Kategori: Me, myself and I

Mysfrukost i min ensamhet

Godmorgon, 

Hektisk vecka på jobbet men åh så roligt. Började tidigt idag med hårt pass på gymmet. Kul när man gör burpees och ens PT står bredvid en och säger ”visst är det härligt med burpees”. Han fick en arg och sammanbiten blick först men sen ett trött leende.

Ett möte och lunchlådeleveranser är avklarade så nu lyxar jag till det med frukost som någon annan har gjort. Fröken Brogrens bageri låg på vägen tillbaka till butiken så det fick bli ett pit stop där medan jag går igenom resten av dagen. Skönt med miljöombyte om en stund av lugn och ro.

Igår lämnade jag över lokalen i Kumla till Melins. Ett avslutat kapitel men jag ska skriva ett eget inlägg om det, för oj vad jag har saker att säga om det.

Ha en fin dag!

Kram Christine

En mojito till frukost

Hej, 

Sitter här med träningsvärk i överkroppen och främst armarna efter gårdagens träningspass med bl.a. snake ropes (tjocka och tunga rep som man ska få fart på) och rodd med skivstång, försöker att inte mesa nu så tar ganska tung vikt vilket ju är bra men känns. Min PT gav mig dessutom en tung kettlebell och lät mig inte byta fast jag gnällde. Han fick onda ögat av mig på varv 2 av 3 på workouten.

Till frukost blev det denna juice, jag har tidigare promotat Froosh juicer och smoothies och det är inte för att jag är sponsrad. Jag tycker det är en bra produkt från en ett bra företag. Just denna juice är en nyhet som jag inte sett förut så den ville jag så klart testa.

Det var en riktig hit med sin fräscha smak. Perfekt som energiboost på morgonen eller på eftermiddagen när man börjar sega ihop. Nu för tiden är jag inte så seg på eftermiddagarna men när jag jobbade på kontor kunde tiden runt 15-16 vara jobbig. Det var då jag började rota i skrivbordslådan efter något gott eller mynt till godisautomaten. 

Då gällde det att ha ett nyttigt mellanmål till hands. Juice innehåller ju mycket socker så man ska dock inte dricka det för ofta men hellre den här typen av juice som bara innehåller naturliga ingredienser och inget tillsatt socker.

På tal om juice så har jag apelsinjuice i kylen som måste användas. Den får bli vätskan i en bulldeg, till bullar som ska fyllas med mandelmassa och vit choklad kanske…

Ha en fin dag!

Kram Christine

En skitig runda och en vit bil som får hjärtat att slå fortare

Hej, 

Äntligen ren och nerbäddad i sängen efter ett härligt galet jobbigt millopp. Idag sprang jag för första gången Tjurruset. Jag har velat springa det här loppet i några år men varit lite rädd för det. I år tog jag mod till mig, och fick till och med med mig en kompis på det. Det visade sig att det, även om det var jobbigt, lerigt och kallt, inte var något att vara rädd för. Det gick ju bra att ta sig runt! 

Dagen bjöd på fantastiskt väder, härlig stämning och vacker utsikt. Tjurruset är ett 10 km långt terränglopp där man får skita ner sig ordentligt med lera och dy. Sträckan följer ingen löparvänlig slinga utan går över stock och sten i skogen, genom diken med avloppsvatten och kalla sjöar. Loppet går av stapeln på en plats som inte anges förrän dagen innan loppet, så överraskningsmomentet är totalt.

Detta år anordnades loppet vid området kring Flottsbro camping och skidbacke i Stockholm. Det började bra med att vi fick springa upp för hela skidbacken. Det tog musten ur en vill jag lova! Inte var det den enda backen under loppet heller. I och med de många backarna gick det trögt ibland, benen kändes som bly, och det var även svårt att få upp någon riktig fart djupt inne i skogen på smala och steniga stigar och över berghällar.

Jag trodde faktiskt vi skulle slippa kallt vatten men det hade de sparat till slutet. Vid 7 km fick vi vada i sjön innan de sista kilometrarna och backarna skull övervinnas. Vid 8 km bjöds vi på vidunderlig utsikt över hela sjön med omnejd i höstskrud. Vackert men har endast en bild för mitt inre på det då mobilen inte fick följa med på denna färd.

Några hinder att klättra över och krypa under kom också mot slutet och så när jag trodde vi var klara och målet inom räckhåll visade det sig att vi skulle ner i ett vattenfyllt dike med mörkt dyigt vatten som luktade avlopp. Bara att hoppa ner i det och samtidigt mota bort kräkreflexen.

