Kategori: Me, myself and I

Tillbakablick på 2016 och vad jag lärde mig

Ju äldre man blir desto svårare är det att få nya vänner, så när man får en ny vän är det extra fint. När vänskapen kommer från oväntat håll, från en människa som är 50 år äldre blir det än mer speciellt.

När jag öppnade butiken i Kumla fick jag direkt en stamkund som heter Åke, en jätterar man som bor i samma hus som butiken låg i. Han kom förbi med jämna mellanrum, tog en fika och vi pratade. Om blommor, tatueringar och företagande, om resor, livet och böcker. Fina stunder som jag saknar nu när jag har flyttat butiken till Örebro. Sen dess blir det en pratstund på telefon då och då istället.

Åke kom ofta med små kort med dikter på, alltid på rim. Fina handskrivna kort med vänliga ord. Jag har sparat vartenda ett av dem. Jag är glad att jag under 2016 fick lära känna Åke och tänker att det vore ett trevligt utbyte för alla om vi fick lära känna varandra över generationsgränserna. Vi behöver alla en vän att prata med och för många kan en pratstund över en kopp kaffe betyda så mycket. Åke är aktiv och har många vänner, men det finns många som inte är det eller har någon att prata med.

Jag funderar på hur man kan göra för att omsätta det här i någon slags större verklighet. Att sammankoppla människor med varandra. Att få bli sedd och hörd är så viktigt, för stora som små. Att som äldre i vårt samhälle inte känna sig undanskuffad och bortglömd. Att få ta del av någons erfarenhet och vishet.

2016 var året då jag kom igång med träningen igen, med löpningen och hittade den riktiga glädjen i att träna. När jag längtade till nästa pass och lärde mig älska träningsvärken. Det var året då jag skaffade mig en PT och jäklar vad nöjd jag är med det beslutet. Det är inte billigt men vi är några stycken som tränar ihop och delar på en PT, och då kan dela på kostnaden. Ett tips för dig som vill komma igång med träningen och vet att du kan få med några vänner, eller kanske bara andra träningsintresserade. Jag känner inte de andra tjejerna jag tränar med sen tidigare, men det spelar ju ingen roll. I en liten grupp lär man känna varandra fort och alla kan få individuell hjälp.

Jag sprang Tjurruset för första gången och det var en otrolig utmaning, som jag klarade mig igenom. Jag har sagt det förr och säger det igen; att träna gör en inte bara fysiskt stark utan stärker en även mentalt. Något jag verkligen har upplevt under året.

Dessutom är det extra motiverande när jag till jul kom i den här klänningen som jag hade haft hängande i garderoben i minst ett år, helt oanvänd för att jag inte fick igen den. Jag vägrade dock skicka tillbaka den för jag tyckte den var så snygg och tänkte att jag ska komma i den. Att komma i klänningen var dock inte målet med träningen under året, jag hade faktiskt glömt bort att jag hade den, det var bara en härlig bieffekt av träningen. Så tack till min PT som fått mig att klara mer än jag trodde, helt klart värt att kliva upp innan kl. 6 på morgnarna 🙂

2016 slutade med en inbjudan till vad jag tror blir 2017 års bästa fest. Strax innan jul landade denna inbjudan i brevlådan, till en av mina bästa vänners bröllopsfest på fint hotell i Dusseldorf. Själva bröllopet var en mindre ceremoni som ägde rum innan jul, men festen i april blir en större tillställning med vänner och familj. Dags att börja öva på tyskan då jag har lovat att hålla tal, på tyska. Våga vara den du är och kärleken kommer, den är värd att vänta på!

I höstas fick jag möjligheten att lyssna på Emma Igelström, en intressant föreläsare som verkligen berörde mig när hon berättade öppenhjärtigt om triumfer och nådda mål, om perfektionism och ångesten den kan leda till, om rädsla, misslyckanden och lycka. Jag kände igen mig så väl i de känslor och tankar som hon pratade om. Hennes utgångspunkt nu för tiden är; Vad är det värsta som kan hända? Att släppa prestigen, våga mer och acceptera sig själv var hennes budskap och något jag verkligen försöker tänka på. Jag har sakta men säkert kommit till den insikten själv och Emmas föreläsning blev ytterligare bekräftelse. Jag har redan berört det här ett par gånger på bloggen och kommer fortsätta och utveckla det under 2017. För min egen skull men även i förhoppning om att kunna hjälpa någon annan.

