Mimi-mes födelsedag blev en jättetrevlig dag för hela familjen. Utflykten var perfekt, lagom långt borta och roligt att få besöka sagofigurer.

Det började med en liten pannkakstårta på morgonen.

Det var det jag använde cupcakesmixen till 

Jag hittade bloggar där de hade gjort kaksmetspannkakor och tänkte att jag måste pröva det. Ni vet när man bakar en kaka och skulle kunna äta upp all smeten innan man ens gräddat kakan? Pannkakor som smakar så måste ju vara fantastiska, och dessutom passande för en födelsedag. Eftersom jag följde ett amerikanskt recept var det inte lätt att hitta något som kunde ersätta kakmixen de använde, men jag tänkte att den här cupcakemixen borde vara ungefär samma sak.

Ursprungsreceptet hittade jag på bloggen Fake Ginger. Jag tyckte dock inte att mina pannkakor blev speciellt tjocka eller smakade så mycket av kaksmet. De blev inte riktigt som de brukar bli, när jag använder ett recept med fil. Men jag har inte på något sätt gett upp tanken på dem. Det kommer fler födelsedagar och det blir till att pröva sig fram 🙂

För att göra dem lite mer födelsedagsaktiga hade jag färgglatt strössel i smeten.

Till ca 12 stycken pannkakor behöver du:

350 ml mjöl

160 ml kakmix

1 msk socker

3/4 tsk bakpulver (tror helt klart man ska ha i mer bakpulver, för tjocka pannkakor)

en nypa salt

2 ägg

1 tsk vaniljextrakt eller vaniljpulver

350 ml mjölk

Gör så här:

Blanda ihop mjöl, kakmix, bakpulver, socker och salt i en skål. Tillsätt mjölk, ägg och vaniljextrakt och rör till du får en slät smet. Stek ca 1/2 dl eller 1 dl smet åt gången, beroende på hur stora man vill ha pannkakorna. Vänd på dem när det börjar synas bubblor på ovansidan.

Med mini-marshmallows och chokladsås gick dem hem som frukost, fastän de var tunna 🙂

De som blev över tog vi med i lunchlådan på vår utflykt.

Med i lunchlådan hade vi också rostbiffsmackor, till oss. 

Tjocka skivor nybakat surdegsbröd (direkt från Ica), dijonsenap och krispig sallad fick utgöra bädd åt tunna skivor rostbiff. Emmentaler-ost (tyvärr inte riktig utan färdigpackade smältostskivor) och skivade cornichons (gurkor) toppade det hela.

Det skulle ha varit surkål i mackan också, men sambon var himla nöjd ändå. Han brukar annars kunna gnälla på min picknickmat, men nu njöt han av varje tugga.

Pettson och Findus var himla uppskattat. De var lite läskiga men roliga att betrakta på avstånd. Deras hus var det allra roligaste. Där fanns många små prylar.

90 kr i inträde per vuxen och 20 kr per barn tyckte jag var väldigt rimlig kostnad. Inte som när vi var på Kolmården. Så letar man efter något billigare och (därmed) enklare så är Julita perfekt.

Pettsons kök med saker överallt, precis som på bilderna i böckerna.

När barnen har tröttnat på Pettson och Findus kan man gå till Lantbruksmuseet och och få se hur det går till när kor blir mjölkade.

För egen del kommer jag åka tillbaka till Julita i september, då de firar hösten och äpplen med marknad och utställningar.

Julita är genbank för äppelträd så det passar ju bra att ha äppelpajstävling här.

15-16 september sker det, vi kanske ses där då?

Dessutom drivs Julita Wärdshus av Tommy Myllymäki, årets kock 2007.

Så jag tror att man kan äta riktigt gott där.