Jag och AL sprang på strax under två timmar vilket vi är nöjda med. Här är vi efter målgång, med varsin kanelbulle i skitiga händer. Det är inget lopp att spara sina snyggaste träningskläder till.

Det höll dock på att inte bli något lopp för oss när vi imorse stod och väntade på transferbussarna som skulle ta oss till tävlingsområdet, men aldrig kom.

Till slut fick vi ta bilen hela vägen ut och letade stressat efter någonstans att parkera bilen. Villaområdet kändes lämpligt men var inte alls lätt att parkera i. Ställde mig i vägen för en bil så jag fick flytta på mig, varpå den bilen följde efter mig. Stannade bilen och tänkte att nu får vi skäll för att vi var i vägen. Men inte alls! Paret i den andra bilen frågade om vi skulle springa Tjurruset och sa att vi gärna fick ställa oss på deras uppfart.

”Tredje huset på höger sida uppför gatan. Ställ er bakom den vita bilen”

Så himla snällt så vi körde så klart dit och ställde bilen. Väl där tänkte jag att färgen på bilen var väl f*n det minst viktiga där!

Lamborghini har alltid varit en drömbil för mig så jag hade gärna stått och beundrat den ett tag men det hade vi inte tid med. 

Vi missade vår startgrupp men fick springa 10 minuter innan herrarna, med påföljd att jag till en början kände mig ungefär lika panikartad som en räv som bara väntade på att höra jakthundarna komma flåsande efter mig. Det dröjde dock två kilometer innan de började komma ifatt oss. Alla löpare var väldigt peppande och funktionärerna hejade också på och gav mer energi. Så kul när det är bra och uppmuntrande stämning bland deltagarna.

Så med detta lopp och denna utmaning har jag startat oktober månad och även livet som 35-åring.

Imorgon är en annan dag så tack och godnatt! Får se om jag kommer upp ur sängen imorgon.

Kram Christine

Tjurruset nästa

Hej,

Oktober och hösten börjar på bästa sätt; med fantastiskt väder och en ny spännande utmaning framför mig. Idag åker jag och AL till Stockholm för att imorgon springa Tjurruset. Ska bli så kul!

Info om banan har äntligen släppts och nog blir det en utmaning alltid.

Mitt finger börjar bli bättre också, fortfarande lite svullet och ont men det som inte dödar härdar.

Önskar dig en härlig helg! Kram

Bra start på unnsdagen

Godmorgon i regnrusket. Förra veckan gick så snabbt och var fullspäckad så jag hann inte med ett enda inlägg.

Den här veckan ser ut att bli lika fullspäckad men eftersom det är unnsdag idag så unnar jag mig frukost på Fröken Brogrens Veranda idag. En chailatte passar bra en höstdag som denna.

Jag har dock redan hunnit med både träning och ett möte och snart är det leverans av matlådor, innan jag öppnar butiken.

Har börjat träna med PT på detta gym. Vi är en grupp på bara fyra tjejer så man får verkligen all hjälp man behöver. Det är crossfit träning och det känns så bra. Äntligen tillbaka till den typen av effektiv och rolig träning. Lite annat ljud i skällan än mot när jag första gången testade crossfit, för några år sen 😊

I måndags körde vi ett benpass och idag var det armar och axlar.

Så kul att känna hur jag utvecklats och blivit starkare. 

På söndag ska jag springa Tjurruset vilket ska bli jättekul men är lite orolig för handen. Fick långfingret ikläm under butikens avhakade dörr i måndags, när sambon tappade dörren på mitt finger. Syns inte riktigt men fingret är blå/lila/grönt och går inte att böja ordentligt. Idag gör det dock inte lika ont som tidigare så till söndag är jag nog ok.

Önskar dig en fin dag! Kram Christine

Jag tror jag har träningsvärk i diafragman

Hej, 

Ja det är precis som rubriken säger. Jag har äntligen kommit igång med vanliga styrketräningen igen, så nu ska här varvas löpning (som jag i år för första gången kom över tröskeln med och nu njuter av, inte bara efteråt utan även under själva löpningen). Det är så himla kul och stärkande för både kropp och själ att känna att man kommer framåt med sin träning, att man utvecklas och blir starkare. För mig är det nog så viktigt att bli starkare rent mentalt. Kroppen orkar egentligen bra mycket mer än vad huvudet tror. Jag har alltid varit expert på att maska när jag tränar. I huvudet har jag haft en röst som säger att jag inte orkar mer, att jag är trött och att jag inte måste träna.