Finaste uppdraget under 2016 var att bli gudföräldrar åt lilla Alfons. Oerhört hedrande och jag hoppas att vi ska kunna bidra på ett bra sätt till hans liv. Under 2017 åker vi till Danmark med honom och hans familj, besök på Legoland är inplanerat och så håller vi tummarna för soligt och varmt väder.

 

Ingen tillbakablick på året som gått utan att nämna mitt hjärta. Min älskade dotter som började första klass, tappade sina första tänder och blev så himla stor. En smart tjej som hänger med i vad som händer i världen tack vare Lilla Aktuellt, som lärde sig läsa och verkar ha ärvt mitt sinne för sarkasm (på gott och ont). 

Jag måste verkligen ta vara på tiden med henne, hon är det viktigaste jag har och jag har redan börjat göra vissa förändringar för att kunna ta vara på tiden bättre.

Största förändringen under 2016 var att jag beslutade mig för att stänga min butik i Kumla, flytta in den till Örebro och börja om. Nytt namn, ny lokal och till viss del ny inriktning. Det har varit och fortsätter vara tufft att vara egenföretagare och ägare av en delikatessbutik. Det har varit upp- och nedgångar men på det stora hela har flytten till Örebro varit positiv. Jag har fått nya utmaningar som jag sa ja till trots att jag var osäker på om jag skulle klara av det. Det har jag ju gjort vilket har stärkt mig ytterligare för varje gång och nu är jag redo att ta mig an 2017. Det kommer bli fortsatt tufft men samtidigt är det så roligt och givande att vara egen. Jag har många planer och idéer, vi får se vilka av dem som kommer förverkligas och hur det kommer gå.

Sist, men inte minst, vill jag tacka dig som läser bloggen! Det är du som gör det hela värt. 2016 har jag inte haft fullt fokus på bloggen men den har trots det växt och i år är jag taggad som aldrig förr att utveckla den. 

Välkommen till ett nytt år fyllt med inspiration, roliga anekdoter och så klart goda recept.

Löften eller mål

Hej, 

Nytt år innebär alltid förändringar och kanske mest förväntningar. Några direkta löften har jag inte men däremot vill jag jobba med mig själv och fortsätta utmana mig själv. Dessutom har jag satt upp mål för både bloggen och butiken. Det känns bättre än löften, det är något mer konkret att jobba mot.

 Att våga göra nya saker, att ständigt utvecklas och växa, det är det jag tycker du ska fokusera på. Visst är det bra att lova sig själv att sluta äta godis eller börja träna men sådana löften brukar inte hålla i längden. Och varför måste du sluta äta godis egentligen? Sätt upp som mål istället att du t.ex. ska äta grönsaker av något slag till varje måltid. Lättare att göra och helt plötsligt har det blivit en bra vana. 

Träna tycker jag absolut att du ska göra. Men inte för sakens skull utan för att man mår bra av det, man blir både piggare och gladare och kanske träffar du nya vänner genom träningen också. Att träna kommer ändra din kropp men framför allt ditt sinne genom stärkt självkänsla och självförtroende. Att mäta sig själv i beslutsamhet, styrka och uthållighet och märka hur dessa egenskaper förbättras med tiden är bra mycket mer givande och hälsosamt än att fundera på vad vågen visar eller vilken storlek på kläder du har. Även med träningen är ett konkret mål bättre än ett (ofta tomt) löfte. Men sätt hellre delmål än ett jättestort som blir som ett monster och överskuggar glädjen i det du gör. Istället för att lova sig själv eller någon annan att du ska klara klassikern fast du inte stått på skidor på flera år och hatar att springa till exempel så kan du börja med att anmäla dig till ett lopp och klara av det, eller jobba dig fram till en specifik tid du vill ha. En trappa tar man inte i ett kliv så varför förväntar vi oss att vi ska klara allt annat i livet på en gång?

Här kommer vi till en annan viktig sak. Oh det är svårt och jag talar av egen erfarenhet. Men vi behöver ge oss själva lite mer av en klapp på axeln. Oss själva och varandra. Var nöjd med din insats och fira oftare. Uppmuntra andra! Våga satsa på det du vill, oavsett om det är träning, ett nytt jobb eller en kurs du alltid velat gå. Våga drömma och våga ta steget. Det kanske inte blir som du tänkt dig men det behöver inte betyda att det är ett misslyckande. Skriv ner dina drömmar och mål, skriv ner både roliga och tråkiga saker som händer. Att skriva är ett bra sätt att reflektera över saker och ting. Du kan få ur dig saker du kanske inte kan säga högt och du kan sätta ord på känslor du kanske inte visste du hade. Gå tillbaka till dina anteckningar ett år senare och se vad som förändrats och hur du har utvecklats.

