är jag ingen supermodell men tror mig ändå vara rätt hyfsad. Vissa dagar är man ju så klart snyggare än andra, men som en kompis en gång sa (visserligen i ett annat sammanhang) ”jag får ju inte kväljningar”.
Jag går med andra ord omkring och tror mig vara rätt snygg.
Det är så jobbigt när verkligheten hinner ifatt en och man tvingas ut ur sin bubbla.
I lördags hade jag på mig min snygga och väldigt sköna klänning med snygg skärning som passar min kropp. Trodde jag! Den har suttit som ett smäck förut, framhävt där det ska visas och döljt det som helst bör gömmas av drapering.
Men nu var den lös och gled isär över tuttarna (rätt oanständigt när som men kanske allra helst på ett dop), jag såg en aning gravid ut och drack rödvin för att ingen skulle tro att jag faktiskt var det (när man har en treåring så kommer nämligen frågor och antydningar om ett syskon slirandes i ens riktning), håret tyckte jag var rätt fint med sina lockar, men på bilden ser det väldigt platt ut. Regn och mitt hår=FRIZZ! Det snygga sminket är förvandlat till glansiga partier och jag ser lätt frånvarande ut. Jesus!
Här är jag!