I somras när jag kom igång med löpningen så var den största grejen, och den som har gjort mest skillnad, att jag släppte tidshetsen. Jag sprang för att det var skönt och för att jag ville bli bättre. Jag sprang för att jag mådde bra av det. Vilken tid det tog för mig att ta mig runt var inte det viktiga, även om jag noterade tiderna och förbättringarna med glädje. För det var också en fantastisk insikt. Att när jag inte brydde mig om tiden, när jag ersatte den irriterande rösten i huvudet med en peppande röst som manade på och gav mig delmål längs rundan, och var kontinuerlig i min träning så insåg jag plötsligt att jag sakta men säkert blev snabbare. När jag slutade hindra mig själv förbättrade jag mig själv. Jag slutade tänka att jag är så dålig på att springa och började tänka att det får ta den tid det tar. Det låter kanske självklart men det är konstigt vilka mentala spärrar man kan sätta upp för sig själv och hur mycket de faktiskt inverkar på ens resultat, oavsett om det är en löptid eller ett jobb.

Men så hur får man träningsvärk i diafragman?? Är det ens möjligt tänkte jag idag och var tvungen att googla det. Jodå, det verkar fullt möjligt.

Jag körde ett pass i måndags morse, åkte till gymmet och körde mitt pass själv och tyckte inte alls att det var trist eller pinsamt, utan bara skönt. Fokus på mig själv! Körde detta magpass med pilatesboll. 

Det kändes under tiden jag tränade men inte så farligt ändå. Inte helt lätt att hålla bollen i styr, vilket så klart är en del av träningen.

Efter passet testade jag att gå armgång. Tänk att det ska vara så läskigt att släppa taget för att komma vidare till nästa stång. Jag faller ju inte mot min död direkt utan landar på fötterna på en matta, om jag tappar taget. Men ändå stretar hjärnan emot. Jag släppte taget två gånger men tredje gången körde jag på och kom över till andra sidan utan problem. När jag väl är på andra sidan kan jag inte förstå att jag tvekade och tvivlade på mig själv.

Är det inte ofta så i livet rent generellt?

Igår morse när jag vaknade kände jag att den där träningen med pilatesbollen hade gjort susen. Magen har verkligen fått sig en omgång, därav träningsvärken som t.o.m. gjorde det jobbigt att skratta idag, vilket dock inte hindrade mig från att tjuta av skratt när jag pratade med en kompis.

Idag körde jag detta pass, som jag först tyckte verkade vara lite för lite. Jag ändrade mig efter en stund…

Efter två varv av detta samt uppvärmning och nedvarvning på löpbandet åkte jag hem för att duscha och sen åka till jobbet. Väl hemma hade jag svårt att tvåla in mig och smörja in mig efter duschen, för armarna skakade nästan. Så det här passet gjorde nog sitt också och lär väl kännas än mer imorgon.

Nöjd att jag ökade från 12 till 16 kg idag. Ett stort steg för mig!

Imorgon blir det gymmet igen och ett träningspass för benen. 

Jag hoppas verkligen jag kan hålla fast vid träningen nu, för det känns som om jag har kommit över en tröskel. Det känns roligare än det gjort på länge!

Jag har börjat lägga mig tidigare på kvällarna också, ännu ett led i min förbättring och något som verkligen ger effekt. Så nu är det dags för mig att säga godnatt.

Kram Ch

Jag tror jag har träningsvärk i diafragman

Hej, 

Ja det är precis som rubriken säger. Jag har äntligen kommit igång med vanliga styrketräningen igen, så nu ska här varvas löpning (som jag i år för första gången kom över tröskeln med och nu njuter av, inte bara efteråt utan även under själva löpningen). Det är så himla kul och stärkande för både kropp och själ att känna att man kommer framåt med sin träning, att man utvecklas och blir starkare. För mig är det nog så viktigt att bli starkare rent mentalt. Kroppen orkar egentligen bra mycket mer än vad huvudet tror. Jag har alltid varit expert på att maska när jag tränar. I huvudet har jag haft en röst som säger att jag inte orkar mer, att jag är trött och att jag inte måste träna.