För mig är bloggen ett fantastiskt verktyg. Jag får skriva av mig, dokumentera och kan gå tillbaka och se hur jag har utvecklats och se hur mycket jag faktiskt gör på ett år. För de innersta tankarna är en dagbok jättebra. Långt från facebooks statusuppdateringar kan man vara sig själv.

I vardagspusslets ekorrhjul är det så lätt att fastna och dagarna snurrar på. Stanna upp, andas, njut av de små tingen i livet och ge dig själv egentid. Träning kan ju till exempel vara egentid. Vi ger av oss själva i det oändliga men är inte alltid lika bra på att fylla på med sådant som får oss att må bra. Om du ska lova dig själv något så lova dig själv förändring, men anpassa den till ditt liv och kom ihåg att även små förändringar leder till något större.

Välkommen 2017, ditt ledmotiv är Marit Bergmans This is the year!

Stämningsfull och vackert

Hej, 

Trots att jag har galet mycket att göra på jobbet och far som en skottspole fram och tillbaka hinner jag med lite julmys också och faktiskt en rätt skön känsla i år. Visst saknar jag att pynta och fixa hemma på det vis jag gjort tidigare år, och att bjuda in till glöggmingel och luciafika och adventsfika. Men jag tänker att kanske blir det så igen nästa år. Just nu satsar jag helt enkelt på andra saker och man kan inte göra allt jämt utan får välja. 

I år var det inget lussefirande för Mini-me då det endast var tredjeklassarna på hennes skola som lussade, och inga föräldrar var inbjudna. Trist att inte få se något Lucia-tåg så jag köpte biljetter till den sena Luci-konserten i Nikolaiekyrkan. Den började kl. 20 så lite sent för Mini-me egentligen men jag tänkte att det skulle vara mysigt och lite speciellt. Kände mig oerhört nöjd att vi skulle få se ett fint Lucia-tåg

Jag har alltid tyckt om kyrkor som vackra byggnader och vördnadsbjudande platser även om jag inte är troende. Så att gå till kyrkan vid vissa tillfällen är för mig något positivt.

Mini-me var dock inte lika nöjd när jag berättade vad vi skulle göra. Hon tycker tydligen inte alls om kyrkor, varför vet jag inte. Men det här var inget jag har uppfattat tidigare då vi varit i bl.a. Nikolaikyrkan tidigare och tänt ljus.

Så det var knappt jag fick in henne i kyrkan och hon var inte speciellt road där vi satt inklämda i en kyrkbänk.

Men så skred Lucia-tåget in till vacker sång och musik och helt plötsligt satt Mini-me käpprakt upp och tittade förundrat.

En timmes konsert senare var vi båda helt euforiska och jag hade fått henne att ändra inställning till kyrkor, det var ju faktiskt väldigt fint.

Så många vackra röster och ett fint dansnummer under en av sångerna gjorde det hela otroligt stämningsfullt, högtidligt och vackert. Akustiken i kyrkan lyfte verkligen sången till en nästan magisk nivå och ja, lite som en änglakör kändes det.

Prästen inledde konserten med ett kort tal som var väldigt fint; där han bl.a. kommenterade senaste tidens storm i sociala media genom att säga att alla kan vara Lucia. Så bra att han befäste det med tanke på den uppmärksammade Åhléns-reklamen. 

Lucia handlar ju om ljus i mörkret, värme och kärlek och att välkomna. Det är en vacker svensk tradition som alla kan förenas i, oavsett ursprung och utseende. 

Jag kan varmt rekommendera att gå på en Lucia-konsert varhelst det erbjuds. Den stunden av fina ord och stillhet och ro behöver alla.

Spa-party

Hej, 

Tittar ut genom butikens fönster och ser att det snöar. Som på beställning till första december! Sambon tjurar, Mini-me är överförtjust och jag tycker det är mysigt. 

Något annat som var väldigt mysigt var förra fredagen när jag var på spa-party. En kompis till mig hade bjudit över en tjej som säljer aloe vera-dryck och andra hälso- och skönhetsprodukter.

