Kategori: Träning

En skitig runda och en vit bil som får hjärtat att slå fortare

Hej, 

Äntligen ren och nerbäddad i sängen efter ett härligt galet jobbigt millopp. Idag sprang jag för första gången Tjurruset. Jag har velat springa det här loppet i några år men varit lite rädd för det. I år tog jag mod till mig, och fick till och med med mig en kompis på det. Det visade sig att det, även om det var jobbigt, lerigt och kallt, inte var något att vara rädd för. Det gick ju bra att ta sig runt! 

Dagen bjöd på fantastiskt väder, härlig stämning och vacker utsikt. Tjurruset är ett 10 km långt terränglopp där man får skita ner sig ordentligt med lera och dy. Sträckan följer ingen löparvänlig slinga utan går över stock och sten i skogen, genom diken med avloppsvatten och kalla sjöar. Loppet går av stapeln på en plats som inte anges förrän dagen innan loppet, så överraskningsmomentet är totalt.

Detta år anordnades loppet vid området kring Flottsbro camping och skidbacke i Stockholm. Det började bra med att vi fick springa upp för hela skidbacken. Det tog musten ur en vill jag lova! Inte var det den enda backen under loppet heller. I och med de många backarna gick det trögt ibland, benen kändes som bly, och det var även svårt att få upp någon riktig fart djupt inne i skogen på smala och steniga stigar och över berghällar.

Jag trodde faktiskt vi skulle slippa kallt vatten men det hade de sparat till slutet. Vid 7 km fick vi vada i sjön innan de sista kilometrarna och backarna skull övervinnas. Vid 8 km bjöds vi på vidunderlig utsikt över hela sjön med omnejd i höstskrud. Vackert men har endast en bild för mitt inre på det då mobilen inte fick följa med på denna färd.

Några hinder att klättra över och krypa under kom också mot slutet och så när jag trodde vi var klara och målet inom räckhåll visade det sig att vi skulle ner i ett vattenfyllt dike med mörkt dyigt vatten som luktade avlopp. Bara att hoppa ner i det och samtidigt mota bort kräkreflexen.

Jag och AL sprang på strax under två timmar vilket vi är nöjda med. Här är vi efter målgång, med varsin kanelbulle i skitiga händer. Det är inget lopp att spara sina snyggaste träningskläder till.

Det höll dock på att inte bli något lopp för oss när vi imorse stod och väntade på transferbussarna som skulle ta oss till tävlingsområdet, men aldrig kom.

Till slut fick vi ta bilen hela vägen ut och letade stressat efter någonstans att parkera bilen. Villaområdet kändes lämpligt men var inte alls lätt att parkera i. Ställde mig i vägen för en bil så jag fick flytta på mig, varpå den bilen följde efter mig. Stannade bilen och tänkte att nu får vi skäll för att vi var i vägen. Men inte alls! Paret i den andra bilen frågade om vi skulle springa Tjurruset och sa att vi gärna fick ställa oss på deras uppfart.

”Tredje huset på höger sida uppför gatan. Ställ er bakom den vita bilen”

Så himla snällt så vi körde så klart dit och ställde bilen. Väl där tänkte jag att färgen på bilen var väl f*n det minst viktiga där!

Lamborghini har alltid varit en drömbil för mig så jag hade gärna stått och beundrat den ett tag men det hade vi inte tid med. 

Vi missade vår startgrupp men fick springa 10 minuter innan herrarna, med påföljd att jag till en början kände mig ungefär lika panikartad som en räv som bara väntade på att höra jakthundarna komma flåsande efter mig. Det dröjde dock två kilometer innan de började komma ifatt oss. Alla löpare var väldigt peppande och funktionärerna hejade också på och gav mer energi. Så kul när det är bra och uppmuntrande stämning bland deltagarna.

Så med detta lopp och denna utmaning har jag startat oktober månad och även livet som 35-åring.

Imorgon är en annan dag så tack och godnatt! Får se om jag kommer upp ur sängen imorgon.

Kram Christine

Tjurruset nästa

Hej,

Oktober och hösten börjar på bästa sätt; med fantastiskt väder och en ny spännande utmaning framför mig. Idag åker jag och AL till Stockholm för att imorgon springa Tjurruset. Ska bli så kul!

Info om banan har äntligen släppts och nog blir det en utmaning alltid.

Mitt finger börjar bli bättre också, fortfarande lite svullet och ont men det som inte dödar härdar.

Önskar dig en härlig helg! Kram

Bra start på unnsdagen

Godmorgon i regnrusket. Förra veckan gick så snabbt och var fullspäckad så jag hann inte med ett enda inlägg.