I somras när jag kom igång med löpningen så var den största grejen, och den som har gjort mest skillnad, att jag släppte tidshetsen. Jag sprang för att det var skönt och för att jag ville bli bättre. Jag sprang för att jag mådde bra av det. Vilken tid det tog för mig att ta mig runt var inte det viktiga, även om jag noterade tiderna och förbättringarna med glädje. För det var också en fantastisk insikt. Att när jag inte brydde mig om tiden, när jag ersatte den irriterande rösten i huvudet med en peppande röst som manade på och gav mig delmål längs rundan, och var kontinuerlig i min träning så insåg jag plötsligt att jag sakta men säkert blev snabbare. När jag slutade hindra mig själv förbättrade jag mig själv. Jag slutade tänka att jag är så dålig på att springa och började tänka att det får ta den tid det tar. Det låter kanske självklart men det är konstigt vilka mentala spärrar man kan sätta upp för sig själv och hur mycket de faktiskt inverkar på ens resultat, oavsett om det är en löptid eller ett jobb.


Men så hur får man träningsvärk i diafragman?? Är det ens möjligt tänkte jag idag och var tvungen att googla det. Jodå, det verkar fullt möjligt.

Jag körde ett pass i måndags morse, åkte till gymmet och körde mitt pass själv och tyckte inte alls att det var trist eller pinsamt, utan bara skönt. Fokus på mig själv! Körde detta magpass med pilatesboll. 

Det kändes under tiden jag tränade men inte så farligt ändå. Inte helt lätt att hålla bollen i styr, vilket så klart är en del av träningen.

Efter passet testade jag att gå armgång. Tänk att det ska vara så läskigt att släppa taget för att komma vidare till nästa stång. Jag faller ju inte mot min död direkt utan landar på fötterna på en matta, om jag tappar taget. Men ändå stretar hjärnan emot. Jag släppte taget två gånger men tredje gången körde jag på och kom över till andra sidan utan problem. När jag väl är på andra sidan kan jag inte förstå att jag tvekade och tvivlade på mig själv.

Är det inte ofta så i livet rent generellt?

Igår morse när jag vaknade kände jag att den där träningen med pilatesbollen hade gjort susen. Magen har verkligen fått sig en omgång, därav träningsvärken som t.o.m. gjorde det jobbigt att skratta idag, vilket dock inte hindrade mig från att tjuta av skratt när jag pratade med en kompis.

Idag körde jag detta pass, som jag först tyckte verkade vara lite för lite. Jag ändrade mig efter en stund…

Efter två varv av detta samt uppvärmning och nedvarvning på löpbandet åkte jag hem för att duscha och sen åka till jobbet. Väl hemma hade jag svårt att tvåla in mig och smörja in mig efter duschen, för armarna skakade nästan. Så det här passet gjorde nog sitt också och lär väl kännas än mer imorgon.

Nöjd att jag ökade från 12 till 16 kg idag. Ett stort steg för mig!

Imorgon blir det gymmet igen och ett träningspass för benen. 

Jag hoppas verkligen jag kan hålla fast vid träningen nu, för det känns som om jag har kommit över en tröskel. Det känns roligare än det gjort på länge!

Jag har börjat lägga mig tidigare på kvällarna också, ännu ett led i min förbättring och något som verkligen ger effekt. Så nu är det dags för mig att säga godnatt.

Kram Ch

Rena magin

Hej, 

Sitter här och tittar ut på regnet och tänker på allt jag borde göra, och snart ska ta tag i. Snart, ska bara…

Känner du igen dig? Vissa dagar finns bara inte viljan och orken.

Jag läste om min kompis Daniel i Örebroar’n, han jobbar som magiker, och han är riktigt bra på sitt jobb. Vi anlitade honom för jubileumsfesten jag hjälpte till att anordna på mitt förra jobb. Det är riktigt häftigt att se när papegojorna tar en flygtur runt lokalen. Men en av dem var lite busig och ville inte komma tillbaka på en gång just den showen. Mindre häftigt var att bli uppkallad på scenen själv. Nog för att jag tycker om att vara festens mittpunkt men jag har aldrig tyckt om att stå på scen. Men det gick ju bra så kanske kan jag få jobb som hans assistent om allt annat skiter sig 😊Jag gläds med honom och hans framgångar i alla fall. Han jobbar hårt och det leder till fler jobb. Alltid härligt med människor som har driv och en smittande energi. Mini-me vill att han ska komma och trolla på hans kalas 😊 Får väl boka in honom så kanske han kan komma till nästa års kalas.

