om ni har möjlighet till det. Det berikar både ert och era barns liv.

Lyckliga föräldrar ger lyckliga barn och vad är det som säger att en liten en inte trivs på stranden i ett varmt land, med en barnpool att plaska i nära till hands och hotellpersonal som slåss om att få underhålla den lilla? Dessutom full uppmärksamhet från avslappnade föräldrar som inte har annat att tänka på.

Vi kan alla behöva den sortens avkoppling!

Ni som blir irriterade på skrikande och gråtande barn, fundera på hur stor del av ert liv den där flygresan utgör och bestäm sen om det är värt att skälla på folk för något de inte kan styra över men som du själv ändå valt att gå med på.

För övrigt blir jag oerhört sugen på solsemester när jag går igenom bilderna från den här resan 🙂

Nu räcker det!

En artikel på Aftobladets sida fick mig att skratta.

Den handlar om bilder vi inte vill se på Facebook och Instagram. Alla lägger ju upp bilder tagna ur ens liv, på lyckliga barn, söta hundvalpar, fräscha frukostar och goda middagar, ett glas vin i solnedgången osv. osv.

Ja ni känner säkert igen er själva. Jag gör det helt klart i alla fall.

Man vill visa sina nära och kära (eller vilka man nu är vän med på facebook) hur bra man har det.

Ibland när jag har lagt ut på Facebook att jag är galet trött på barn och sambo eller något liknande kan jag känna mig väääldigt ensam. Man gör det i den hörnan av Facebook, som endast besöks av de som vågar visa the ugly truth. Det är klart att man inte vill vara den där trötta och griniga människan som inte har lyckats, alla vill väl vara lyckliga och leva i en solnedgång från en 80-talsposter?

Men nu tänkte jag visa er en bild som inte är redigerad på något vis, åh nää, this is the ugly truth. Det här är del av vår tvättstuga. Jag kunde ha tagit en bild på hela tvättstugan, men där går gränsen. Det blir alldeles för skämmigt med tanke på hur det ser ut. Ni får nöja er med en glimt av en bänk och det som växer på den.

Vi har delade åsikter, jag och sambon, om vart rena kläder ska vara. Jag tycker de ska vara vikta och finnas tillgängliga i garderober och byråer. Sambon tycker man kan gå ner i källaren och rota i en hög. Hmmmmmm!

Ser ni det snygga kaklet? Det har suttit där sen huset byggdes, dvs. 1974. Dags att byta det, sambon påbörjade renoveringen av tvättstugan, men efter att bänken lagts på tog orken slut, för ett tag.

 

Slow motion

Idag bor det ingen speedy gonzales här hemma. Det är segt idag. Vi sov till halv 10 och sen har vi slappat i soffan och tittat på än den ena, än den andra filmen.
Mina föräldrar kom förbi vid ett-tiden och fick lite fika, då hasade vi fortfarande omkring i pyjamas.

Jag har i alla fall ingen baksmälla idag, eftersom jag var chaufför igår. Sambon däremot ser mindre fräsch ut.

Det är befriande med en sådan här dag ibland. Också ett sätt att ladda batterierna. Imorgon är saker som vanligt på jobbet igen, då kära kollegorna är tillbaka från semestrarna.

Har putsat badrumsfönstret, gjort rent duschdörrarna och två speglar. Så långt räckte min energi idag.

Nu är maten på G, är superhungrig och doften av ugnsstekt potatis får det att knorra i magen.

20120812-182032.jpg

Andra halvan av augusti, här kommer vi!

Sista kalasgästerna

Har precis åkt hem. Barnen somnade vid 20.30-tiden och sen dess har det pratats om allt möjligt i timmar, med ett avbrott för att skjutsa hem mina föräldrar som var ute och åt ikväll.

Vi var inte jättehungriga efter att ha småätit av vad kalasbordet hade att bjuda på, men beställde pizza.
Orkade inte laga någon boeuf lyonnais, det får vi ta en annan dag.

20120812-024310.jpg

Tårta på tårta

Mätta är vi nu på väg hem från mina föräldrar. Det är min pappas födelsedag idag. Vi firade med smörgåstårta (köpt) och citron- och kräftcheesecake (hemmagjord). Båda var jättegoda.

20120807-203019.jpg
Cheesecaken var en klassiker med kavringsbotten och krämig fyllning med kräftstjärtar och citronskal. Måste få receptet av mamma.

20120807-203249.jpg

Efter maten blev det kaffe och tårta (!)
Fastän jag var mätt åt jag, för plats finns det alltid i efterrättsmagen, eller hur? 😉

20120807-203619.jpg
Kladdkaka med jordgubbar och gräddig creme fraiche.
Så enkelt och så gott!

Hur svårt ska det vara?

I vår hall har vi bra med förvaring för jackor, skor, hundsaker, handväskor och nycklar. Två hela dubbelgarderober med smart inredning från IKEA.
Jag tycker det är skönt att ha allt bakom dörrar, och slippa se röran (för så prydligt är det tyvärr inte ofta där bakom).

20120807-082423.jpg

WTF är då detta? För jäkla irriterande. Treåringen i familjen vet att hon ska ställa undan sina skor. 33-åringen fattar fortfarande inte syftet med garderoberna.
Suck!

Dagens skönaste stund

Var när vi var ute i skogen med vänner och plockade blåbär.
Solen silades mellan trädkronorna, myggor och myror jobbade flitigt och från brukshundsklubben hördes hundskall.
Efter två intensiva dagar var det skönt att få spendera kravlös tid tillsammans.
Det var så vilsamt ute i skogen. Tankarna kan vandra fritt. Ibland kom jag på mig själv med att inte tänka på så mycket över huvud taget. Annars har min hjärna en benägenhet att gå på högvarv, jämt.

20120805-215947.jpg

Ca 4 liter blåbär blev det. Jag hade kunnat fortsätta länge till men den halvböjda ställning jag hade när jag plockade var inte bra för ryggen.

Imorgon ska bären rensas. Då får vi tillgång till en gammal hederlig dammsugarrensare. Min morfar hade en sån, ni vet; den suger upp allt smått skräp genom ett tunt såll och endast bären blir kvar.

Live, laugh and love

Hittade en så fin fotoram på Lagerhaus, med ett talesätt jag verkligen tycker om, även om jag inte alltid lyckas med det själv.
Har länge funderat på ett bra sätt att visa upp flera kort samtidigt på den här väggen, som är ovanför Mini-mes säng.
När jag hittade den här ramen kändes den perfekt. Extra roligt med engelsk text, eftersom jag pratar engelska med henne.

Valde ut två kort från när hon var liten, och resten är från det senaste året.
Tänkte byta ut korten med jämna mellanrum.

20120805-093846.jpg

Plugin from the creators ofBrindes Personalizados :: More at PlulzWordpress Plugins