Gravidkroppen, ska den hyllas eller skylas?/ The pregnant body, should it be shown off or covered up?

Om ni läser skvallerdelen av Aftonbladet så har det på sista tiden stått en del om Kim Kardashians klädstil nu när hon är gravid. Fråga mig inte riktigt vem denna människa är eller vad hon gör, jag har inte fattat det eller hur det kommer sig att hon är så känd. Men känd är hon och därför får hon utrymme i tidningarna.

Oavsett om man vet vem detta är eller inte, oavsett om man tycker om henne eller inte så måste man nog ändå vara på hennes sida i det fall där tidningarna tycker att hon klär sig helt galet för att vara en gravid kvinna.

Läs mer om vad tidningarna skriver HÄR. Åsikterna är som vanligt som baken, delade. Men nu är frågan: vad tycker ni? Ska man som gravid kvinna dölja sin kropp eller är det OK att framhäva den?

Många tycker ju att en gravid kvinna är så vacker. Om man nu är nöjd och glad med hur man ser ut, ska man inte få klä sig som man vill då? Det borde väl egentligen gälla alla kvinnor, oavsett om man är gravid eller inte (inom vissa rimliga gränser ska väl tilläggas. Vissa stilar funkar ju bara inte på vissa arbetsplatser och så).

Eftersom jag denna vecka hyllar alla mammor så får jag slå ett slag för alla gravida kvinnor också, och Kim Kardashian speciellt. Det trodde jag inte skulle hända faktiskt 🙂

Hur klädde ni er när ni var gravida? Själv höll jag mig till samma klädstil som innan, i den mån det gick och jag skippade de stora mammatälten. Klackarna fick också hänga med. Ja till fötterna antog mamma elefant-storlek vill säga.

När jag tittar tillbaka på de här bilderna är det inte konstigt att folk drog efter andan och satte kaffet i halsen när jag sa att jag hade flera månader kvar. Hon var ju inte så stor lilla gumman som bodde där inne så vad 17 var det som blåste upp magen så enormt?

gravid1

 

4:e månaden!

4 months pregnant!
gravid3

5:e månaden!

5 months pregnant!

 

gravid2

6:e månaden! Och så gamla älskade Melwin vid min sida! Åh vad jag saknar honom. En hund som honom får man bara en gång i livet.

6 months pregnant! With my darling Melwin by my side. One can only be blessed with a dog like that once in a life time.

 Lite skillnad mot 1:a månaden, när vi var i Indien.

A slight difference to the very first month of the pregnancy, when were on holiday in India.

indien

 

I’m not normally a fan of Kim Kardashian, I mean she’s more or less fanous for being famous, right?

But lately, with the press being mean to her about her pregancy fashion I feel sorry for her. She looks really good, happy and healthy. Let the woman be! It’s weird how pregnant women are perceived as so beaituful and yet at the same time are asked to cover up in big tents. What’s that all about? The pregnant body is amazing, strong and beautiful and everyone should be allowed to dress whatever way they want. 

Yes yes I know, I was on the slightly larger side of things during my pregnancy. People choked on their coffee when I said I had so many months left. I do realise I look ready to pop any minute. Can’t understand it though, the girl on the inside was not big when she came out. What the hell did I have hidden inside?

 

Memory lane gör mig sentimental/ Walking down memory lane makes me sentimental

Sambon är borta ikväll, jag sitter och lyssnar på musik och hade ju tänkt att jag skulle fortsätta göra kort men jag fastnade, på Memory lane. Har suttit och tittat på gamla foton från min tid i Shanghai. Gud det känns som igår och när jag tittar på bilderna förflyttas jag tillbaka i tiden. Jag vet vad vi gjorde, vad vi sa och hur det kändes. Hade en liten kamera som jag alltid hade med mig, till skolan, på stan, hemma, på fester hos kompisar, på klubbar och restauranger och så klart resorna utanför Shanghai. Hela vistelsen är väl dokumenterad och jag både skrattar och gråter nät jag tittar på bilderna.

Jag är så glad för allt jag har fått chans att se och göra, för alla människor jag har fått möjlighet att lära känna.

Bild från http://pinterest.com/pin/110408628335726329/

Så här känner jag ofta med människor, ett ögonblick i tiden är vissa personer ens hela värld, och sen kommer man ifrån varandra. Det som har varit har varit och man kommer antagligen aldrig träffas igen, men ändå bär man med sig en del av dem varje dag.

Jag bodde i en värdfamilj som tog väl hand om mig och jag är verkligen nöjd med resan. Jag fick en inblick i kinesiskt vardagsliv, som jag aldrig hade fått annars och jag fick dessutom äta massor med god mat 🙂 Riktig kinamat!