Kände att jag får väl skapa lite egen magi här hemma idag så jag förvandlade resterna av gårdagens pizzor till våfflor. Skar bort kanten och skar pizzan i kvartar som jag vek dubbelt och la i våffeljärnet. Blev faktiskt inte så dumt och godare än att värma i ugnen. Helt klart bättre än att slänga resterna, om än inte så nyttigt. Men Tjurruset närmar sig så jag tänker att det kan vara bra med lite extra underhudsfett när man ska kämpa sig igenom genom vattendrag och skog i (antagligen) ganska kallt oktoberväder.

Bjuder på några bilder från gårdagen när vädret var helt annorlunda än idag. Njöt av motorljuden från stan, solen och utsikten från mina föräldrars balkong.

Man kan inte tro att det är mitten på september där uppe. Jordgubbsplantan blommar och citrusfrukterna är mogna.

Nu fortsätter magin här hemma i form av städning.

Ha en skön söndag!

Kram Ch

Tjejmilen 2016

Hej, 

Hemma igen efter en jättetrevlig tjejhelg i Stockholm med bokklubbsbrudarna.

Det var Tjejmilen för femte året i rad för oss, även om inte alla varit med alla gånger pga olika anledningar.

En helg med god mat, mycket prat och gott vin. Ja och så loppet förstås, som vi tog oss igenom även detta år.

Jag sprang på tiden 1h 05min. Ingen supertid men är så nöjd ändå, för jag hade ett så bra lopp. Var inte trött, tyckte inte det var jobbigt, körde samma tempo genom hela loppet, klarade alla backar galant och hade ork kvar när jag kom i mål. Det känns som ett perfekt lopp och jag har kommit till det stadiet då det är roligt att springa och jag tycker det är skönt. Jag vill ut och springa igen. Tiden blir väl bättre allt eftersom.

Vi började med plockbricka på fredagkvällen när vi kom fram till lägenheten.

Med en skön sovmorgon och en stadig frukost på lördagen kände vi oss laddade för loppet.

Toaköerna är alltid långa så det gäller att komma i god tid innan loppet. Hur kan det vara möjligt att endast ha ca 100 (?) bajjamajor till ett lopp med, i år, 28 000 personer? Förundras varje år över att det inte går att få tag på fler toaletter.

Lite regn fick vi på oss men det vara bara skönt. Det var perfekt väder att springa i, och som vanligt en massa folk längs med vägen som peppade och hejade på alla. En vänlig och härlig stämning bland alla. Aldrig smakar ostkaka så gott som när man kommit i mål, träffas vid mötesplatsen och kan krama om varandra och sen diskutera hur det har gått.

Efter loppet åkte vi tillbaka till lägenheten, åt lite, duschade och drack lite vin.

Jag hade bokat bord på Oyster Bar på Östermalm men vi avbokade det och gick till Indiska Källaren rakt över gatan istället. Maten är superbra där (ligger på Ölandsgatan i Stockholm) och personalen jättetrevlig. 

Jag valde kyckling jalfrezi. Lite för starkt för de andra tjejerna men åh så gott. Var så mätta sen så det var skönt att bara behöva traska rakt över gatan och tillbaka till lägenheten och ytterligare glas med vin.

Så glad att jag har dessa kvinnor i mitt liv och att jag har möjligheten att göra den här typen av roliga saker. Det förgyller verkligen tillvaron.

Nu blir det lugn kväll med film och imorgon börjar jag med frukostmöte kl.08.

Kram Christine

Söndagstur

Hej,

Just när man trodde hösten var här så blir det fint igen. Underbart med härliga sensommardagar, med sol som värmer skönt fortfarande. Jag tog med mig Mini-me, Winston, kompisarnas dotter och M och hans två söner på en skogsutflykt i söndags. Det blev en tur till Gårdsjölägret med korvgrillning och fascination av blodigel. Vi letade ingen svamp, den hittade jag dock senare på kvällen på löprundan 😄

Att gå i gummistövlar ger mig någon slags inre frid. Skogen är ett andningshål  skogsturerna ger mig tillfälle att varva ner. Det är egentligen enda gången min hjärna INTE går på högvarv. All annan vaken tid funderar jag på ALLT. 

Visst är det vackert! Här kan man inte vara stressad. Det går bara inte när augustisolen blänker i vattnet som krusas lätt av vinden.

Winston älskar att vara ute med oss.

Vi var några stycken som gjorde skogen osäker i några timmar.

Vackra höstfärger! Finns både blåbär och lingon att plocka.

Vad gör du för att koppla av och tanka energi?

Kram Christine

Plugin from the creators ofBrindes Personalizados :: More at PlulzWordpress Plugins