Kategori: Bra men ej relaterat till mat

Lucka 1 – Julkalendern 2016

Hej,

Dags för lucköppning! I år blir det som tidigare år en blandning av tips och recept bakom luckorna. Jag hoppas du kommer tycka om det.

Vi börjar med en himla bra kalender, som man egentligen kan använda sig av året runt.

En vän postade denna på facebook, den kommer ursprungligen från Svenska Kyrkan. Ett fint initiativ som manar till eftertanke och medmänsklighet snarare än saker och köphysteri. I dessa tider av ensamhet och utsatthet är det extra viktigt att tänka på vad du som person kan göra för människorna runt omkring dig, och då inte bara de du känner.

Små vänliga handlingar kan betyda så enormt mycket för någon annan, och kommer även få dig att må bra. Ingen kan göra allt men alla kan göra något!

Jag ska helt klart göra alla dessa saker! 

Ha en fin första december! 

Kram Christine

Höstens sista dag

Hej, 

Sambon var nästan gråtfärdig när han kom in från hundpromenaden ikväll. Snö i början på november var lite i tidigaste laget måste jag erkänna men å andra sidan var det härligt att se Mini-mes reaktion som var glädjetjut och lysande ögon. 

Nu när snön snabbt täcker allt i mjukaste vitt är det svårt att tänka att vi i söndags var ute i skogen och njöt av lite kyligt men fantastiskt vackert höstväder.

Klarblå himmel, frisk luft och träd i höstskrud.

Vi gjorde stekta äggmackor och varm choklad och åt frukost i skogen, på en 10 000 år gammal stenig strand. Göljestigen och dess klapperstensfält är ett utflyktsmål vi ofta återkommer till.

Hela familjen njöt av solen som fortfarande värmde.

Vi brukar plocka mycket svamp på hösten men i år har det inte blivit mycket alls. Jobbet har kommit mellan och tagit upp den mesta av vår tid. Den här rackaren lämnade vi kvar i skogen. 

På vägen hem hälsade vi på dessa mysiga kor. Vi brukar bara åka förbi men den här gången stannade vi till en stund.

Att vara ute i skogen gör mig glad. Ger mig ro i kroppen och ny energi. Här kan jag rensa tankarna, bara vara och slappna av. Frisk luft gör mig trött också. Några timmars vila efter en tur i skogen är minst lika skönt och välbehövligt för att ladda batterierna.

Hur gör du för att återhämta dig från ditt livspussel?

Kram Christine

Friskt vågat, hälften vunnet

Hej, 

Jag är ju en person som vill utmana mig själv och testa nya saker. Det här har kommit mer och mer på senare år och för varje grej jag gör blir jag modigare och mer säker på mig själv. Det har främst handlat om olika träningsformer och att utmana mig själv fysiskt, men jag ser många fördelar med det på andra plan också, även om jag inte förstod från början hur stor betydelse det skulle ha.

 Att övervinna hinder (ibland rent fysiskt som i Action Run) och att klara av saker jag inte trodde jag skulle orka så har jag växt enormt som person. Samtidigt som jag har blivit starkare rent fysiskt har jag även blivit det mentalt. Att ha klarat mer än jag trodde jag kunde har varit oerhört nyttigt för självkänslan och självförtroendet. Stärkt i det har jag också vågat ta klivet ut i osäkerheten som t.ex. egenföretagare.

Jag har oftast tränat själv, utan någon jag känner vill säga. Det har gjort att jag måste vara disciplinerad nog att masa mig iväg, även om ingen kompis väntar på mig. Att ge sig ut i skogen, över stock och sten och bära däck trots att det regnar. Att ta en löprunda i sommarvärmen, med vaksamma ögon som letar efter ormar i spåret.

Att inte ha tryggheten i att alltid träna med någon jag känner har gjort att jag blivit ännu mer öppen och fått ännu lättare för att ta kontakt med andra människor. Egenskaper som underlättar i mitt jobb som säljare. Jo, för att vara företagare handlar om att sälja in sig själv, heeela tiden, fast på ett bra sätt.