Den här veckan ser ut att bli lika fullspäckad men eftersom det är unnsdag idag så unnar jag mig frukost på Fröken Brogrens Veranda idag. En chailatte passar bra en höstdag som denna.

Jag har dock redan hunnit med både träning och ett möte och snart är det leverans av matlådor, innan jag öppnar butiken.

Har börjat träna med PT på detta gym. Vi är en grupp på bara fyra tjejer så man får verkligen all hjälp man behöver. Det är crossfit träning och det känns så bra. Äntligen tillbaka till den typen av effektiv och rolig träning. Lite annat ljud i skällan än mot när jag första gången testade crossfit, för några år sen 😊

I måndags körde vi ett benpass och idag var det armar och axlar.

Så kul att känna hur jag utvecklats och blivit starkare. 

På söndag ska jag springa Tjurruset vilket ska bli jättekul men är lite orolig för handen. Fick långfingret ikläm under butikens avhakade dörr i måndags, när sambon tappade dörren på mitt finger. Syns inte riktigt men fingret är blå/lila/grönt och går inte att böja ordentligt. Idag gör det dock inte lika ont som tidigare så till söndag är jag nog ok.

Önskar dig en fin dag! Kram Christine

Jag tror jag har träningsvärk i diafragman

Hej, 

Ja det är precis som rubriken säger. Jag har äntligen kommit igång med vanliga styrketräningen igen, så nu ska här varvas löpning (som jag i år för första gången kom över tröskeln med och nu njuter av, inte bara efteråt utan även under själva löpningen). Det är så himla kul och stärkande för både kropp och själ att känna att man kommer framåt med sin träning, att man utvecklas och blir starkare. För mig är det nog så viktigt att bli starkare rent mentalt. Kroppen orkar egentligen bra mycket mer än vad huvudet tror. Jag har alltid varit expert på att maska när jag tränar. I huvudet har jag haft en röst som säger att jag inte orkar mer, att jag är trött och att jag inte måste träna.

I somras när jag kom igång med löpningen så var den största grejen, och den som har gjort mest skillnad, att jag släppte tidshetsen. Jag sprang för att det var skönt och för att jag ville bli bättre. Jag sprang för att jag mådde bra av det. Vilken tid det tog för mig att ta mig runt var inte det viktiga, även om jag noterade tiderna och förbättringarna med glädje. För det var också en fantastisk insikt. Att när jag inte brydde mig om tiden, när jag ersatte den irriterande rösten i huvudet med en peppande röst som manade på och gav mig delmål längs rundan, och var kontinuerlig i min träning så insåg jag plötsligt att jag sakta men säkert blev snabbare. När jag slutade hindra mig själv förbättrade jag mig själv. Jag slutade tänka att jag är så dålig på att springa och började tänka att det får ta den tid det tar. Det låter kanske självklart men det är konstigt vilka mentala spärrar man kan sätta upp för sig själv och hur mycket de faktiskt inverkar på ens resultat, oavsett om det är en löptid eller ett jobb.

Men så hur får man träningsvärk i diafragman?? Är det ens möjligt tänkte jag idag och var tvungen att googla det. Jodå, det verkar fullt möjligt.

Jag körde ett pass i måndags morse, åkte till gymmet och körde mitt pass själv och tyckte inte alls att det var trist eller pinsamt, utan bara skönt. Fokus på mig själv! Körde detta magpass med pilatesboll. 

Det kändes under tiden jag tränade men inte så farligt ändå. Inte helt lätt att hålla bollen i styr, vilket så klart är en del av träningen.

Efter passet testade jag att gå armgång. Tänk att det ska vara så läskigt att släppa taget för att komma vidare till nästa stång. Jag faller ju inte mot min död direkt utan landar på fötterna på en matta, om jag tappar taget. Men ändå stretar hjärnan emot. Jag släppte taget två gånger men tredje gången körde jag på och kom över till andra sidan utan problem. När jag väl är på andra sidan kan jag inte förstå att jag tvekade och tvivlade på mig själv.

Är det inte ofta så i livet rent generellt?

Igår morse när jag vaknade kände jag att den där träningen med pilatesbollen hade gjort susen. Magen har verkligen fått sig en omgång, därav träningsvärken som t.o.m. gjorde det jobbigt att skratta idag, vilket dock inte hindrade mig från att tjuta av skratt när jag pratade med en kompis.