The hubby is away this evening and I had plans on making more cards but I got caught up in looking at old photos, from my time in Shanghai. Between autumn 2006 and spring 2007 I lived in Shanghai, China, in an effort to learn Mandarin Chinese. I lived with a hos family who were so nice to me and took great care of me. Thanks to living with them I got an insight to what it’s like in a real chinese family. And the food! Let’s not forget about all the glorious food I got to eat. We’re talking proper Chinese food now. I can still dream about the simple noodle dish my host father used to whip up for breakfast or lunch.

I have so many fond memories of my time in Shanghai and all the people I got to know. And I really do feel they are all a part of me. It’s weird really how some people can be ones entire world for a while, and then they disappear into the sunset and you might never, or most likely, won’t see them ever again.

I had a small camera which I brought with me everywhere. To school, when we went out, on the trips outside of Shanghai, at home. I took photos everywhere and I am so glad I did. Those photos make me both cry and laugh as I look at them now. 

 I feel blessed to have had the opportunity to go on a trip like this, and for all the people I got to meet.

Beijing

Man kan inte bo ett halvår i Kina utan att besöka huvudstaden Beijing och vandra på Kinesiska muren där vi åkte linbana nerför en ravin. Det gick fort och det var högt. Men det var härligt!. Vi hann också med ett besök i den Förbjudna staden och stod på Himmelska Fridens Torg i tystnad och funderade på det som hände där för så många år sen.

One can’t live in China and not visit the capital Beijing, and walk on the Great Wall. During our visit to Beijing we of course went to the Forbidden City and the Tiananmen Square.

Nanjing

 

Nanjing är en mindre stad, ”bara” 4,5 miljoner invånare, väster om Shanghai, som en gång i tiden var landets huvudstad. Vi tog tåget dit en helg och gick uppför en massa trappor 🙂

Republiken Kina på Taiwan betraktar fortfarande Nanjing som Kinas officiella huvudstad.

Som ni ser finns det stunder när jag lämnar kjolarna och de höga klackarna hemma. Det är inte ofta man ser mig i dylika outfits, men nu har ni bildbevis 🙂

Nanjing is a smaller city, west of Shanghai (”only 4,5 million inhabitants). This city was once the captial of China. We took the train there one weekend, and walked up a lot of steps 🙂

As of this day, the Republic of China in Taiwan still considers Nanjing to be the capital. Doon’t ask me why!

As you can see there are moments when I ditch the high heels and skirts for more comfy attire. It’s not often documented but here you go, here’s evidence 🙂

Shanghai

Ni vet den goda maten jag pratade om? Den fick jag hemma hos min värdfamilj. Det var pappan i familjen som lagade maten. Det enda mamman kunde laga var jiaozi, ljuvligt goda ångkokta dumplings. Min värdmamma fyllde dem med hackade grönsaker och så åt vi dem med en dippsås gjord på soja och risvinäger har jag för mig. Bland det bästa man kan äta!

Den stora bilden här ovan, med all mat på, är ett tillfälle när vi åt Hot pot. En slags kinesisk variant på fondue. Väldigt trevligt sätt att umgås kring.

Det finns en gammal kinesisk trädgård i centrala Shanghai, och där kan man även köpa jaozi, kön ringlar sig lång och bakom ett fönster kan man se hur kockarna gör i ordning dem. Så häftigt att se hur snabba de är!

Remember I said I ate a lot of good food in China? Most of it was served at home. My host father was the cook. The mother could only make jiaozi, which she did a few times. Oh boy they were good!!! Jiaozi are small dumplings and my host mother used to fill them with veggies and after they were steam cooked we dipped them in a sauce made of soy sauce and rice vinegar. One of the best things I’ve eaten. 

The large photo with all the food on is a picture of a hot pot dinner. A chinese sort of fondue. Everybody puts their food of choice in to the boiling broth and then fish it back up again. A nice way of enjoying a meal together.

In the central parts of Shanghai there is an old chinesee garden, and next to it there is a place where they make and sell jiaozi. There’s a long line of people waiting there and behind windows one can see the chefs prepare the dumplings. They are incredibly fast!

Shanghai

Mycket har hänt sen jag var i Shanghai (jag åkte hem våren 2007). Det är en ständig byggarbetsplats och jag tror knappt jag skulle känna igen stadssilhuetten om jag kom dit nu. Kontrasterna är stora i en så stor stad, man vet inte riktigt men man tror att det bor mellan 18-24 miljoner människor i Shanghai kommun. I centrala delarna av stan ca 8-10 miljoner. Medan många bor i små lägenheter, där tvätten hänger på tork på linor över gränden åker andra runt i dyra bilar. Någon som vill shoppa en Ferrari på lunchen? Min värdmor och jag sitter till bords vid en helt vanlig middag. Varje middag fanns det lika mycket att välja på.

A lot has happened since I left Shangha in the spring of 2007. It’s an ever evolving construction site. I don’t think I would recognise the skyline if I saw it today. There are big differences between people in this city. Many people live in small flats where they have to dry their laundry outside their windows and others drive around in crazy expensive cars. The lats picture is of me and my host mother, a normal day at the dinner table. So much nice food to choose from, every day.