Du är galen som går upp innan klockan 6 på morgonen för att åka till gymmet! Jag får höra det ibland, och visst är det lockande att dra täcket över huvudet och somna om, men vet du? Jag är pigg hela dagen när jag börjar dagen med ett träningspass. Jag känner mig stark och positiv trots att träningsvärken ibland gör att jag önskar jag hade en handikapptoalett med stöd att tillgå.

Den känslan, och den kicken jag får av att springa över en mållinje är samma känsla som när en lyckad dag på jobbet är klar, när cateringkunderna är supernöjda eller alla presentkorgarna är levererade och jag har klarat av det jag var lite osäker på om jag skulle fixa. Det är den känslan som får mig att göra om det igen, för det är fantastiskt när osäkerheten byts mot glädje och stolthet. Vetskapen om att om man jobbar hårt så kommer man nå sitt mål. Det kan ta tid, men man kommer komma framåt, vilket egentligen är det viktigaste, oavsett hur långsamt det går.

Vi försöker få våra barn att lära sig det här och våga testa, men vi vuxna kan vara dåliga på det. Vad har vi att förlora egentligen? Platt fall kan det så klart bli. Man kan slå sig själv i huvudet med en skivstång, och även om det gör ont och är pinsamt så lär man sig av det också och kan gå vidare, stärkt av upplevelsen. När det är pengar inblandade ska man så klart göra en kalkylerad bedömning men pengar är faktiskt inte allt heller. 

Jag är glad att jag har vågat testa nya saker och glad för de erfarenheter och den personliga utveckling jag fått som följd. Nu kommer jag få ännu fler blåmärken och mera träningsvärk för nu har jag anmält mig till en nybörjarkurs i pole dancing. Trodde väl aldrig att denna dag skulle komma, sambon är oerhört nöjd ska tilläggas, men tänkte varför inte? Kan väl testa tänkte jag och anmälde mig direkt när jag såg annonsen på facebook. Det kommer helt säkert bli både roligt och utmanande. Bort med förutfattade meningar och in med styrka, kroppskontroll och skratt!

En skitig runda och en vit bil som får hjärtat att slå fortare

Hej, 

Äntligen ren och nerbäddad i sängen efter ett härligt galet jobbigt millopp. Idag sprang jag för första gången Tjurruset. Jag har velat springa det här loppet i några år men varit lite rädd för det. I år tog jag mod till mig, och fick till och med med mig en kompis på det. Det visade sig att det, även om det var jobbigt, lerigt och kallt, inte var något att vara rädd för. Det gick ju bra att ta sig runt! 

Dagen bjöd på fantastiskt väder, härlig stämning och vacker utsikt. Tjurruset är ett 10 km långt terränglopp där man får skita ner sig ordentligt med lera och dy. Sträckan följer ingen löparvänlig slinga utan går över stock och sten i skogen, genom diken med avloppsvatten och kalla sjöar. Loppet går av stapeln på en plats som inte anges förrän dagen innan loppet, så överraskningsmomentet är totalt.

Detta år anordnades loppet vid området kring Flottsbro camping och skidbacke i Stockholm. Det började bra med att vi fick springa upp för hela skidbacken. Det tog musten ur en vill jag lova! Inte var det den enda backen under loppet heller. I och med de många backarna gick det trögt ibland, benen kändes som bly, och det var även svårt att få upp någon riktig fart djupt inne i skogen på smala och steniga stigar och över berghällar.

Jag trodde faktiskt vi skulle slippa kallt vatten men det hade de sparat till slutet. Vid 7 km fick vi vada i sjön innan de sista kilometrarna och backarna skull övervinnas. Vid 8 km bjöds vi på vidunderlig utsikt över hela sjön med omnejd i höstskrud. Vackert men har endast en bild för mitt inre på det då mobilen inte fick följa med på denna färd.

