Hej,
Ett snabbt inlägg innan jag pilar iväg till jobbet. Måste få skriva av mig lite. Sen jag började blogga har jag också börjat läsa en del bloggar. Det har lett till insikten att mitt hem aldrig kommer vara så vitt vitt vitt och snyggt inrett som de flesta andra verkar ha det, och att mitt liv aldrig kommer vara enbart en vandring i en rosenträdgård med rosa moln. Nu förstår jag så klart att de flesta som bloggar inte heller har det enbart så. Jag har sagt det förr och säger det igen, på bloggen väljer man ju vad man visar.
Så, jag väljer ju som bekant att visa mina högar med tvätt och disken som blir när jag har haft middag eller bakat, och varvar det med stämningsfulla bilder på levande ljus och fina blommor 🙂 Jag skriver ju också en del om sambon. Det ska jag göra nu också.
Morgonens konversation;
Sambon – det är dags att gå upp nu (jag hade glömt min telefon på jobbet så hade ingen väckarklocka).
Sambon till Mini-me – vet du vilken dag det är idag? Det är mammas födelsedag. Säg till mamma att vi kommer sjunga för henne ikväll, nu får du säga grattis till henne.
Sambon till mig – kan du lämna henne på dagis idag?
Jag sa två saker:
1. Det räcker nu, du kan sluta.
2. Nej
Jaha hörrni, det var min födelsedagsmorgon. Den innehöll varken frukost på sängen eller uppdukad i köket, inga blommor eller presenter, inte ens en sång eller ett kort.
Efter snart 11 år tillsammans borde jag inte förvänta mig något annat, men varje år hoppas jag likafullt.
Efter snart 11 år tillsammans borde han veta att jag vill och tycker om att bli uppvaktad, även om han inte tycker sådant är så viktigt, för honom.
Nej, jag hoppas verkligen att dagen blir bättre än så här.
Ha en bra dag!
Kram Christine
