Hej,
Sambon var nästan gråtfärdig när han kom in från hundpromenaden ikväll. Snö i början på november var lite i tidigaste laget måste jag erkänna men å andra sidan var det härligt att se Mini-mes reaktion som var glädjetjut och lysande ögon.
Nu när snön snabbt täcker allt i mjukaste vitt är det svårt att tänka att vi i söndags var ute i skogen och njöt av lite kyligt men fantastiskt vackert höstväder.
Klarblå himmel, frisk luft och träd i höstskrud.
Vi gjorde stekta äggmackor och varm choklad och åt frukost i skogen, på en 10 000 år gammal stenig strand. Göljestigen och dess klapperstensfält är ett utflyktsmål vi ofta återkommer till.
Hela familjen njöt av solen som fortfarande värmde.
Vi brukar plocka mycket svamp på hösten men i år har det inte blivit mycket alls. Jobbet har kommit mellan och tagit upp den mesta av vår tid. Den här rackaren lämnade vi kvar i skogen.
På vägen hem hälsade vi på dessa mysiga kor. Vi brukar bara åka förbi men den här gången stannade vi till en stund.
Att vara ute i skogen gör mig glad. Ger mig ro i kroppen och ny energi. Här kan jag rensa tankarna, bara vara och slappna av. Frisk luft gör mig trött också. Några timmars vila efter en tur i skogen är minst lika skönt och välbehövligt för att ladda batterierna.
Hur gör du för att återhämta dig från ditt livspussel?
Kram Christine