Några hinder att klättra över och krypa under kom också mot slutet och så när jag trodde vi var klara och målet inom räckhåll visade det sig att vi skulle ner i ett vattenfyllt dike med mörkt dyigt vatten som luktade avlopp. Bara att hoppa ner i det och samtidigt mota bort kräkreflexen.

Jag och AL sprang på strax under två timmar vilket vi är nöjda med. Här är vi efter målgång, med varsin kanelbulle i skitiga händer. Det är inget lopp att spara sina snyggaste träningskläder till.

Det höll dock på att inte bli något lopp för oss när vi imorse stod och väntade på transferbussarna som skulle ta oss till tävlingsområdet, men aldrig kom.

Till slut fick vi ta bilen hela vägen ut och letade stressat efter någonstans att parkera bilen. Villaområdet kändes lämpligt men var inte alls lätt att parkera i. Ställde mig i vägen för en bil så jag fick flytta på mig, varpå den bilen följde efter mig. Stannade bilen och tänkte att nu får vi skäll för att vi var i vägen. Men inte alls! Paret i den andra bilen frågade om vi skulle springa Tjurruset och sa att vi gärna fick ställa oss på deras uppfart.

”Tredje huset på höger sida uppför gatan. Ställ er bakom den vita bilen”

Så himla snällt så vi körde så klart dit och ställde bilen. Väl där tänkte jag att färgen på bilen var väl f*n det minst viktiga där!

Lamborghini har alltid varit en drömbil för mig så jag hade gärna stått och beundrat den ett tag men det hade vi inte tid med. 

Vi missade vår startgrupp men fick springa 10 minuter innan herrarna, med påföljd att jag till en början kände mig ungefär lika panikartad som en räv som bara väntade på att höra jakthundarna komma flåsande efter mig. Det dröjde dock två kilometer innan de började komma ifatt oss. Alla löpare var väldigt peppande och funktionärerna hejade också på och gav mer energi. Så kul när det är bra och uppmuntrande stämning bland deltagarna.

Så med detta lopp och denna utmaning har jag startat oktober månad och även livet som 35-åring.

Imorgon är en annan dag så tack och godnatt! Får se om jag kommer upp ur sängen imorgon.

Kram Christine

Tjurruset nästa

Hej,

Oktober och hösten börjar på bästa sätt; med fantastiskt väder och en ny spännande utmaning framför mig. Idag åker jag och AL till Stockholm för att imorgon springa Tjurruset. Ska bli så kul!

Info om banan har äntligen släppts och nog blir det en utmaning alltid.

Mitt finger börjar bli bättre också, fortfarande lite svullet och ont men det som inte dödar härdar.

Önskar dig en härlig helg! Kram

Bra start på unnsdagen

Godmorgon i regnrusket. Förra veckan gick så snabbt och var fullspäckad så jag hann inte med ett enda inlägg.

Den här veckan ser ut att bli lika fullspäckad men eftersom det är unnsdag idag så unnar jag mig frukost på Fröken Brogrens Veranda idag. En chailatte passar bra en höstdag som denna.

Jag har dock redan hunnit med både träning och ett möte och snart är det leverans av matlådor, innan jag öppnar butiken.

Har börjat träna med PT på detta gym. Vi är en grupp på bara fyra tjejer så man får verkligen all hjälp man behöver. Det är crossfit träning och det känns så bra. Äntligen tillbaka till den typen av effektiv och rolig träning. Lite annat ljud i skällan än mot när jag första gången testade crossfit, för några år sen 😊

I måndags körde vi ett benpass och idag var det armar och axlar.

Så kul att känna hur jag utvecklats och blivit starkare. 

På söndag ska jag springa Tjurruset vilket ska bli jättekul men är lite orolig för handen. Fick långfingret ikläm under butikens avhakade dörr i måndags, när sambon tappade dörren på mitt finger. Syns inte riktigt men fingret är blå/lila/grönt och går inte att böja ordentligt. Idag gör det dock inte lika ont som tidigare så till söndag är jag nog ok.