Shanghai

Mycket trafik och avgaser hörde till vardagen. Mandariner och andra citrusfrukter på en gatumarknad i centrala Shanghai. Jag försökte laga middag hemma hos en kompis en kväll. Inte så lätt när man inte har en ugn, en kokbok eller de ingredienser man är van vid. Det finns dock ett par stora mataffärer med alla möjliga produkter som vi västerlänningar är vana vid. Vi provianterade lite i en av dem, men det var ändå inte helt lätt. Har för mig att det blev pasta av något slag 🙂 Mat på pinne är poppis att köpa på gatan, här var det jordgubbar som såldes. Vet inte riktigt var de kom ifrån för det var inte säsong för dem vill jag minnas. Att grilla maten själv vid bordet på små stekhällar prövade jag för första gången i Shanghai. Många av mina kompisar från språkskolan var sydamerikaner och de hade alla en förkärlek för att dansa. Milt uttryckt är det inte min grej, jag känner mig aldrig så fumlig och osäker som när någon vill dansa med mig. Men det gick inte att undvika fullt ut, så ibland fick jag ställa upp 🙂

 

Har du varit i Shanghai? Vad tyckte du om stället? Har du ett speciellt tillfälle eller resa som ändrade ditt liv och gav dig minnen och vänner för livet? Berätta gärna!

Kram Christine

 

A lot of traffic and air pollution was part of everyday life. On a street market I found big baskets of  different citrus fruits. I remember trying to make dinner for a group of friends at a friend’s house. Not that easy when you don’t have an oven, a cook book or any of the food products you are used to. There are however big supermarkets with western food, so I managed to fix some food in the end. I think I made pasta 🙂

Food on a stick is popular to buy, here there are strawberries. Don’t know here they got them from though, as it wasn’t the right season for them if I remember correctly. 

A lot of the guys at school were from South America and had this love of dancing. I hate it. I feel so akward and 

clumsy when I am asked to dance. But it couldn’t always be avoided and so I just had to give it a go 🙂

Have you ever been to Shanghai? What did you think? Have you had a life changing trip? Tell me!

Love Christine

En solig dag på Värmdö

Igår var så regnigt, trist och kallt. Det känns ofattbart att det snart är slut på maj. Jag hoppas innerligt att detta inte är så som sommaren ska vara.

För två helger sen var jag och Mini-me uppe i Stockholm och hälsade på Mini-mes ena faster. Vi hade underbart väder hela helgen. Jättevarmt och skönt. Perfekt för utflykter. På lördagen åkte vi ut till Värmdö. Jag hade ju planerat en så bra dag på Siggesta Gård, med aktiviteter för både barn och hund.

Det blev tyvärr inte mycket med det. Vi kom, vi såg, och jag var besegrad. Mini-me var inte på sitt bästa humör och ville inte alls vara där och Ruffe, gick igång på alla cylindrar, Tranquil-shot till frukost till trots. Så jag ruttnade på fläcken och drog med mig barn och hund tillbaka till bilen, skyfflade in dem och åkte demonstrativt därifrån. Stackars svägerskan fick snällt hänga med i svängarna.

Så tokigt det kan bli när man försöker anstränga sig och hitta på saker. Jag blir så besviken när sånt händer, men det är ju för mig att jobba på.

Vi fick i alla fall en trevlig dag till slut. På vägen tillbaka åkte vi förbi Grisslinge värdshus där vi stannade och åt lunch. Supergod mat som vi avnjöt på terassen och efter maten fick Mini-me doppa fötterna i vattnet och allt var frid och fröjd igen.

Värmdö

Ruffe däremot var superstressad hela dagen. Så han gick inte riktigt att ha bland folk. Jag var så ledsen men så här i efterhand inser jag att jag krävde alldeles för mycket av honom. Vi fortsätter jobba på saker och ting i lugn och ro här hemma och så ska jag så sakteliga börja introducera honom till samhället och folksamlingar.

Värmdö

Dagen avslutades med underbart god glass från Bullandös glassfabrik, vid Bullandö Marina, längst ut på Värmdö. Har ni vägarna förbi Värmdö kan jag varmt rekommendera ett glasstopp där. Första glassen är klar klockan 11.00 på förmiddagen. Jättetrevlig personal (Mini-me fick såpbubblor) och inte hutlöst dyrt heller. Slå dig ner i en av solstolarna på bryggan och njut av din glass medan du tittar ut över glittrande vatten och fina båtar.

Jag valde rostad kokos och yoghurtglass, båda var riktigt goda. Kokosglassen var min favorit av de två.

Bullandö

Endast du vet hur mitt hjärta låter från insidan/ You’re the only one who knows the sound of my heart from the inside

Det här med barn är ingen lätt sak. Ingen lätt sak att förklara för någon och ingen lätt sak att klara av.

