Jag har hamnat i en diskussion. det är visserligen inget ovanligt för mig, jag tenderar att hamna i många diskussioner, med många människor. Oftast tycker jag att det kan vara givande att ha en diskussion. Diskussion är inte liktydigt med bråk för mig. Jag tror att man måste kunna prata om saker för att kunna lösa problem och kunna gå vidare.
Vissa diskussioner genererar dock inget annat än frustration. Det finns inget att lösa, man diskuterar för sakens skull. För att man bara måste få ur sig vad man tycker. Jag är i mitt i en sådan just nu. På Facebook. Det berör faktiskt det jag skrev igår, om sociala medier och hur de används, och att man har ansvar för vad man skriver på nätet. Det berör även samma ämne som filmen Gone baby gone till viss del handlar om, som jag såg igår.
Jag har upptäckt en vidrig sida på Facebook, som skämtar om sex med barn och flickan Engla, som blev bortförd, våldtagen, misshandlad och mördad. Jag är inte naiv, jag vet att den här sortens människor finns ute i vårt samhälle, men det är ändå skrämmande när man så direkt ser vad de tänker. Den här Facebook-sidan har fått en del Gilla-markeringar och kommentarer om hur bra det är att en dylik sida finns. Jag blir äcklad, förbannad och upprörd.
Fler än jag har anmält sidan till Facebook, men det verkar inte hjälpa. Den är fortfarande kvar. Jag hyllar och är tacksam för vår yttrandefrihet, men Facebook har policys om vad som är OK att skriva och inte. Det som skrivs på denna sida faller under sådant som inte är OK.
Hur förbannad jag än må vara över innehållet och existensen av den här sidan så tycker jag samtidigt att det är intressant. Det kräver att man funderar över de rättigheter vi har att tänka, tycka och framför allt säga vad vi vill och dessutom skriva ner dem. Rättigheterna är allas, även idioternas (vilka de är beror på vem du är), men det finns ju begränsningar i grundlagarna. Juridik är en snårskog och det finns ofta kryphål i lagarna. Speciellt när det gäller Internet och social medier, eftersom lagstiftarna inte är ikapp sin tid riktigt.
Yttrandefrihetsbrott sammanfaller med tryckfrihetsbrott. De blir lite same same but different. Olaga våldsskildring och förolämpning är brott mot Tryckfrihetslagen. Men olaga våldsskildring innefattar bilder, inte text. Förolämpning däremot borde upphovsmakarna till den störda Facebooksidan dock kunna åka dit för. Problemet är väl att de har rätt att vara anonyma på nätet. Och kanske att personen i fråga inte längre lever.
Ja, det var ett tag sen jag pluggade juridik och jag kommer tyvärr inte ihåg allt. Jag vet och tycker absolut inte att man ska in och peta och inskränka på våra grundläggande rättigheter hur som helst, men något måste man kunna göra för att undvika kränkningar av det här slaget.
Vad tycker ni? Har fått intressanta kommentarer på mitt inlägg. Bl.a. av en kille som har Anders Breivik som sin profilbild. Som svar på min fråga hur fan en sådan sida kan få finnas undrade han hur jag kunde få finnas. Charmigt!
