Hej,
Torsdag kväll och jag är hemkommen från gymmet för en stund sen. Idag var det öppet hus på gymmet så massor med folk där. Hade med en jobbarkompis och visade runt och så testade vi en del av maskinerna och redskapen. Kul att träna tillsammans med någon annan för omväxlings skull.
Jag vet att han inte mådde bra och att vi var tvungna att ta bort honom, men oj vad jag saknar honom ändå. Lilla Ruffe, vila i frid.
Har tänkt börja ta en promenad varje dag. När vi hade hund så fick man ju gratismotion varje dag, men nu när man slipper gå ut i ur och skur så är det väldigt dåligt med promenerandet. Tråkigt för det är ett skönt sätt att komma ut och få frisk luft och motion. Så nu är det dags att börja igen. Det fina vårvädret som är nu på dagarna inger hopp om livet, även om det varit frostigt på morgonen. Visst känns allting så mycket lättare när solen skiner?
Vackra blommor vid min syster och svågers lantställe.
På jobbet pratade vi idag om att cykla. Vissa av oss tycker om det och vissa inte. Jag är en av dem som tycker om det, trots att jag cyklar väldigt lite. Men jag har en växlad Kronan-cykel som väger bly. Det är rätt tungt att cykla på den, men den ger bra motion. Har länge funderat på att byta ut den mot en lättare variant, med växlar. Kanske blir det av i vår, eller så kämpar jag vidare med min Kronan och fortsätter tänka att det är bra för lårmusklerna att inte ha växlar samtidigt som jag nästan står still i uppförsbackarna.
Inte sjön i närheten av där jag bor, den här finns i Sörmland, men vackert oavsett.
Vi bor i närheten av en liten sjö, med den cykelled runt. Den cykelleden brukade vi få cykla på unders skolans friluftsdagar och jag tyckte det var sååå långt. Det är 27 km. När vi flyttade till huset tänkte jag att vi skulle cykla runt sjön, ha med en picknickkorg och solen skulle stråla från blå himmel med bomullstussar till moln och varma ljumma vindar skulle fläkta oss. Gruset skulle knastra under cykeln och fjärilar fladdra förbi. Efter en stund skulle vi stanna, breda ut vår rutiga pciknickfilt och vila i gröngräset i skuggan av en ek och njuta av den goda picknickmaten, innan vi fortsatte vår cykeltur. Kanske till och med slumra till en stund vaggade till sömns av fågelkvitter och surret från en humla.
Visst låter det fantastiskt?! Kan meddela att den lilla cykelutflykten inte har blivit av än. Men det är aldrig för sent. Sommaren kommer och jag hoppas att den bjuder på mer sol än regn, och då ska jag banne mig cykla och äta picknick och sova middag i skuggan av en ek.
Vacker sommaräng!
Till dess att sommaren är här igen får vi fortsätta drömma och minnas tillbaka. Har du något du tänker du varje år tänker att du ska göra, men som sen inte blir av? Är 2015 året då det händer?
Kram Christine