När jag var liten ville jag ha fyra barn. Det var innan jag förstod vad det innebar att ha barn. Då var det bara en romantisk bild jag hade. När jag sen blev äldre och förstod att de krävde en massa så var jag högst tveksam och allt eftersom åren gick och jag blev vuxen kände jag att jag inte ville ha barn. Jag hade inget behov alls av barn. Ingen livmoder som skrek när jag såg gravida eller mammor med barnvagnar på stan eller fick hålla i en bebis. Ingen känsla som kom smygande med varje födelsedag. Jag var nöjd och i ärlighetens namn, så här med facit i hand så kan jag säga, och det här kommer uppröra en del men jag är bara ärlig, att jag nu vet att jag inte behövde ha ett barn. Jag hade klarat mig utan, men det hade inte alls varit lika roligt.

Men jag och sambon funderade på det där, och jag insåg att även om jag inte måste ha ett barn så kommer det komma en tid när jag kanske ångrar mig. Och då är det för sent. Jag ville inte gå miste om något stort för att jag är bekväm, vill ha egentid, tycker om höga klackar och drinkar i en sky bar någonstans. Så vi bestämde oss för att skaffa barn. Vi hade tur och blev med barn utan att behöva kämpa. Jag kan inte påstå att jag tyckte graviditeten var så fantastisk. Inget rosa skimmer, det lös inte om mig. Nej, det var elefantliknande fötter, jag snarkade som aldrig förr om nätterna, fick hemsk acne i ansiktet och var väldigt obekväm i min nya kropp.

Men så kom hon! Det var kärlek vid första ögonkastet som tyvärr grumlades under en tid av strul med amning, annan oreda och framför allt svallande känslor efter ett kejsarsnitt som ingen var beredd på, allra minst jag. Jag hade ju skrivit ett förlossningsbrev och ett snitt var inte med i min planering. Så går det när man är ett kontrollfreak!

Det där med känslorna ordnade till sig och varje natt när jag ömt pussade min lilla tjej godnatt så växte kärleken. Hjärtat svämmade över. Det gör det fortfarande.

Mini-me och jag

 

En gång, innan jag fick barn, bad jag någon förklara hur man kan stå ut med odrägliga ungar som förälder. Ingen kunde riktigt förklara det. Man gör det ju bara, det är ens barn. Nu vet jag att det inte går att förklara för någon som inte är där än. Det närmaste jag komma en förklaring är att det är som att bli kär, det är ju trots allt det man blir. Man står ut med mycket från dem man älskar. Hur kan man inte älska, förlåta och ha överseende med någon som har hört ens hjärta slå från insidan, eller som man har väntat på så länge?

Med det inte sagt att jag (och andra mammor också, eller hur?) inte kan bli trötta på, förbannade på eller ledsna på våra barn. Det är inte alltid jag visar det, men ibland blir det väldigt tydligt. Man har sina regler och principer och framför allt så är man bara människa. Stubinen förlängdes inte så mycket av att bli mamma.

 

 Och dottern ärvde den korta stubinen. Bäddat för trubbel med andra ord.

Men det bästa är ändå den lilla handen i min, en kram och en puss på morgonen från en liten som ligger och klappar en på kinden och glädjen som lyser i ögonen och får hela ansiktet att lysa upp när hon ser mig och kommer springande. Jag förvarar de stunderna i mitt hjärta och när det blir tjurigt och jag måste försöka vara sådan som jag vill att hon ska vara så tar jag fram de sakerna. Samma sak kommer säkert ske när Mini-me är en bestämd tonåring.

My love for you

Citatet är från Kristen Proby, Fight With Me

Om du vill låna citatet i den form jag har gjort den här, fråga först eller länka tillbaka till det här inlägget. Tack!

Tänk vilken tur att jag bestämde mig för att våga fast jag inte var säker. Det blev ju så bra! Förresten har jag kvar både egentiden och de höga klackarna, och ibland får jag tillfälle att ta en drink i en sky bar med vidunderlig utsikt över en stad i ljus.

Som sagt; Jag hade klarat mig utan barn, men det hade inte alls varit lika roligt. För det har jag insett; lika jobbigt som det ibland är att ha barn, lika roligt är det. Det är mycket roligare än jag någonsin trodde. Det blir dessutom vad man gör det till, och det finns i princip inget man inte kan göra bara för att man är mamma.

 

 

Oh the joys and trouble of being a mother, of having a child. For many years I was certian I didn’t want or need for that matter, a child. Even now when I have a child I can feel that I don’t NEED to have children. Unlike some of my friends who felt their womb cry out when they saw pregnant women, mothers with prams and held cute little babies. I just didn’t feel it but I got to a point where I had to think about whether or not to wait for the perfect moment and the perfect feeling or just throw caution to the wind and go for it. I didn’t want to risk regretting anything when older, just because I was worried about not having time for myself, not being able to wear high heels and sip cocktails in fancy sky bars any more. 

