Sweet Heavenly Dulce de Leche

Jag vurmar för många saker, speciellt om de går att äta. Den dagen jag insåg att man kan koka en konserv och få den ljuvligaste krämigaste kolan var en lycklig dag.

Vi pratar alltså en oöppnad burk sötad kondenserad mjölk, som får koka i minst en timme, helt täckt av vatten. Så länge man har koll på vattennivån sköter det sig självt och är enkelt. Torrkokar burken kan det hända grejer som leder till att hela ditt kök blir en söt klibbig historia 🙂

Det här är en riktigt bra present istället för en blomma! Billig, lätt att göra och kräver minimal ansträngning från din sida.

Koka din burk (viktigt att ni använder den sötade varianten, utan socker uteblir kolaeffekten), låt den svalna lite och öppna den sedan och för över innehållet till en söt liten glasburk.

Jag tycker ju om fina band och etiketter, så jag sätter dit lite lull-lull på burken också.

En enkel förklaring till innehållet och din present är redo att gå bort. Burken håller sig i kylskåp minst en vecka i alla fall, säkert längre. Men vem har den kvar så länge? Jag tippar på att det tar max en dag eller två innan burken är tom 🙂

Har man ingen söt liten glasburk så går det alldeles utmärkt att ge bort konservburken som den är. Etiketten lossnar bra när burken kokar, kvar blir en blank och fin konservburk. Vill man kan man ju dekorera konservburken istället. Nu när jag tänker på det inser jag hur häftigt det vore, att ge bort en konservburk med mystiskt innehåll.

 

 

 

Bergsklättrarkort

Hej,

Jag fick en beställning på ett kort till en man, som skulle få bergsklättring i födelsedagspresent. Kortet fick gärna anknyta till presenten på något vis. Jaha, den är inte så enkel. För det första tycker jag att det är oerhört svårt att göra kort till män. Det ska vara snyggt, men man slänger ju knappast på fjärilar och rosa band.

Jag tycker i alla fall att jag fick till det rätt bra. Ett kort i brunt och ljusblått/grått, som får representera berg och himmel. Kanterna färgade jag lite för att de skulle se lite rostiga ut, för det är ju manligt, eller hur? 😉

För att kortet ska hållas stängt satte jag dit en lapp i mönstrat papper, med kardborrestickers på.

Jag lämnade plats för den som ska ge bort kortet att skriva sin egen hälsning, och så var det ju det där med bergsklättringsanknytningen. Det fick bli en liten karbinhake. Det roliga är att det står på den att den inte får användas till just klättring. Hahahaha. jo men det kan man ju förstå med tanke på dess storlek och att den nog knappt orkar hålla uppe en nyckelknippa.

Men det är ju mer symboliskt.

Nu återstår att göra ett babykort till en liten pojke som kommer snart, det blir i rött, vitt och blått, och ett kort till en dam som fyller 70+ och tycker om höstiga färger som orange och brunt.

Så himla kul att göra kort, och så kul att folk anlitar mig för det. Ska nog försöka gå en kurs i höst, för inspiration och mera kunskap.

Om det är någon som vill ha ett kort, hör av er på mail eller via Facebook. Mat i kvadrat har ju en helt egen Facebook-sida!

Korten kostar mellan 50-75 kronor, beroende på storlek och utförande.

 Ha en bra fredag! Det vet jag att jag kommer ha.

Kram Christine

Nöjd med mig själv

När regnet öste ner som värst idag ångrade jag att gått med på att springa Blidomloppet idag. Med tanke på min dåliga kondis och frånvaron av träning var jag väldigt skeptisk till att kunna klara av ett löplopp.

20120830-204147.jpg
Men jag jobbade på under dagen och försökte att inte tänka på löpningen, grundade med gräddtårta och varm choklad till eftermiddagsfikat och åkte sen hem och kokade kondenserad mjölk på konserv, innan jag drog på mig löparkläderna och åkte och ställde mig på startlinjen.
Med andra ord gav jag inte mig själv tid att tänka.