Önskar dig en fin dag! Kram Christine

Jag tror jag har träningsvärk i diafragman

Hej, 

Ja det är precis som rubriken säger. Jag har äntligen kommit igång med vanliga styrketräningen igen, så nu ska här varvas löpning (som jag i år för första gången kom över tröskeln med och nu njuter av, inte bara efteråt utan även under själva löpningen). Det är så himla kul och stärkande för både kropp och själ att känna att man kommer framåt med sin träning, att man utvecklas och blir starkare. För mig är det nog så viktigt att bli starkare rent mentalt. Kroppen orkar egentligen bra mycket mer än vad huvudet tror. Jag har alltid varit expert på att maska när jag tränar. I huvudet har jag haft en röst som säger att jag inte orkar mer, att jag är trött och att jag inte måste träna.

I somras när jag kom igång med löpningen så var den största grejen, och den som har gjort mest skillnad, att jag släppte tidshetsen. Jag sprang för att det var skönt och för att jag ville bli bättre. Jag sprang för att jag mådde bra av det. Vilken tid det tog för mig att ta mig runt var inte det viktiga, även om jag noterade tiderna och förbättringarna med glädje. För det var också en fantastisk insikt. Att när jag inte brydde mig om tiden, när jag ersatte den irriterande rösten i huvudet med en peppande röst som manade på och gav mig delmål längs rundan, och var kontinuerlig i min träning så insåg jag plötsligt att jag sakta men säkert blev snabbare. När jag slutade hindra mig själv förbättrade jag mig själv. Jag slutade tänka att jag är så dålig på att springa och började tänka att det får ta den tid det tar. Det låter kanske självklart men det är konstigt vilka mentala spärrar man kan sätta upp för sig själv och hur mycket de faktiskt inverkar på ens resultat, oavsett om det är en löptid eller ett jobb.

Men så hur får man träningsvärk i diafragman?? Är det ens möjligt tänkte jag idag och var tvungen att googla det. Jodå, det verkar fullt möjligt.

Jag körde ett pass i måndags morse, åkte till gymmet och körde mitt pass själv och tyckte inte alls att det var trist eller pinsamt, utan bara skönt. Fokus på mig själv! Körde detta magpass med pilatesboll. 

Det kändes under tiden jag tränade men inte så farligt ändå. Inte helt lätt att hålla bollen i styr, vilket så klart är en del av träningen.

Efter passet testade jag att gå armgång. Tänk att det ska vara så läskigt att släppa taget för att komma vidare till nästa stång. Jag faller ju inte mot min död direkt utan landar på fötterna på en matta, om jag tappar taget. Men ändå stretar hjärnan emot. Jag släppte taget två gånger men tredje gången körde jag på och kom över till andra sidan utan problem. När jag väl är på andra sidan kan jag inte förstå att jag tvekade och tvivlade på mig själv.

Är det inte ofta så i livet rent generellt?

Igår morse när jag vaknade kände jag att den där träningen med pilatesbollen hade gjort susen. Magen har verkligen fått sig en omgång, därav träningsvärken som t.o.m. gjorde det jobbigt att skratta idag, vilket dock inte hindrade mig från att tjuta av skratt när jag pratade med en kompis.

Idag körde jag detta pass, som jag först tyckte verkade vara lite för lite. Jag ändrade mig efter en stund…

Efter två varv av detta samt uppvärmning och nedvarvning på löpbandet åkte jag hem för att duscha och sen åka till jobbet. Väl hemma hade jag svårt att tvåla in mig och smörja in mig efter duschen, för armarna skakade nästan. Så det här passet gjorde nog sitt också och lär väl kännas än mer imorgon.

Nöjd att jag ökade från 12 till 16 kg idag. Ett stort steg för mig!

Imorgon blir det gymmet igen och ett träningspass för benen. 

Jag hoppas verkligen jag kan hålla fast vid träningen nu, för det känns som om jag har kommit över en tröskel. Det känns roligare än det gjort på länge!

Jag har börjat lägga mig tidigare på kvällarna också, ännu ett led i min förbättring och något som verkligen ger effekt. Så nu är det dags för mig att säga godnatt.