The hubby and I decided to have a baby and we were lucky to have our daughter.

I can’t say the pregnancy was a rose shimmering bubble. Nope, there were feet resembling the ones of an elephant, loud snoring at night, awful acne and a discomfort in my new body.

But then she came! The love I felt was sadly clouded by trouble with breast feeding and the shock of having a C-section. That’s what I get for being a control freak and thinking I could plan and decide over everything. Mother Nature gave me the finger so to speak.

Luckily I got over the sad feelings and every night I kissed my daughter good night I could feel the love come rushing. It grows day by day.

When I was younger I couldn’t understand how parents could put up with all the crap that comes with being a parent, the tantrums etc. How little I knew… No one could really explain it and now I know how difficult it is to explain to someone who has never experienced the love between a mother and a child.  

Having said that I can get so tired and agry at my daughter. I don’t always show it, after all I do try to act the way I want her to behave, but I have a short temper and so does she, so it’s double trouble. 

At the end of the day the best things is always the little hand in mine, kisses and hugs from a little one waking me up by gently stroking my cheek and the joy in her eyes when she sees me and comes running towards me. 

These are the moments I cherish the most and keep in my heart, to hold onto in moments of tiredness and irritation. 

I am so glad I decided to take a leap out into the unknown. It turned out to be very good!

Oh and by the way, I still have time for me, I still wear the high heels and every no and then I get the chance to sip on a drink in a fancy sky bar somewhere. 

Like I said; I didn’t need children but it wouldn’t have been as much fun without children. Because that’s the realisation I have had; it might be hard work but it’s also a lot of fun. A lot more fun than I imagined. 

Besides, things are what you make of them. There is nothing I can’t do just because I am now a mother. 

 

Hon är tillbaka, och nej jag är inte en stalker!

Du som har följt bloggen ett tag eller känner mig vet att Panduro Hobby är en av mina favoritbutiker, och även att sambon hatar ställen. Precis som i bokaffärer kan jag gå runt i evigheter och dessutom brukar ett besök inte alltid bli så billigt. Idag åkte jag ut till Marieberg en snabbis efter jobbet. Dels för att jag skulle köpa några småsaker till kortmakeriet men också för att jag bara behövde en stunds andrum, en stunds planlöst strosande i butiker. Det är mycket på jobbet, på flera sätt och det här var precis vad jag behövde. En stund utan att tänka på speciellt mycket. Har inte varit ute på Marieberg på evigheter så det var extra kul, och dessutom hittade jag mycket fint.

 Vem är tillbaka undrar du ju nu så klart. Jo Anna på Panduro Hobby, på Marieberg. En oerhört trevlig tjej som jag började prata med för något år sen när jag var inne och köpte tyger till ett lapptäcke jag skulle sy. Medan hon hjälpte mig klippa till tygerna så småpratade vi om pyssel rent generellt och framför allt om att sy lapptäcken, något som hon också höll på med. Vi delade med oss av tips och råd och sen dess har vi alltid pratat när jag har varit inne i butiken. Men sen gick Anna på föräldraledighet. Väldigt roligt för henne så klart! Men nu är hon alltså tillbaka på jobbet igen.

Alla som håller med en hobby av något slag förstår vad jag menar när jag säger att man behöver någon som fattar vad man håller på med och varför/att man tycker det är så roligt. Nu har jag dessutom två jobbarkompisar som fattar min grej också. Helt plötsligt blev det ännu roligare för nu kan jag visa och prata med andra om vad jag gör 🙂 I just det här fallet förstår sambon aka flugbindaren och flugfiskaren mig, för han är ju lika entusiastisk när det kommer till hans hobby medans jag inte alls är intresserad av flugor, linor etc.

Jag kan hur som helst rekommendera att gå in och prata med Anna om du behöver hjälp med ditt pysslande.

Inget ont om övrig personal på Panduro, de är alla trevliga och hjälpsamma, men Anna är speciell. Jeesus jag låter som en stalker! Ingenting att oroa sig för, jag är inte crazy, inte på det läskiga viset i alla fall 🙂 Tycker bara det är kul vad det kan ge att man börjar prata med en människa man inte känner.

Moooving on!  Nu ska ni få se de fina sakerna jag hittade, inne på Hemtex. Saker som helt klart måste få flytta hem till mig.

Så smidigt att ha kamera i mobilen, när det först kom ( ja jag är ju så gammal att jag har upplevt mobiler utan en massa extra allt i) så tänkte jag: ”men herregud vem behöver det? Om jag vill ta kort använder jag kameran”.

Jo jo, nog fotar jag mycket med min kamera men mobilkameran används ofta den med. Så här när man är ute och shoppar är den perfekt att använda, för att visa sambos som inte är med vad man har hittat. Eller om man ser något man blir inspirerad av så knäpper man en bild och kan ta fram och använda sig av sen. Böcker som väcker habegäret i mig fotas också. Då slipper jag skriva upp vad boken och författaren heter.

