Förra söndagen tog jag med mig mamma, Mini-me och en vän till Julita för att besöka Äppeldagarna, njuta av lunch på Julita Wärdshus och tävla i äppelpajstävlingen som hölls där. Vi såg verkligen fram emot dagen och även om det var en mysig utflykt och vi hade trevligt blev det inte riktigt som vi hade tänkt oss.
Det var ju just det där med förväntningar…
Lördagen hade bjudit på strålande vackert höstväder men på söndagen blåste det tyvärr och eftersom Julita ligger vid en sjö blev det rätt kallt att gå runt där. Men vi travade runt och tittade på allt som erbjöds i de olika stånden som fanns medan vi väntade på att restaurangen skulle öppna.
Jag skulle ju vara med i äppelpajstävlingen och hade kvällen innan bakat en äppelpaj, men tyvärr hade jag glömt att föranmäla mig till tävlingen så det fick jag skippa. Tur var väl det också, för även om min paj var fylld med både Werther’s-kolor och calvados och såg väldigt fin ut så smakade den inte mer än någon annan äppelpaj med kanel i. Eftersom den inte blev uppäten på söndagen tog jag nämligen med pajen till jobbet på måndagen, och vi var alla överens om att de annorlunda ingredienserna i pajen inte märktes all. Trist men jag har inte gett upp hoppet om en riktigt karamellig/kolaaktig äppelpaj. Det blir fler försök!
På Julita finns det en jättestor park med massor av äppelträd, jag kan tänka mig att där är vackert på våren när alla träden blommar. Eftersom det var Äppeldagarna så fick folk ta med sig egna äpplen från träden hemma för artbestämning och det fanns äpplen till försäljning och att smaka på.
Ingen av oss hade tidigare ätit på Julita Wärdshus men jag var väldigt förväntansfull (återigen denna förväntan) för jag visste att det är Tommy Myllymäki (Årets kock 2007) som driver det. Tyvärr blev matupplevelsen som helhet en besvikelse, inte p.g.a. maten som var väldigt bra och god, utan pga andra saker.
Till att börja med fanns inte mer info än denna att tillgå på deras hemsida:
ÄPPLEDAGAR
15/9 och 16/9, Öppet till 16.30
Vi serverar buffé (ej á la carte)
Det stod inget pris eller vad buffén skulle bestå av. Ingen större fara med det dock, tänkte att det knappast kunde bli dåligt i alla fall.
Buffé var helt rätt, den kostade 170:-/person och 70:-/barn, den var inte stor och bestod av två sillsorter, ett par olika sallader (tzatziki, coleslaw och en blandad sallad med bulgur), ett jättegott hembakat bröd, ostar, kokt potatis, ugnsstekta rotfrukter, ett stekt kött i skivor med sås till och inkokt lax med tre såser till. Till dessert fick man äppelkaka i små munsbitar med vaniljsås till.
Dryck och kaffe ingick INTE i maten, det fanns ingen barnmeny eller mer barnvänliga maträtter att välja på och när jag frågade om de hade pannkakor fick jag ett snäsigt svar att ” vi har inte tid att stå och steka pannkakor när vi har så mycket folk här”.
Ja det var ju också en upplevelse och det kan ju inte bli fullpott varenda gång. För mig är det så klart väldigt viktigt med maten och dess kvalitet men jag betalar gladeligen mycket för bl.a. bra service. Maten kunde tyvärr inte uppväga de andra sakerna och resultatet är att vi inte kommer åka tillbaka dit.
Jag skulle gärna vilja att Mini-me åt den mat som serverades och tycker egentligen att barnmenyer är rätt trista, men nu är det så att hon är krånglig med maten just nu och då funkar klassiker som pannkakor alltid. Med tanke på att Julitas stora dragplåster är Pettson och Findus och många barnfamiljer är besökare trodde jag att även wärdshuset skulle dra fördel av och till viss del anpassa sig till det och i alla fall erbjuda någon slags barnmeny. Dumt av mig att prata med ett barn om något som jag inte var säker på att jag kunde leverera. Man ska inte anta. Även om jag tycker att goda och hemlagade pannkakor inte är speciellt svårt eller tidsödande att göra.
Förra gången vi var där hade vi med oss egen picknick så då var vi lyckligt ovetande om detta. Ett tips till alla som åker dit med sina barn är därför att ta med mat, såvida inte dina barn äter Pocherad Hjälmargös eller Brässerad lammbog vill säga.
