Hej,

Helgerna rusar förbi, speciellt i och med att jag jobbar halva lördagarna. Fast det är faktiskt den bästa dagen att jobba. Eftersom jag inte serverar lunch på lördagar behöver jag inte komma till jobbet så tidigt så jag får sovmorgon, och jag kan ha på mig lite snyggare kläder än jeans och t-shirt. De fyra timmarna jag har öppet går snabbt och de flesta som kommer in vill ha en presentkorg vilket jag tycker är väldigt roligt att plocka ihop och slå in med cellofan och band i matchande färger.

I lördags efter jobbet var Mini-me och jag på lekdate med vänner. Vi hamnade på Skojlandet där barnen kunde stoja omkring medan vi mammor hann sitta ner och prata med varandra. Skönt att ta sig tid att vara med de som betyder mycket för en. Lördagkvällar har vi den senaste tiden varit hemma och inte gjort mycket alls. Skönt att få tid tillsammans som familj och andas ut lite. I lördags skulle det bli pizza, film och popcorn men det blev inget med det.

Istället fick Mini-me och jag köra ner sambon till akuten. Han hade lyckats skjuta sig i handen med spikpistolen. Som tur var hade han stängt av kompressorn innan han gjorde det, så spiken (7,5 cm) gick inte helt igenom handen. Det verkade dock som att det gjorde mer ont att dra ut spiken än när den åkte in i handen. Handkirurgen fick komma in och röntgen visade att sambon hade tur och hade lyckats missa senor och ben. Han ska tillbaka till sjukhuset imorgon och kolla handen så vi håller tummarna att inga nerver har blivit skadade och att handen blir helt återställd.

Sambon byter panel på framsidan av huset och skulle precis avsluta för dagen när olyckan skedde. Men han var tapper och fortsatte jobba idag, med hjälp av P som även hjälpte till igår.

MIni-me fick igår kväll vara hos andra vänner, medan jag stannade med sambon på akuten. Vi hade dock tur och fick hjälp ganska snabbt då det var lugnt på akuten just den kvällen, eller i alla fall så länge vi var där.

Jag är så glad och tacksam för alla fina vänner vi har i vårt liv, som bryr sig om om oss och hjälper till när det behövs. Det är en av de mest värdefulla skatter man kan ha!

Jag hoppas att du också har vänner omkring dig som kan stötta och hjälpa när det behövs!

Kram Christine