Samma sak med viner man tycker om. Ett foto på etiketten och man behöver aldrig mer stå där och undra vad det där goda vinet hette som man blev bjuden på för ett tag sedan.

lampa

Den här blanka fina lampan matchar de andra som finns i vårt hus, och den här skulle passa väldigt bra på hallbyrån.

vit lampaDe här lamporna var lite mindre men väldigt snygga de med.

vita gardinerDen här gardinen var riktigt snygg, och inte speciellt dyr. Skulle bli bra i vardagsrummet som en sommargardin.

De släpper igenom mer ljus än vad mina nuvarande svart-vita gardiner gör.

Vackert bäddad sängSå här härligt somrigt bäddad var en säng som stod inne i butiken. Visst blir man sugen på att krypa upp och lägga sig?

Kanske något för en trött mamma att få i Mors Dag-present på söndag? Nya fina sängkläder, puffiga kuddar och en mjuk filt.

Dags för lite blöjkortsvikning nu!

Vi hörs imorgon!

Kram Christine

Halloncheesecake med mördegsbotten

Halloncheesecake

Jag älskar bakade cheesecakes av alla de slag. I fredags hade jag med mig en cheesecake till eftermiddagsfikat. Jag prövade att använda kesella med hallonsmak och det blev riktigt lyckat. I de flesta fall använder man en botten gjord på krossade digestivekex men jag tycker det blir ännu godare med en mördegsbotten.

Hallonsmaken skulle även passa bra med ett pajskal med choklad.

Citronen i fyllningen ger pajen en friskhet som passar bra med hallonen.

Jag garnerade med färska jordgubbar men färska hallon vore ju så klart ännu bättre. Och varför inte slänga ner några färska hallon i smeten?

Hallonkesella

Fyllningen vispas enkelt ihop, så det här är en efterrätt som går ganska snabbt att göra.

Godast blir den om man gör den dagen innan servering.

Till en rund pajform behöver du:

Pajdeg:

3 dl vetemjöl
2 msk strösocker
125 g smör
1 st äggula

Fyllning:

2 st ägg
500 hallonkesella
1 dl strösocker
1 dl crème fraiche
12 dl vetemjöl
1 tsk vaniljsocker
rivet skal och pressad saft av 1 st citron
Gör så här:

Blanda ihop mjöl, socker och smör till en grynig massa, i en matberedare. Tillsätt äggulan och arbeta ihop till en deg. Tryck ut i en form med löstagbar kant, ca 24 cm i diameter. Låt vila i frysen i ca 10 min.

Sätt ugnen på 200°.

Vispa ihop äggen och rör i resten av ingredienserna till fyllningen. Häll i pajformen. Grädda i mitten av ugnen 30 – 35 min.

Låt kakan kallna eller ställ den i kylen över natten.

 

Halloncheesecake

 

Mammas födelsedag

Idag fyller min mamma år. Grattis på födelsedagen mamma, och alla andra som fyller år idag.

Konstantin och Conny har namnsdag idag. Känner du någon som heter det så glöm inte att gratta dem, det är ju roligt att fira sin namnsdag lite också.

Den här dagen, år 1804 invigs den berömda kyrkogården i Paris; Père -Lachaise. Kändisar som Molière och Jim Morrison vilar där

Sverige besegrar Tjeckien med 4–0 i finalen av årets ishockey-VM. Sverige blir därmed det första land som vinner guld i ishockey i både vinter-OS och VM under samma år.” Vilket var året? (2006)

Info från wikipedia

 

 

Mimosa

Mamma tycker om mimosa, den gula vårblomman, men den kommer tidigare på våren och är svår att få tag på till hennes födelsedag. Så det får duga med en vacker bild på blomman istället.

Bilden kommer från Pinterest och om ni klickar på bilden kommer ni direkt till den på Pinterest.

Rolig fakta om mimosa, som passar bra denna dag och inför kommande Mors Dag är att mimosa är symbolen för kvinnodagen i Italien och Ryssland.

Jag ammar därför är jag mamma, eller?

God morgon kära läsare!

Hur mår ni idag? Vad gör ni om dagarna? Det är spännande att se statistiken för bloggen men ännu mer spännande att få veta mer om er som är bakom statistiken. Siffrorna tyder på att fler än mina vänner och familj läser bloggen. Lämna gärna en kommentar och berätta om er själva och vad ni tycker om inläggen.Mini-me och jag

Nu till dagens mamma-ämne. Eftersom det är Mors Dag på söndag tänkte jag skriva lite om moderskap och föräldraskap här på bloggen. Jag vet, det här är främst en matblogg men familjen upptar ju mycket av min tid också och har så klart en central del i min familj så det är oundvikligt att jag kommer skriva om dem.