Idag körde jag detta pass, som jag först tyckte verkade vara lite för lite. Jag ändrade mig efter en stund…

Efter två varv av detta samt uppvärmning och nedvarvning på löpbandet åkte jag hem för att duscha och sen åka till jobbet. Väl hemma hade jag svårt att tvåla in mig och smörja in mig efter duschen, för armarna skakade nästan. Så det här passet gjorde nog sitt också och lär väl kännas än mer imorgon.

Nöjd att jag ökade från 12 till 16 kg idag. Ett stort steg för mig!

Imorgon blir det gymmet igen och ett träningspass för benen. 

Jag hoppas verkligen jag kan hålla fast vid träningen nu, för det känns som om jag har kommit över en tröskel. Det känns roligare än det gjort på länge!

Jag har börjat lägga mig tidigare på kvällarna också, ännu ett led i min förbättring och något som verkligen ger effekt. Så nu är det dags för mig att säga godnatt.

Kram Ch

Jag tror jag har träningsvärk i diafragman

Hej, 

Ja det är precis som rubriken säger. Jag har äntligen kommit igång med vanliga styrketräningen igen, så nu ska här varvas löpning (som jag i år för första gången kom över tröskeln med och nu njuter av, inte bara efteråt utan även under själva löpningen). Det är så himla kul och stärkande för både kropp och själ att känna att man kommer framåt med sin träning, att man utvecklas och blir starkare. För mig är det nog så viktigt att bli starkare rent mentalt. Kroppen orkar egentligen bra mycket mer än vad huvudet tror. Jag har alltid varit expert på att maska när jag tränar. I huvudet har jag haft en röst som säger att jag inte orkar mer, att jag är trött och att jag inte måste träna.

I somras när jag kom igång med löpningen så var den största grejen, och den som har gjort mest skillnad, att jag släppte tidshetsen. Jag sprang för att det var skönt och för att jag ville bli bättre. Jag sprang för att jag mådde bra av det. Vilken tid det tog för mig att ta mig runt var inte det viktiga, även om jag noterade tiderna och förbättringarna med glädje. För det var också en fantastisk insikt. Att när jag inte brydde mig om tiden, när jag ersatte den irriterande rösten i huvudet med en peppande röst som manade på och gav mig delmål längs rundan, och var kontinuerlig i min träning så insåg jag plötsligt att jag sakta men säkert blev snabbare. När jag slutade hindra mig själv förbättrade jag mig själv. Jag slutade tänka att jag är så dålig på att springa och började tänka att det får ta den tid det tar. Det låter kanske självklart men det är konstigt vilka mentala spärrar man kan sätta upp för sig själv och hur mycket de faktiskt inverkar på ens resultat, oavsett om det är en löptid eller ett jobb.


Men så hur får man träningsvärk i diafragman?? Är det ens möjligt tänkte jag idag och var tvungen att googla det. Jodå, det verkar fullt möjligt.

Jag körde ett pass i måndags morse, åkte till gymmet och körde mitt pass själv och tyckte inte alls att det var trist eller pinsamt, utan bara skönt. Fokus på mig själv! Körde detta magpass med pilatesboll. 

Det kändes under tiden jag tränade men inte så farligt ändå. Inte helt lätt att hålla bollen i styr, vilket så klart är en del av träningen.

Efter passet testade jag att gå armgång. Tänk att det ska vara så läskigt att släppa taget för att komma vidare till nästa stång. Jag faller ju inte mot min död direkt utan landar på fötterna på en matta, om jag tappar taget. Men ändå stretar hjärnan emot. Jag släppte taget två gånger men tredje gången körde jag på och kom över till andra sidan utan problem. När jag väl är på andra sidan kan jag inte förstå att jag tvekade och tvivlade på mig själv.

Är det inte ofta så i livet rent generellt?

Igår morse när jag vaknade kände jag att den där träningen med pilatesbollen hade gjort susen. Magen har verkligen fått sig en omgång, därav träningsvärken som t.o.m. gjorde det jobbigt att skratta idag, vilket dock inte hindrade mig från att tjuta av skratt när jag pratade med en kompis.

Idag körde jag detta pass, som jag först tyckte verkade vara lite för lite. Jag ändrade mig efter en stund…

Efter två varv av detta samt uppvärmning och nedvarvning på löpbandet åkte jag hem för att duscha och sen åka till jobbet. Väl hemma hade jag svårt att tvåla in mig och smörja in mig efter duschen, för armarna skakade nästan. Så det här passet gjorde nog sitt också och lär väl kännas än mer imorgon.

Nöjd att jag ökade från 12 till 16 kg idag. Ett stort steg för mig!