Så vi fick ta hand om våra fötter med ett varmt och skönt fotbad och testa ljuvliga produkter som gjorde fötterna babylena. 

Underbart fredagsmys efter en hektisk dag i butiken. Ett glas vin, lite plock och tjejsnack var perfekt till.

Min kompis hade beställt enkel plockmat av mig som vi mumsade på. Jag har ju dille på ugnsbakad brie och cheesecake-dipp så det fick det bli också. Vet ingen som inte tycker om de två sakerna.

Är bra sugen på att anordna något liknande party. Himla trevligt och avslappnat och bra fredagsaktivitet när man är trött efter en veckas jobb.

Nu ska jag förbereda deg för morgondagens lunchcatering och sen är det dags att stänga butiken och gå hem. Tänkte jag skulle titta på julkalendern på TV, den verkar mer klassisk i år.

Höstens sista dag

Hej, 

Sambon var nästan gråtfärdig när han kom in från hundpromenaden ikväll. Snö i början på november var lite i tidigaste laget måste jag erkänna men å andra sidan var det härligt att se Mini-mes reaktion som var glädjetjut och lysande ögon. 

Nu när snön snabbt täcker allt i mjukaste vitt är det svårt att tänka att vi i söndags var ute i skogen och njöt av lite kyligt men fantastiskt vackert höstväder.

Klarblå himmel, frisk luft och träd i höstskrud.

Vi gjorde stekta äggmackor och varm choklad och åt frukost i skogen, på en 10 000 år gammal stenig strand. Göljestigen och dess klapperstensfält är ett utflyktsmål vi ofta återkommer till.

Hela familjen njöt av solen som fortfarande värmde.

Vi brukar plocka mycket svamp på hösten men i år har det inte blivit mycket alls. Jobbet har kommit mellan och tagit upp den mesta av vår tid. Den här rackaren lämnade vi kvar i skogen. 

På vägen hem hälsade vi på dessa mysiga kor. Vi brukar bara åka förbi men den här gången stannade vi till en stund.

Att vara ute i skogen gör mig glad. Ger mig ro i kroppen och ny energi. Här kan jag rensa tankarna, bara vara och slappna av. Frisk luft gör mig trött också. Några timmars vila efter en tur i skogen är minst lika skönt och välbehövligt för att ladda batterierna.

Hur gör du för att återhämta dig från ditt livspussel?

Kram Christine

Friskt vågat, hälften vunnet

Hej, 

Jag är ju en person som vill utmana mig själv och testa nya saker. Det här har kommit mer och mer på senare år och för varje grej jag gör blir jag modigare och mer säker på mig själv. Det har främst handlat om olika träningsformer och att utmana mig själv fysiskt, men jag ser många fördelar med det på andra plan också, även om jag inte förstod från början hur stor betydelse det skulle ha.

 Att övervinna hinder (ibland rent fysiskt som i Action Run) och att klara av saker jag inte trodde jag skulle orka så har jag växt enormt som person. Samtidigt som jag har blivit starkare rent fysiskt har jag även blivit det mentalt. Att ha klarat mer än jag trodde jag kunde har varit oerhört nyttigt för självkänslan och självförtroendet. Stärkt i det har jag också vågat ta klivet ut i osäkerheten som t.ex. egenföretagare.

Jag har oftast tränat själv, utan någon jag känner vill säga. Det har gjort att jag måste vara disciplinerad nog att masa mig iväg, även om ingen kompis väntar på mig. Att ge sig ut i skogen, över stock och sten och bära däck trots att det regnar. Att ta en löprunda i sommarvärmen, med vaksamma ögon som letar efter ormar i spåret.

Att inte ha tryggheten i att alltid träna med någon jag känner har gjort att jag blivit ännu mer öppen och fått ännu lättare för att ta kontakt med andra människor. Egenskaper som underlättar i mitt jobb som säljare. Jo, för att vara företagare handlar om att sälja in sig själv, heeela tiden, fast på ett bra sätt.

Du är galen som går upp innan klockan 6 på morgonen för att åka till gymmet! Jag får höra det ibland, och visst är det lockande att dra täcket över huvudet och somna om, men vet du? Jag är pigg hela dagen när jag börjar dagen med ett träningspass. Jag känner mig stark och positiv trots att träningsvärken ibland gör att jag önskar jag hade en handikapptoalett med stöd att tillgå.