Dessutom tycker jag att det är kul att dela med mig av mina tankar och känslor. Jag brukar få positiva reaktioner på det, och alltid är det någon som känner igen sig.

När min dotter föddes försökte jag precis som de flesta nyblivna mammor att amma. Det gick så där men vi kämpade på i ett par dagar fastän det inte kändes bra alls och jag försökte få BVC att förstå.

Till slut blev det ner till sjukhus med vårt lilla pyre, på bara ett par dagar hade hon blivit undernärd och tappat alldeles för mycket i vikt. Vi fick komma ner till BB och ligga kvar över natten. Jag fick pröva en elektrisk bröstpump och det var ingen speciellt trevlig sak. Dock blev det uppenbart varför Mini-me hade gått ner för mycket i vikt. Jag hade ingen mat till henne. Ja, ytterst lite i alla fall. Inte på långa vägar tillräckligt för att kunna mätta en hungrig bebis.

Det var inte mycket att diskutera, det skulle matas med ersättning, ” så flickan får bli mätt” som en barnmorska på BB sa. Efter det kunde vi åka hem igen och allt var frid och fröjd. Ja, jag slapp inte bröstpumpen utan den fick stå bredvid sängen i ett par veckor. Ett jäkla sjå det där; amma, pumpa och sen mata med flaska. Gjorde inte mycket annat ett tag. Ni kanske känner igen er? Det är nog detsamma oavsett om man ammar eller inte de där första veckorna.

Efter en månad tröttnade jag på bröstpumpen, den fick åka tillbaka till sjukhuset, jag slutade väcka henne mitt i natten för att hon skulle äta och efter det fick Mini-me bara ersättning på flaska. Det har aldrig varit några problem för oss och det var så skönt att kunna ge henne ordentligt med mat och veta hur mycket hon hade fått i sig. Dessutom sov hon som en stock nätterna igenom vilket var oerhört skönt.

Om vi nu var nöjda kan man ju tro att alla var nöjda, men se det funkar ju inte riktigt så. Även om jag tyckte det var oerhört skönt att flaskmata mitt barn så fick jag ju inte riktigt säga det högt. Det är nästan lite fult. För man SKA amma. Så är det bara. Det är det bästa för barnet etc. etc. Jag hävdar att en lycklig mamma är det bästa för barnet.

Ett tag kände jag mig inte som en riktig mamma, jag som varken kunde föda eller göda mitt barn så som naturen hade tänkt sig. Dessutom tyckte andra mammor att jag inte visste var det ville säga att vara mamma eftersom jag fick sova på nätterna. Jag förstod snabbt att den enda fördelen jag hade fick jag inte ta upp i större grupper, det blev lite dålig stämning bland de trötta mammorna som knappt fått en blund kan man väl säga. Om jag sa det fick jag sen snabbt tillägga att jag inte kunde amma, då blev det lite synd om mig.

Nu har jag kommit över det där och känner mig i allra högsta grad som en mamma. Men jag skulle vilja att vi är lite mer toleranta mot varandra. Jag kommer på mig själv med att kommentera och döma andra och det är inte bra. Så länge man inte gör sitt barn illa finns det inga rätt eller fel.Det finns bara olikheter. Det gäller att komma ihåg det och kunna acceptera det.

Hur upplevde du första tiden som mamma?

Ammade du eller körde du med ersättning?

Önskar dig en bra dag!

Kram Christine

 

 

 

 

 

The Great Gatsby och upphovsrätt på Youtube/ The Great Gatsby and copyright law

Lyssnar på den här låten ikväll. Älskar Lana Del Reys röst. Den här låten är en del av soundtracket till The Great Gatsby.

Någon som har sett filmen?

Det har varit många bra filmer på bio under våren och min måste se-film i sommar är den här fantastiska filmen med Leonardo DiCaprio. Han är en riktigt duktig skådespelare med ett brett spektra av roller, och himla snygg också, det skadar ju aldrig 😉

Passar perfekt en regnig sommardag. Någon som vill följa med? 🙂

Baz Luhrmann gör så annorlunda och spektakulära filmer. Ni har väl sett Moulin Rouge och Romeo+Juliet?

Den första Gatsby är Robert Redford, ett mycket passande val, men jag måste erkänna att jag faktiskt inte sett den heller. Ytterligare en måste se-film med andra ord.

 

Vi diskuterade på jobbet idag huruvida det är OK eller inte att dela klipp från Youtube på bloggar till exempel. Jag trodde det var helt OK eftersom Youtube erbjuder flera olika sätt att dela ett klipp, men riktigt så är det inte. Upphovsrättslagen gäller som vanligt, vilket när jag tänker efter är något jag egentligen borde ha förstått. Har ju faktiskt pluggat upphovsrätt en gång i tiden, så det borde jag ha koll på.