Kram Ch

Jag tror jag har träningsvärk i diafragman

Hej, 

Ja det är precis som rubriken säger. Jag har äntligen kommit igång med vanliga styrketräningen igen, så nu ska här varvas löpning (som jag i år för första gången kom över tröskeln med och nu njuter av, inte bara efteråt utan även under själva löpningen). Det är så himla kul och stärkande för både kropp och själ att känna att man kommer framåt med sin träning, att man utvecklas och blir starkare. För mig är det nog så viktigt att bli starkare rent mentalt. Kroppen orkar egentligen bra mycket mer än vad huvudet tror. Jag har alltid varit expert på att maska när jag tränar. I huvudet har jag haft en röst som säger att jag inte orkar mer, att jag är trött och att jag inte måste träna.

I somras när jag kom igång med löpningen så var den största grejen, och den som har gjort mest skillnad, att jag släppte tidshetsen. Jag sprang för att det var skönt och för att jag ville bli bättre. Jag sprang för att jag mådde bra av det. Vilken tid det tog för mig att ta mig runt var inte det viktiga, även om jag noterade tiderna och förbättringarna med glädje. För det var också en fantastisk insikt. Att när jag inte brydde mig om tiden, när jag ersatte den irriterande rösten i huvudet med en peppande röst som manade på och gav mig delmål längs rundan, och var kontinuerlig i min träning så insåg jag plötsligt att jag sakta men säkert blev snabbare. När jag slutade hindra mig själv förbättrade jag mig själv. Jag slutade tänka att jag är så dålig på att springa och började tänka att det får ta den tid det tar. Det låter kanske självklart men det är konstigt vilka mentala spärrar man kan sätta upp för sig själv och hur mycket de faktiskt inverkar på ens resultat, oavsett om det är en löptid eller ett jobb.


Men så hur får man träningsvärk i diafragman?? Är det ens möjligt tänkte jag idag och var tvungen att googla det. Jodå, det verkar fullt möjligt.

Jag körde ett pass i måndags morse, åkte till gymmet och körde mitt pass själv och tyckte inte alls att det var trist eller pinsamt, utan bara skönt. Fokus på mig själv! Körde detta magpass med pilatesboll. 

Det kändes under tiden jag tränade men inte så farligt ändå. Inte helt lätt att hålla bollen i styr, vilket så klart är en del av träningen.

Efter passet testade jag att gå armgång. Tänk att det ska vara så läskigt att släppa taget för att komma vidare till nästa stång. Jag faller ju inte mot min död direkt utan landar på fötterna på en matta, om jag tappar taget. Men ändå stretar hjärnan emot. Jag släppte taget två gånger men tredje gången körde jag på och kom över till andra sidan utan problem. När jag väl är på andra sidan kan jag inte förstå att jag tvekade och tvivlade på mig själv.

Är det inte ofta så i livet rent generellt?

Igår morse när jag vaknade kände jag att den där träningen med pilatesbollen hade gjort susen. Magen har verkligen fått sig en omgång, därav träningsvärken som t.o.m. gjorde det jobbigt att skratta idag, vilket dock inte hindrade mig från att tjuta av skratt när jag pratade med en kompis.

Idag körde jag detta pass, som jag först tyckte verkade vara lite för lite. Jag ändrade mig efter en stund…

Efter två varv av detta samt uppvärmning och nedvarvning på löpbandet åkte jag hem för att duscha och sen åka till jobbet. Väl hemma hade jag svårt att tvåla in mig och smörja in mig efter duschen, för armarna skakade nästan. Så det här passet gjorde nog sitt också och lär väl kännas än mer imorgon.

Nöjd att jag ökade från 12 till 16 kg idag. Ett stort steg för mig!

Imorgon blir det gymmet igen och ett träningspass för benen. 

Jag hoppas verkligen jag kan hålla fast vid träningen nu, för det känns som om jag har kommit över en tröskel. Det känns roligare än det gjort på länge!