Den känslan, och den kicken jag får av att springa över en mållinje är samma känsla som när en lyckad dag på jobbet är klar, när cateringkunderna är supernöjda eller alla presentkorgarna är levererade och jag har klarat av det jag var lite osäker på om jag skulle fixa. Det är den känslan som får mig att göra om det igen, för det är fantastiskt när osäkerheten byts mot glädje och stolthet. Vetskapen om att om man jobbar hårt så kommer man nå sitt mål. Det kan ta tid, men man kommer komma framåt, vilket egentligen är det viktigaste, oavsett hur långsamt det går.

Vi försöker få våra barn att lära sig det här och våga testa, men vi vuxna kan vara dåliga på det. Vad har vi att förlora egentligen? Platt fall kan det så klart bli. Man kan slå sig själv i huvudet med en skivstång, och även om det gör ont och är pinsamt så lär man sig av det också och kan gå vidare, stärkt av upplevelsen. När det är pengar inblandade ska man så klart göra en kalkylerad bedömning men pengar är faktiskt inte allt heller. 

Jag är glad att jag har vågat testa nya saker och glad för de erfarenheter och den personliga utveckling jag fått som följd. Nu kommer jag få ännu fler blåmärken och mera träningsvärk för nu har jag anmält mig till en nybörjarkurs i pole dancing. Trodde väl aldrig att denna dag skulle komma, sambon är oerhört nöjd ska tilläggas, men tänkte varför inte? Kan väl testa tänkte jag och anmälde mig direkt när jag såg annonsen på facebook. Det kommer helt säkert bli både roligt och utmanande. Bort med förutfattade meningar och in med styrka, kroppskontroll och skratt!

Mysfrukost i min ensamhet

Godmorgon, 

Hektisk vecka på jobbet men åh så roligt. Började tidigt idag med hårt pass på gymmet. Kul när man gör burpees och ens PT står bredvid en och säger ”visst är det härligt med burpees”. Han fick en arg och sammanbiten blick först men sen ett trött leende.

Ett möte och lunchlådeleveranser är avklarade så nu lyxar jag till det med frukost som någon annan har gjort. Fröken Brogrens bageri låg på vägen tillbaka till butiken så det fick bli ett pit stop där medan jag går igenom resten av dagen. Skönt med miljöombyte om en stund av lugn och ro.

Igår lämnade jag över lokalen i Kumla till Melins. Ett avslutat kapitel men jag ska skriva ett eget inlägg om det, för oj vad jag har saker att säga om det.

Ha en fin dag!

Kram Christine

En mojito till frukost

Hej, 

Sitter här med träningsvärk i överkroppen och främst armarna efter gårdagens träningspass med bl.a. snake ropes (tjocka och tunga rep som man ska få fart på) och rodd med skivstång, försöker att inte mesa nu så tar ganska tung vikt vilket ju är bra men känns. Min PT gav mig dessutom en tung kettlebell och lät mig inte byta fast jag gnällde. Han fick onda ögat av mig på varv 2 av 3 på workouten.

Till frukost blev det denna juice, jag har tidigare promotat Froosh juicer och smoothies och det är inte för att jag är sponsrad. Jag tycker det är en bra produkt från en ett bra företag. Just denna juice är en nyhet som jag inte sett förut så den ville jag så klart testa.

Det var en riktig hit med sin fräscha smak. Perfekt som energiboost på morgonen eller på eftermiddagen när man börjar sega ihop. Nu för tiden är jag inte så seg på eftermiddagarna men när jag jobbade på kontor kunde tiden runt 15-16 vara jobbig. Det var då jag började rota i skrivbordslådan efter något gott eller mynt till godisautomaten. 

Då gällde det att ha ett nyttigt mellanmål till hands. Juice innehåller ju mycket socker så man ska dock inte dricka det för ofta men hellre den här typen av juice som bara innehåller naturliga ingredienser och inget tillsatt socker.

På tal om juice så har jag apelsinjuice i kylen som måste användas. Den får bli vätskan i en bulldeg, till bullar som ska fyllas med mandelmassa och vit choklad kanske…

Ha en fin dag!