20120830-204557.jpg
Nu sitter jag här och är nöjd med mig själv efter 5 km, utan att stanna och utan att få håll. Höll ett lugnt tempo och lyckades hålla det hela loppet. Det var trängsel och mycket folk så tiden blir ju sämre av det, men jag är nöjd ändå. Ca 40 minuter trodde sambon att det tog för mig. I vanliga fall, när jag slipper armbåga mig fram springer jag 5 km på ca 30 minuter.
När jag väl springer, och framför allt efteråt förstår jag varför jag tycker så mycket om att löpträna. Jag mår så himla bra av det, och det är roligt.

20120830-205047.jpg
Vi åkte förbi Rulles på vägen hem och det blev ett pit stop. Milano-pizza med räkor, ananas, banan, curry och jordnötter för min del.

20120830-205246.jpg

Nu är det dags att göra cheesecake och packa väskan inför helgen.

Vilken dator ska man ha?

Jag har ett I-landsproblem. Jag vill ha en ny laptop. Den jag har nu funkar, men inte så bra som jag vill. Den har ett par år på nacken och även om jag tycker den har varit toppen är det bara att inse att den inte mår så bra. Att kolla på film eller en playkanal gör mig tokig. Jag kan få starta om fem gånger innan jag får det att rulla, och ändå kan det haka upp sig och ljudet fortsätter men bilden har fryst eller liknande.

Har säkert en del skit på datorn, även om jag tycker att jag har rensat den, som gör den långsam. Det är en Acer, ett himla bra märke som jag är väldigt nöjd med. Jag vill gärna ha en stor skärm också, så jag kan kolla på film på den. Är dock ingen dataspelsmänniska så den sortens prestanda behöver jag inte ha.

Köpte datorn när jag bodde i Shanghai, så den har ett engelskt tangentbord. Har ett svensk tangentbord ovanpå, för enkelhetens skull. Det fattas nämligen en eller två tangenter, som en klåfingrig liten madame lyckades pilla bort när hon var liten.

Så är det någon som har tips om en bra laptop? Jag känner ju en del IT-människor, ni kanske läser detta nu och kan komma med ett bra förslag? Jag har läst det här testet, men tyckte inte det blev lättare för det. Någon annan bloggare som kan komma med goda råd?

Viktigt är ju att det går smidigt att hantera uppladdning av bilder och liknande, eftersom tanken är att jag ska kunna blogga vart som helst ifrån. Inte bara från den stationära varianten eller mobilen.

Jag sa ju att det var ett I-landsproblem. Mitt i min vill-ha-känsla skäms jag. För det finns de som inte har en endaste dator. Eller ens mat för dagen. Aaaarrggghhh…

Ljus i mitt hus

Vilken värme det var igår då! Visserligen härligt, och den lockade oss ut på en lunchpromenad, men det känns som om jag har kommit över sommaren.

Nu inriktar jag mig på tända ljus, höstplanteringar i krukorna runt farstukvisten och renoveringsprojekt inomhus.

Blomsterlandet har fina växter och idéer. Bilderna nedan är lånade från deras senaste flygblad.

 Nästa vecka blir det en tur dit och storhandling, sen ska här göras fint vid entrén.

Mustiga färger på växter som klarar sig en bra bit in på hösten, trots regn , rusk och frost.

Det kliar i fingrarna och skulle gärna börja redan denna helg, men  jag ska på tjejhelg i huvudstaden så det får vänta.

Körv till middag

Dagens middag blev den klassiska falukorven i ugn, men med lite annan fyllning.

Äppelskivor och dijonsenap fick agera fyllning. Till det åt vi potatisgratäng. Hej och välkommen tillbaka efterlängtade potatis att göra mos och gratäng på.

 

Jag älskar när osten smälter och blir lite knaprig.

Blir nog ännu godare i matlådan imorgon. Potatisgratängen gjorde sambon på tunt skivad potatis, skivad gul lök och pressad vitlök, 2,5 dl matlagningsgrädde, färska örter och en påse gratängost.

Den blev dock liiite smaklös. MYCKET MER vitlök och riktig grädde. Fett smakar mer, så är det bara. Bättre att laga mat med smör och grädde och istället ta en mindre portion, än att kompromissa på smaken. Där får receptet från Arla stå tillbaka lite.

 

Bröllop på Koster

I helgen var vi på vännernas bröllop. Sensommaren och västkusten visade sig på från sin vackraste sida. Solen sken, himlen var blå och det var till och med varmt nog att kunna ta en drink ute på terassen. Det är man inte bortskämd med denna sommar.