Jag har börjat lägga mig tidigare på kvällarna också, ännu ett led i min förbättring och något som verkligen ger effekt. Så nu är det dags för mig att säga godnatt.

Kram Ch

Rena magin

Hej, 

Sitter här och tittar ut på regnet och tänker på allt jag borde göra, och snart ska ta tag i. Snart, ska bara…

Känner du igen dig? Vissa dagar finns bara inte viljan och orken.

Jag läste om min kompis Daniel i Örebroar’n, han jobbar som magiker, och han är riktigt bra på sitt jobb. Vi anlitade honom för jubileumsfesten jag hjälpte till att anordna på mitt förra jobb. Det är riktigt häftigt att se när papegojorna tar en flygtur runt lokalen. Men en av dem var lite busig och ville inte komma tillbaka på en gång just den showen. Mindre häftigt var att bli uppkallad på scenen själv. Nog för att jag tycker om att vara festens mittpunkt men jag har aldrig tyckt om att stå på scen. Men det gick ju bra så kanske kan jag få jobb som hans assistent om allt annat skiter sig 😊Jag gläds med honom och hans framgångar i alla fall. Han jobbar hårt och det leder till fler jobb. Alltid härligt med människor som har driv och en smittande energi. Mini-me vill att han ska komma och trolla på hans kalas 😊 Får väl boka in honom så kanske han kan komma till nästa års kalas.

Kände att jag får väl skapa lite egen magi här hemma idag så jag förvandlade resterna av gårdagens pizzor till våfflor. Skar bort kanten och skar pizzan i kvartar som jag vek dubbelt och la i våffeljärnet. Blev faktiskt inte så dumt och godare än att värma i ugnen. Helt klart bättre än att slänga resterna, om än inte så nyttigt. Men Tjurruset närmar sig så jag tänker att det kan vara bra med lite extra underhudsfett när man ska kämpa sig igenom genom vattendrag och skog i (antagligen) ganska kallt oktoberväder.

Bjuder på några bilder från gårdagen när vädret var helt annorlunda än idag. Njöt av motorljuden från stan, solen och utsikten från mina föräldrars balkong.

Man kan inte tro att det är mitten på september där uppe. Jordgubbsplantan blommar och citrusfrukterna är mogna.

Nu fortsätter magin här hemma i form av städning.

Ha en skön söndag!

Kram Ch

Trädgårdstur

Hej, 

Kikar in här innan jag lägger mig. Vi är nyss hemkomna från vänner vi inte har träffat på länge. En trevlig kväll med mat, rosévin och solsken. Vännerna har en jättefin trädgård som jag fotade lite i. Tyvärr hade jag bara mobilen med mig men fick några fina bilder ändå. En vacker trädgård är som balsam för själen för mig som växte upp i huset med grannskapets finaste trädgård, men som själv har grannskapets typ mest ledsna trädgård.

Jag bjuder på en bildkavalkad här. Imorgon kan det kanske bli en tur till Linköping och flyguppvisningarna. Försöker föra över min fascination och förälskelse av stridsflygplan till Mini-me.

Så snygga planteringslådor där allt frodades.

Grapefruktoregano!

Chiliplantorna kommer ge riklig skörd. Älskar den eldiga röda färgen!

Svagt grön hortensia trivdes bra i skuggan bakom odlingslådorna.

Doften av solvarma örter är ju underbar! Vilken lyx!

Grannarnas björnbär såg läckra ut.

Det känns som höst men rosorna har faktiskt mer att ge.

Växtkraft! Rödbetor är både goda och dekorativa. Blasten skulle passa bra i en bukett.

Nya jordgubbsplantor som kan planteras i egen låda eller kruka.

Vildvinet har precis börjat skifta färg och färgerna är fantastiska.

Färgen kommer inte till sin rätt på denna bild men åh den här rosen var så vacker. 

Thaibasilika i blom och hortensia passar så bra ihop.

Det blev middag med italienska smaker.

Hoppas du har haft en bra dag och kväll!

Kram Christine

Plugin from the creators ofBrindes Personalizados :: More at PlulzWordpress Plugins