Kram Christine

En skitig runda och en vit bil som får hjärtat att slå fortare

Hej, 

Äntligen ren och nerbäddad i sängen efter ett härligt galet jobbigt millopp. Idag sprang jag för första gången Tjurruset. Jag har velat springa det här loppet i några år men varit lite rädd för det. I år tog jag mod till mig, och fick till och med med mig en kompis på det. Det visade sig att det, även om det var jobbigt, lerigt och kallt, inte var något att vara rädd för. Det gick ju bra att ta sig runt! 

Dagen bjöd på fantastiskt väder, härlig stämning och vacker utsikt. Tjurruset är ett 10 km långt terränglopp där man får skita ner sig ordentligt med lera och dy. Sträckan följer ingen löparvänlig slinga utan går över stock och sten i skogen, genom diken med avloppsvatten och kalla sjöar. Loppet går av stapeln på en plats som inte anges förrän dagen innan loppet, så överraskningsmomentet är totalt.

Detta år anordnades loppet vid området kring Flottsbro camping och skidbacke i Stockholm. Det började bra med att vi fick springa upp för hela skidbacken. Det tog musten ur en vill jag lova! Inte var det den enda backen under loppet heller. I och med de många backarna gick det trögt ibland, benen kändes som bly, och det var även svårt att få upp någon riktig fart djupt inne i skogen på smala och steniga stigar och över berghällar.

Jag trodde faktiskt vi skulle slippa kallt vatten men det hade de sparat till slutet. Vid 7 km fick vi vada i sjön innan de sista kilometrarna och backarna skull övervinnas. Vid 8 km bjöds vi på vidunderlig utsikt över hela sjön med omnejd i höstskrud. Vackert men har endast en bild för mitt inre på det då mobilen inte fick följa med på denna färd.

Några hinder att klättra över och krypa under kom också mot slutet och så när jag trodde vi var klara och målet inom räckhåll visade det sig att vi skulle ner i ett vattenfyllt dike med mörkt dyigt vatten som luktade avlopp. Bara att hoppa ner i det och samtidigt mota bort kräkreflexen.

Jag och AL sprang på strax under två timmar vilket vi är nöjda med. Här är vi efter målgång, med varsin kanelbulle i skitiga händer. Det är inget lopp att spara sina snyggaste träningskläder till.

Det höll dock på att inte bli något lopp för oss när vi imorse stod och väntade på transferbussarna som skulle ta oss till tävlingsområdet, men aldrig kom.

Till slut fick vi ta bilen hela vägen ut och letade stressat efter någonstans att parkera bilen. Villaområdet kändes lämpligt men var inte alls lätt att parkera i. Ställde mig i vägen för en bil så jag fick flytta på mig, varpå den bilen följde efter mig. Stannade bilen och tänkte att nu får vi skäll för att vi var i vägen. Men inte alls! Paret i den andra bilen frågade om vi skulle springa Tjurruset och sa att vi gärna fick ställa oss på deras uppfart.

”Tredje huset på höger sida uppför gatan. Ställ er bakom den vita bilen”

Så himla snällt så vi körde så klart dit och ställde bilen. Väl där tänkte jag att färgen på bilen var väl f*n det minst viktiga där!

Lamborghini har alltid varit en drömbil för mig så jag hade gärna stått och beundrat den ett tag men det hade vi inte tid med. 

Vi missade vår startgrupp men fick springa 10 minuter innan herrarna, med påföljd att jag till en början kände mig ungefär lika panikartad som en räv som bara väntade på att höra jakthundarna komma flåsande efter mig. Det dröjde dock två kilometer innan de började komma ifatt oss. Alla löpare var väldigt peppande och funktionärerna hejade också på och gav mer energi. Så kul när det är bra och uppmuntrande stämning bland deltagarna.

Så med detta lopp och denna utmaning har jag startat oktober månad och även livet som 35-åring.

Imorgon är en annan dag så tack och godnatt! Får se om jag kommer upp ur sängen imorgon.

Kram Christine

Tjurruset nästa

Hej,

Oktober och hösten börjar på bästa sätt; med fantastiskt väder och en ny spännande utmaning framför mig. Idag åker jag och AL till Stockholm för att imorgon springa Tjurruset. Ska bli så kul!

Info om banan har äntligen släppts och nog blir det en utmaning alltid.

Mitt finger börjar bli bättre också, fortfarande lite svullet och ont men det som inte dödar härdar.

Önskar dig en härlig helg! Kram

Plugin from the creators ofBrindes Personalizados :: More at PlulzWordpress Plugins