Imorgon blir det gymmet igen och ett träningspass för benen. 

Jag hoppas verkligen jag kan hålla fast vid träningen nu, för det känns som om jag har kommit över en tröskel. Det känns roligare än det gjort på länge!

Jag har börjat lägga mig tidigare på kvällarna också, ännu ett led i min förbättring och något som verkligen ger effekt. Så nu är det dags för mig att säga godnatt.

Kram Ch

Tjejmilen 2016

Hej, 

Hemma igen efter en jättetrevlig tjejhelg i Stockholm med bokklubbsbrudarna.

Det var Tjejmilen för femte året i rad för oss, även om inte alla varit med alla gånger pga olika anledningar.

En helg med god mat, mycket prat och gott vin. Ja och så loppet förstås, som vi tog oss igenom även detta år.

Jag sprang på tiden 1h 05min. Ingen supertid men är så nöjd ändå, för jag hade ett så bra lopp. Var inte trött, tyckte inte det var jobbigt, körde samma tempo genom hela loppet, klarade alla backar galant och hade ork kvar när jag kom i mål. Det känns som ett perfekt lopp och jag har kommit till det stadiet då det är roligt att springa och jag tycker det är skönt. Jag vill ut och springa igen. Tiden blir väl bättre allt eftersom.

Vi började med plockbricka på fredagkvällen när vi kom fram till lägenheten.

Med en skön sovmorgon och en stadig frukost på lördagen kände vi oss laddade för loppet.

Toaköerna är alltid långa så det gäller att komma i god tid innan loppet. Hur kan det vara möjligt att endast ha ca 100 (?) bajjamajor till ett lopp med, i år, 28 000 personer? Förundras varje år över att det inte går att få tag på fler toaletter.

Lite regn fick vi på oss men det vara bara skönt. Det var perfekt väder att springa i, och som vanligt en massa folk längs med vägen som peppade och hejade på alla. En vänlig och härlig stämning bland alla. Aldrig smakar ostkaka så gott som när man kommit i mål, träffas vid mötesplatsen och kan krama om varandra och sen diskutera hur det har gått.

Efter loppet åkte vi tillbaka till lägenheten, åt lite, duschade och drack lite vin.

Jag hade bokat bord på Oyster Bar på Östermalm men vi avbokade det och gick till Indiska Källaren rakt över gatan istället. Maten är superbra där (ligger på Ölandsgatan i Stockholm) och personalen jättetrevlig. 

Jag valde kyckling jalfrezi. Lite för starkt för de andra tjejerna men åh så gott. Var så mätta sen så det var skönt att bara behöva traska rakt över gatan och tillbaka till lägenheten och ytterligare glas med vin.

Så glad att jag har dessa kvinnor i mitt liv och att jag har möjligheten att göra den här typen av roliga saker. Det förgyller verkligen tillvaron.

Nu blir det lugn kväll med film och imorgon börjar jag med frukostmöte kl.08.

Kram Christine

Dirty dozen känns – jag lovar!

Hej, 

Bara för att jag var på semester så låg jag inte på latsidan. Vi tränade en del också, K och jag. Kortare löpturer i området som ger rejält med backträning, det känns som om alla vägar leder uppåt. Ett tabata-pass iklädd bikini! (tur att imnergården är omgärdad av murar och jag var bland vänner och familj, följt av 100 längder i poolen, skönt att få svalka kroppen efter träning i 35-gradig värme.

Det som gav mest träningsvärk var dock detta pass. Kan verka oskyldigt men jag lovar att det kändes efteråt. Hade visserligen inte tränat på en vecka när jag körde det men har en känsla av att det inte spelade så stor roll. Var rätt trött mot slutet.

Jag tycker det här är ett bra pass som låter de flesta musklerna i kroppen jobba. Perfekt att göra på semestern då man kanske inte har tillgång till gym eller redskap.

Det enda man behöver är sin egen kropp!

Brukar du träna på semestern eller är det bara vila som gäller?

