När regnet öste ner som värst idag ångrade jag att gått med på att springa Blidomloppet idag. Med tanke på min dåliga kondis och frånvaron av träning var jag väldigt skeptisk till att kunna klara av ett löplopp.
Men jag jobbade på under dagen och försökte att inte tänka på löpningen, grundade med gräddtårta och varm choklad till eftermiddagsfikat och åkte sen hem och kokade kondenserad mjölk på konserv, innan jag drog på mig löparkläderna och åkte och ställde mig på startlinjen.
Med andra ord gav jag inte mig själv tid att tänka.
Nu sitter jag här och är nöjd med mig själv efter 5 km, utan att stanna och utan att få håll. Höll ett lugnt tempo och lyckades hålla det hela loppet. Det var trängsel och mycket folk så tiden blir ju sämre av det, men jag är nöjd ändå. Ca 40 minuter trodde sambon att det tog för mig. I vanliga fall, när jag slipper armbåga mig fram springer jag 5 km på ca 30 minuter.
När jag väl springer, och framför allt efteråt förstår jag varför jag tycker så mycket om att löpträna. Jag mår så himla bra av det, och det är roligt.
Vi åkte förbi Rulles på vägen hem och det blev ett pit stop. Milano-pizza med räkor, ananas, banan, curry och jordnötter för min del.
Nu är det dags att göra cheesecake och packa väskan inför helgen.
