Min ångest har börjat smyga sig på.
Solsemester står på schemat snart och jag har då inte tränat som jag hade tänkt mig detta år. SKA bli ändring på det, efter resan. Jag ser dock framför mig hur jag ska träna på semestern. En löprunda på stranden innan frukost, simma ett par vändor i poolen. Ja det låter ju bra men frågan är hur långt jag kommer. Ambitionen finns i alla fall och kanske kan jag få till det någon gång. Mitt problem är ju dock att på mer exotiska destinationer återfinns kräldjur och jag är så paniskt rädd att jag har svårt att koncentrera mig. De kan finnas på stranden, i poolen eller vart som helst. Detta gör att jag ständigt tittar efter dem, och därmed blir inte träningen så intensiv, fokus ligger liksom någon annanstans. Plus att jag drar mig för stranden tidiga morgnar och sena kvällar.
Det är då de ormarna är där.
Det vet man ju.
En jobbarkompis hade en incident med en mangrovesnok sist han var på semester. Det här var ingen bra historia för mig att höra, för mangroveträd och bord med träd som skuggar är ju nu ett big no no.
Han och familjen satt på en restaurang, vid ett bord under ett träd. Det skuggade skönt och de hade trevligt. Till hans fru skriker ORM! Bara det får mig att dö lite. Samtidigt känner min jobbarkompis hur något touchar honom på ryggen och så en duns bakom honom.
Jorå, en orm låg i trädet ovanför dem, och somnade väl antagligen och halkade ner. Han försvann illa kvickt under trädäcket, som de satt kvar på.
Jag ryser vid blotta tanken och blir en aning kräkfärdig. Jag hade gått och bokat första flyg därifrån och skrubbat mig i duschen med klorin i väntan på taxin till flygplatsen.
Helal vår backpacker-resa i Sydostasien gick jag och stampade i marken, det hjälpte inte. En liten rackarns orm kom i min väg ändå. Indien och Sri Lanka ska vi inte tala om. Ormtjusare i vart gathörn likt pizzeriorna här i stan. Fast på de resorna fick jag träning, för jäklar vad jag sprang. Ormtjusarpipan var liksom startskottet för ett mindre maraton.
En gång, i Indien, skrämde jag till och med ormtjusaren själv med mitt skrik. Han fattade poängen och tryckte snabbt tillbaka sin vita pytonorm i jutesäcken han hade bredvid sig på marken. Hur fan tänkte han? Sitta där vid ingången till ett tempel och helt plöstligt dra ut en lång och tjock orm ur en påse. Ja det låter obscent, och det var det också.
Men ibland förundrar jag till och med mig själv. Jag inser att vissa saker kan bli en bra bild och kan ju då inte motstå att ta den. Bra bilder är jag ju alltid ute efter. Någon Mattias Klum, som fotograferar en ilsken anakonda face to face, som dessutom gör utfall mot honom, strävar jag inte efter att vara, men att komma tillbaka från Indien utan en bild på en ormtjusare hade varit trist.
Kan säga att dessa bilder är bra med tanke på att jag gick fram, blundade och tog bilden. Man ser ju vad männen på bilden tänker: Idiot!
Svårt att redigera bilderna också, jag får liksom titta utan att egentligen titta.
Jag lovar att den kommande resan kommer bjuda på något lagom äckligt. Jag lovar att berätta om det.
I am crazy scared of snakes. So much so that I am always on the look out for them. Why, that’s a bit stupid if you’re scared of them you might think.
But the control freak in me need to find a way out, need to be on top of things in order to be able to scream and run and run and scream. Or freeze, That happens sometimes too, while the panic builds up inside me and my brain is screaming instead; Get the hell away from here. Stupid legs won’t always do as they are told though.
I would love to go for a morning run on the beach while on holiday, but we all know early mornings and after dark is when the creepy crawlies come out to play on the beach. And I am not talking about dirty men now.
I stompedm y way through our backpacker trip in South East Asia, and not because I was grumpy but because I thought I could scare of the snakes. Ha, one of them showed up anyway.
Don’t even get me started on the trips to India and Sri Lanka. I did get to run on those trips though. Every time I hear the snake charmer. A little marathon here and there as the whistle blew so to speak.
Once, in India, I even managed to scare the actual snake charmer. I screamed so loud he quickly shoved the white python back in to the big bag he had next to him. My God, what was the man thinking? Hauling that thing out infront of me as I was about to enter a temple. WTF!
Nevertheless, a trip to India would not be complete without a photo snake charmers. And I love good holiday photos so I braced myself, walked up to two men while keeping my eyes shut and took these photos.
Quite good for someone who wasn’t looking.
My work colleague had an encounter with a snake while on holiday, which would have sent me packing adn scrubbing myslef with bleach while waiting for the airport taxi to arrive.
He and his family went to a restaurant, sat down at a table underneath the shade of a tree. Had lunch or whatever and were enjoying themselves. Until his wife shouts SNAKE!
At the same time he feels something brushing his back and then a heavy thump on the floor behind him.
Well guess what? A snake had fallen asleep in the tree above the table and then fell down. He scrambled off quickly (the snake that is) under the floor boards.
This was not good for me to hear! I am jumpy about these things as it is. Mangrove forests and shaded seating is now a BIG NO-NO.
I am quite sure the upcoming trip will hand me a snake in some way, and I am quite sure I will tell you all about it.
It will be therapy.