Upp och hoppa snigelsoppa

Godmorgon! Från och med den denna vecka kör jag med morgonträning igen. Tränar på Lifestyle och har gått med i ett träningsprogram med tre träningstillfällen i veckan för att komma igång igen.

image

Jag är en periodare, med några veckors uppehåll vad gäller träning men ska försöka få till det mer permanent. Allt annat i livet kommer i mellan på något sätt, varje gång jag har kommit in i träningsrutinen och fått upp farten, och det är det jag måste få ordning på. Jag tycker det är så skönt att träna och har ju testat på en hel del olika träningsformer under de senaste åren. Att mestadels använda kroppen som redskap och vikt är det jag tycker bäst om. Det gör också att man i princip kan träna vart som helst.

image

Har börjat följa en kille på Instagram som käkar paleokost (en kost där man utesluter mjölkprodukter, raffinerat socker och spannmål). Man undviker processad mat och försöker äta så naturlig mat som möjligt. Jag skrek rakt ut åt denna diet för några år sen men har sen dess prövat en ännu striktare variant av den som kallas Whole30, vilket visade sig gå alldeles utmärkt och fick mig att må bra så nu är jag inte lika snabb att döma ut den här kosten. Jag är inget hardcore-fan, älskar kolhydrater alldeles för mycket, men visst ser det gott ut med detta till frukost?

Själv åt jag kvarg och frukt till frukost idag. Ska jobba med beställningar, fakturor och redovisning idag.

Önskar dig en bra dag!

Tårta, träning och Tungvattnet

Hej,
Riktigt lyxig helg med ledigt både på lördagen och söndagen. Mycket att göra båda dagarna dock. I lördags åt vi lunch på Milles i Stockholm innan vi åkte hem. Jag tog inga bilder på maten, hade för lågt blodsocker för det men det var gott. Stort plus för fantastisk kypare som var  extremt bestämd och pekade med hela handen. Såg på sambon att han tänkte att hon var exakt som jag. Han sa att det var bara att göra som hon sa 😄
Jag åt i alla fall Eggs Royal med varmrökt lax och öven amerikanska pannkakor med bacon och lönnsirap. Drack en fantastiskt god äppelmust till det.
På eftermiddagen hämtade jag Mini-me som varit på kalas, Winston som varit hos svärföräldrarna och sen en tur till affären innan vi var hemma. Väl hemma förberedde jag tårtan som jag skulle leverera på söndagen.

image

Tårtan blev så här. Ska göra ett eget inlägg om tårtan. Men det var saftiga chokladbottnar, marsmousse, glasskräm och smörkräm med vit choklad och philadelphia och täckt med marsipan.

image

Söndagsbrunchen såg ut så här. Apelsinjuice med hallon, chiapudding gjord på fil med citron och vanilj, filmjölksbröd med brie och honung, vindruvor och så en liten muffin med rabarber och zucchini.

image

Tränade hemma igår enligt rutinen ovan från www.spotebi.com
Oj oj oj säger jag bara. Hade spagettiben efteråt och idag känns det ordentligt.
Efter träningen blev det några timmars pappersarbete på kontoret.
En riktig produktiv söndag som avslutades med kinamat och första avsnittet av Tungvattnet. Har du sett den? Tyckte den var bra!

image

Bild från www.cinemaholics.se

Kram Christine

Panikar inombords!

Hej,
Kvällarna rusar iväg så det blir så sent med inläggen. Ska försöka börja förinställa inlägg igen, som jag gjorde när jag först började blogga. Annars är det så lättt hänt att det blir för sent och så blir det inget inlägg den dagen, vilket är trist.
Ikväll var det första tillfället på hundkursen i vardagslydnad som Winston och jag ska gå. Ska bli så kul att få kurs med honom och jobba mer med honom. Jag är inte en utställningsmänniska men tycker det är väldigt roligt att träna med hund.
Första tillfället skulle dock inte hunden vara med så ska bli kul att se Winstons reaktion nästa vecka då han ska med.

image

För övrigt panikar jag vääääldigt mycket inombords inför tanken på den hinderbanetävling jag tyckte var en bra idé att anmäla mig till. Den går av stapeln om en månad och jag känner mig inte redo. Dags att lägga i en högre växel vad gäller träningen. Kör ju redan ett par morgonpass på gymmet och imorse började CX-workspassen på gymmet igen. Det är core-träning så fokus på bålen och stabilitet. Bra för när man ska stå och gå hela dagarna sen.

Här är ett smakprov på hur det kommer gå till på Action run:

Det är de sista dagarna på jobbet, på Emba där jag jobbar nu. Jag är kvar där den här veckan och nästa, sen är jag på Vardagslyx och förbereder inför öppningen den 4/9.
På fredag ska jag för första gången på Formex-mässan. En fackmässa där jag ska försöka att inte handla för mycket. Svårt när det finns så många fina och roliga produkter.
Just nu är det bara utgifter så ska bli skönt att komma igång med butiken och få lite intäkter också.
Dags att sova nu, tidigt pass på gymmet imorgon igen.

Kram Christine

Plugin from the creators ofBrindes Personalizados :: More at PlulzWordpress Plugins