Saken är den att här har jag ju tre olika klipp med, men det är OK. Varför? Jo de är officiella klipp upplagda ett bolag som äger rätten till klippen. Då är det helt plötsligt OK för mig att dela dem med er. Det är ju vad produktionsbolagen i fråga vill att man ska göra.

Däremot har jag inte rätt att dela med mig av klipp upplagda av privatpersoner, eller från icke officiella källor.

Vill du läsa mer om detta finns en kort och koncis artikel om detta på Metro.

Nu är det dags att återgå till pysslandet. 

Kram Christine

I am listening to the soundtrack from The Great Gatsby, and I especially like Lana Del Rey’s song Young and Beautiful. 

This film looks sooo good and I really want to go see it soon.

I love Leonardo DiCaprio. I think he’s a brilliant actor and very good looking too, which never hurts 😉

The original Gatsby is Robert Redford, which is another of my favourite actors. 

To be honest, I haven’t seen the original film either, so I guess I have two films I MUST watch this summer. 

At work today we discussed the copyright law and what is allowed and not when it comes to sharing Youtube clips. I have shared different things from Youtube here on the blog and thought it was OK since there are several different options on how to share the clip. But if I had thought about it for a minute I should have realised that the copyright law of course is applicable on Youtube as anywhere else. Shame on me, especially since I have actually studied copyright law at uni. Ooops!

But some films are OK to share through blogs etc. Namely the ones posted by official sites, who own the right o the material. They of course want you to share and spread the word about their product. 

Youtube clips posted by private individuals are however not OK to share.

So, next time you post somethingon your blog, check to make sure it is from an official source. 

OK, time to get back to my card making. 

Love Christine

Supersnabba frallor/ Super fast breakfast rolls

Till lördagens brunch bakade jag supersnabba ostfrallor. Med supersnabba menar jag endast 15 minuters jästid, trots att man använder vanlig färsk jäst. Väldigt goda blev de också så det här receptet kommer helt klart bli en favorit som görs ofta.

På 30 minuter kan du servera familjen nybakat bröd. Det finns inga ursäkter längre. 

Jag utgick från ett recept jag hittade på Min goda sida.
Men ändrade lite i mjöltyper och la till ost, det här receptet kan användas som ett grundrecept och så blandar du det du tycker om i degen. Pröva dig fram!

Snabba frallor

ca 20 st

Du behöver:
75 g jäst (1,5 pkt) Enklaste sättet att dela jästpaket på hälften är att skära dem diagonalt. Använd gärna våg också.
50 g smör
5 dl vatten
1/2 msk salt
1 msk socker
4 dl manitoba cream (ett mjöl med extra jäskraft, lila förpackning som är lätt att känna igen)                                        4 dl vanligt vetemjöl                                                                                                                                                                         4 dl dinkelmjöl

Riven ost eller frukt och nötter eller frön

OBS! Man ska ha 12 dl mjöl totalt, blanda som du vill! Jag halverade receptet utan problem.

Ostfrallor
Gör så här:
Smula jästen i en degbunke. Smält smöret, häll i vattnet och värm tills det är 37 grader. Häll degvätskan över jästen och rör om tills den har lösts upp. Häll i socker och salt. Arbeta in mjölet, lite i taget, tills det blir en smidig deg. Knåda degen för hand eller i en maskin.

Dela degen i 20 bitar. Rulla till bullar och lägg på bakpappersklädd plåt. Låt jäsa under bakduk i 15 minuter.

Pensla frallorna med vatten och strö över ost eller frön av något slag. Frukt och nötter kan blandas i degen om man vill.

Grädda frallorna i mitten av ugnen i 250 grader, ca 7 minuter. Låt dem svalna lite på ett galler.

This is a recipe for super fast breakfast rolls. So easy to make and you don’t have to wait hours for the dough to rise. In 30 minutes you can have freshly baked bread rolls on the breakfast table.

This recipe will yield approx. 20 rolls but the recipe can be halved if wanted (I did so)

Ingredients:

75 g fresh yeast
50 g butter
5 dl water
0,5 tbsp salt
1 tbsp sugar
12 dl floyr (mix different types as desired)                                             

Grated cheese or seeds of some sort, dried fruit and nuts.

 

To make:

Turn the oven on to 250 degrees C.

Crumble the yeast in a bowl. Melt the butter, pour in the water and heat until 37 degrees C.  Pour the buttery water over the yeast and stir until the yeast has been dissolved. Add the sugar and salt. Work in the flour, a little at the time, until you have a smooth dough. (Mix by hand or in a machine)

Divide the dough into 20 pcs and shape into rolls. Put them on a baking tray with baking parchment. Cover and let rise for 15 minutes. 

Brush the rolls with water and sprinkle grated cheese or seeds of some sort (the dried fruit and nuts can be added to the dough).

Bake the rolls in the middle of the oven for approx. 7 minutes. Let them cool slightly on a wire rack.

Plugin from the creators ofBrindes Personalizados :: More at PlulzWordpress Plugins