Bröllopet hölls på Koster är en jättefin ö, utanför Strömstad. Lite speciell, med en konstnärlig själ. Ett västkustens Österlen kan man säga. Här får man inte ha bil utan det är cykel och flakmoppe som gäller. Det finns en del bofasta, med det är på sommarhalvåret invånarantalet stiger drastiskt. Utgångspunkt och festplast var Hotel Ekenäs.

Kyrkan ligger en bit in på ön, och dit fick man gå. På bröllopsdagens morgon fick nog bruden, och många med henne, skrämselhicka, för regnet vräkte ner. Det såg ut att vara sånt regn som kan hålla på hela dagen. Men är det någon gång man ska ha tur är det när man gifter sig. Lagom till vi skulle gå till kyrkan sprack det upp, regnmolnen försvann och efter regn kommer verkligen sol. Kunde inte bli en bättre dag att gifta sig på.

Det var ett jättefint bröllop. Bruden var vacker, brudgummen stilig och deras barn klädda i jättesöta kläder. Det var många barn med på det här bröllopet och de var alla väldigt lugna. Busade lite och hördes så klart, som alla barn, men det tyckte jag verkligen inte störde. De flesta somnade efter middagen, när festen drog igång på riktigt.

Det hölls många fina tal och bilder från både möhippan och svensexan visades på en storbildskärm. Brudens närmaste vänner hade diktat ihop en egen låt, väldigt fyndigt!

Sist men inte minst; MATEN! Vilken otroligt god bröllopsmiddag. En trerättersmeny som fick smaklökarna att sjunga.

Till förrätt fick vi en kantarelltoast med löjrom.En härlig kombination av hav och skog. Till varmrätt serverades oxfilé med ett örtsmör, primörer och potatisgratäng. En klassisk rätt. Jag är inte en stor köttätare, men jag åt hela min portion och hade kunnat äta lika mycket till. Så gott kött har jag nästan aldrig ätit. Så mört att det smälte i munnen. Efterrätten bestod av en len chokladmousse med knapriga smulor ovanpå och söta jordgubbar.

Rufus och de tre små björnarna

Igår när vi kom hem från husvisningen hade någon rumlat omkring på sängen. Jag misstänkte direkt den fyrbenta familjemedlemmen. Sambon sa dock att det var han som stökat till.

20120829-154923.jpg
Fine tänkte jag men när jag skulle lägga Mini-me hittade jag en massa vita hår i hennes (höga) säng. Nog för att sambon börjar bli gammal men det här kändes inte som han.
Jag tror att vi har haft en liten Guldlock hemma, som prövat våra sängar. I vanliga fall brukar vi lägga kompostgaller på våran säng, men ibland så glömmer man ju, och det är byrackarn inte sen att utnyttja.

Kort till en 60-åring

Hej,

Jag gjorde ett kort igår till en vän till mina föräldrar. Det skulle gärna gå i vinrött och mossgrönt, det var de enda direktiven jag hade.

Det är alltid lika roligt att få göra kort på beställning. Jag hoppas mina föräldrar blir nöjda och att mottagaren blir glad för sitt kort. It’s one of a kind 🙂

Jag brukar inte visa upp mina alster innan mottagaren har fått det, men jag tror inte personen läser min blogg, så det borde vara OK.

Kortvikningen kallas Joy Fold och jag har valt att använda kardborrestickers för att hålla kortet stängt.

Stämpeln är en clear stamp där det står Carpe Diem och jag har stämplat i färgen Bark.

Bruna spetsband, en fjäril i beige toner och små bruna halvpärlor fick bli pricken över i.

De båda mönstrade arken har jag hittat på Panduro Hobby.

 

Kort in the making

Jag har fått två kortbeställningar till födelsedagsbarn. En 40-årig man och en 60-årig kvinna.
Här är min grund till kvinnans kort.

20120828-214319.jpg
Mannens kort är dock inte lika lätt.
Vad tror ni om det här till en bergsklättrare?

20120828-215048.jpg

Plugin from the creators ofBrindes Personalizados :: More at PlulzWordpress Plugins