Hej,
Nu är jag hemma igen. Amsterdam var en härlig resa, vi hade väldigt roligt med det känns att man är lite äldre 😉 Man orkar inte hur många utekvällar som helst 🙂
En bra avslutning på resan blev castingen som jag fick gå på idag. Vaddå casting undrar ni kanske? Så här är det: för ett tag sedan blev jag övertalad av två jobbarkompisar att anmäla mig till en baktävling som Sjuan ska hålla.Jag anmälde mig, och har till min förvåning och glädje gått vidare och vidare. Det har varit intevjuer både per mail och telefon och idag var det IRL som det heter på ”internetspråk (in real life).
Programmet är en bakversion av Sveriges Mästerkock, mer än så har jag inte fått veta. Dagens intervju kändes bra, nu får ni hålla tummarna för att det håller hela vägen, ja ända fram till TV i alla fall. Måste ju få mina 15 minuter i rampljuset 🙂 Slutcastingen hålls i slutet på april, så just nu är det det jag hoppas på. Då ska man baka något! Åh vad läskigt, jag brukar inte bli nervös men då kan nog nerverna spela mig ett spratt. Har inte fått info om vilka som sitter i juryn, men jag har mina aningar.
Det hela började dock inte så bra när jag, efter att ha parkerat bilen, RAMLADE ur bilen! Ja fråga mig inte hur det gick till , men jag är inte speciellt förvånad. Jag brukar kunna lyckas med dylika saker. Jag tror att jag fastnade med klacken i bältet som hängde ner och störtade rakt i backen. Hade lånat sambons bil, en 5-dörrars pick-up modell STOR och HÖG. Hann ta emot mig med händer och knän, med påföljd att jag slog hål på strumpbyxorna och började blöda på ena knät.
Reste mig snabbt, borstade av mig och kollade om någon hade sett mitt pinsamma fall (tror att jag klarade mig på den punkten) och gick sen in. Som plåster på såren kändisspottade jag medan jag väntade på att det skulle bli min tur.
Eva Röse med nykläckt bebbe såg väldigt snygg och fräsch ut, ledigt klädd i svart. David Hellenius var brunbränd och ännu snyggare i verkligheten. Hade dock lite svårt att hålla mig för skratt. Det känns som om hans rollkaraktärer ligger rätt nära hans privata jag 🙂
Leif GW Persson kom in stödd på en käpp, hur gammal är han egentligen? Adam Alsing kom också instapplande, med håret på ända.
Det var väl inte helt och hållet min dag ídag, så här såg bilen ut efter halva vägen hem.
Bilen har låtit konstigt, som om något slår emot vid vänster framdäck. Detta har jag meddelat älskade sambon, som sa: nej det är ingen fara, det har låtit så förut. Jag – fast är du säker på det? Det här låter inte bra alls.
Men eftersom det samtalet ägde rum innan klockan 06.00 på morgonen, när jag var på väg ut till Arlanda och sambon antagligen inte var vaken blev det inget mer med det. Jag parkerade bilen, åkte till Amsterdam och kom sen hem och körde bilen igen, både söndag och idag. Idag på vägen hem återkom ljudet och vid Strängnäs blev både jag och bilen bakom mig oerhört förvånade när något lossnade från min bil och kom farande med en j**la fart. Här tyckte sambon när jag sen ringde och berättade vad som hänt att jag skulle ha STANNAT och PLOCKAT upp det som lossnade. Jo men visst, klart jag borde ha stannat bilen på en 120-väg och sprungit omkring i högklackat och plockat plastdelar!
Denna bil har nästan varit mer på verkstaden än ute på vägarna. Och nej, inte för att jag eller någon annan varit ovarsam med den. Den är ett riktigt måndagsexemplar. Ett tag gick den endast att köra i 40, ni förstår ju hur nöjd jag blev när denna upptäckt görs på motorvägen, ringer sambon för att tala om det och han säger: Jag vet!
Kortvecka denna vecka, en av de absolut trevligaste högtiderna runt hörnet och en massa roliga saker att fixa framför mig. Härligt!
Kram Christine
