I lördags när vi var ute och åt fick jag en present av vännerna vi var ute med.
Känns extra kul att fira sin födelsedag lite när man är ute på lokal 😉
Skönsjungande servitörer kan jag däremot klara mig utan.
Ätbart och bestående tillsammans. Kan inte bli bättre. I snygga färgerna svart och vitt dessutom.
Hej,
Jag hoppas veckan har börjat bra. Mini-me är sjuk, sambon är bortrest och jag har hur mycket som helst att göra på jobbet, så mina snälla föräldrar ställer upp och är barnvakt. Tack så mycket! Det är tur att jag har dem, för av någon konstig anledning så skiter sig alltid allting samtidigt. Hur kommer det sig? Är det lagen om alltings jävlighet som spökar?
Den här veckan är sambon som sagt bortrest, och lika bra är väl kanske det, för det är himla trist att laga mat för en och framför allt att äta själv. Dessutom kan det ju knappast vara roligt för sambon att titta på maten han inte får äta, utan snällt skaka ihop ännu en soppa. Man kan ju tycka att jag borde stötta honom, genom att också gå på samma diet, men jag har prövat pulverdiet en gång i mitt liv. Det var när Mini-me var bebis och jag var desperat och ville bli av med alla extrakilon efter graviditeten. Fy så otäckt det var! Inte gick jag ner något i vikt heller, så det kommer jag aldrig att använda mig av igen.
Fördelen är ju förstås att jag under denna period kan äta vad jag vill, och inte behöver ta hänsyn till vad sambon tycker om eller inte. Därför blir det lax i ugn en dag, för det är något som sambon får frossbrytningar av. Fisk är inte hans grej och för några år sen åt vi väldigt mycket lax så han tröttnade för en livstid.
På fredag ska jag ha after work hos mig, brudarna från min avdelning kommer över för en skön kväll, långt bort från kunder som vill ha reservdelar, försändelser som har tappats bort eller inte kommit fram alls och fakturor som kunderna tycker att de inte borde få påminnelser på. Det är som sagt vi tjejer på min avdelning som brukar träffas med jämna mellanrum hemma hos någon av oss, två av dem som kommer på fredag jobbar inte kvar på företaget, så dem träffar vi inte så ofta, vilket gör det hela ännu roligare. Har menyn klar för mig och jag kommer göra nästan allt på torsdagen, så att jag på fredagen kan blanda drinkar och tända lite ljus i väntan på att tjejerna ska anlända.
På lördag kommer min syster med familj och hälsar på. Det ser jag också fram emot för vi träffas inte heller så ofta, då de inte bor här i stan. Har en smarrig efterrätt planerad för den kvällens middag.
Veckan får avslutas med något lite nyttigare, som även funkar bra i matlådan.
Ha en bra matvecka!
Kram Christine
Halvfabrikat är himla bra ibland. Jag har haft ett pizzakit liggande i kylen i ett par veckor, nu var det dags att använda det.
Eftersom sambon har börjat med sin diet gjorde jag en enkel vegetarisk pizza, jag kan klara mig utan kött, med mozarella, paprika, champinjoner, rödlök och majs.
Det blev en plåt, tillräckligt för middag ikväll, matlåda imorgon och ett par bitar att frysa in. Pizza i frysen är perfekt mellanmål att ha på lut.
Idag har vi sjukstuga här hemma så vi har parkerat oss i soffan och kollar på film.
Den här brukar vi kolla på, en gammal klassiker som är lika ledsam varje gång Lillefots mamma dör.
Idag plöjer vi oss igenom boxen med tecknade Nils Holgerssons underbara resa. Boken har jag läst så många gånger och det är min favoritbok, så jag är glad att Mini-me också tycker om den här historien.
Den är sliten och nött, läst om och om igen under många år.
Ikväll blir det Svinalängorna för mig och Sambon. Hemlagad pizza för mig och en pulversoppa för sambon.
Ikväll har vi varit på en av mina favoritrestauranger här i stan; Brasserie Rendez-vous.
God, enkel och vällagad mat i bra portioner och bra service. Härlig stämning och fullsatt vilket ledde till ett trevligt sorl.
Klämde en trerätters, vilket jag alltid brukar göra när jag går ut och äter, att välja bort mat är inte min grej. Blev så mätt att jag fick lämna lite av efterrätten.
Sniglar i ett gudomligt vitlökssmör till förrätt, måste köpa saker så jag kan göra detta hemma!
Röding till varmrätt, med potatis och en citronig hollandaise till. Till det drack jag ett glas Chablis. Mer vin än så blev det faktiskt inte.
Hallonpaj med kokostosca och citronkräm till efterrätt.
Och här kommer något så ovanligt som en bild på mig. Jag är inte så förtjust i att vara med på bild men jag vill visa min klänning som jag tycker är himla snygg. Älskar mönster och färg! Det är en helt vanlig H&M-blåsa. Jag älskar att klä upp mig och tycker det är synd att svenskar är så dåliga på det.
Flertalet av kvällens restaurangbesökare var inget undantag.
Fram för ett mer uppklätt Sverige!
Förra söndagen tog jag med mig mamma, Mini-me och en vän till Julita för att besöka Äppeldagarna, njuta av lunch på Julita Wärdshus och tävla i äppelpajstävlingen som hölls där. Vi såg verkligen fram emot dagen och även om det var en mysig utflykt och vi hade trevligt blev det inte riktigt som vi hade tänkt oss.
Det var ju just det där med förväntningar…
Lördagen hade bjudit på strålande vackert höstväder men på söndagen blåste det tyvärr och eftersom Julita ligger vid en sjö blev det rätt kallt att gå runt där. Men vi travade runt och tittade på allt som erbjöds i de olika stånden som fanns medan vi väntade på att restaurangen skulle öppna.
Jag skulle ju vara med i äppelpajstävlingen och hade kvällen innan bakat en äppelpaj, men tyvärr hade jag glömt att föranmäla mig till tävlingen så det fick jag skippa. Tur var väl det också, för även om min paj var fylld med både Werther’s-kolor och calvados och såg väldigt fin ut så smakade den inte mer än någon annan äppelpaj med kanel i. Eftersom den inte blev uppäten på söndagen tog jag nämligen med pajen till jobbet på måndagen, och vi var alla överens om att de annorlunda ingredienserna i pajen inte märktes all. Trist men jag har inte gett upp hoppet om en riktigt karamellig/kolaaktig äppelpaj. Det blir fler försök!
På Julita finns det en jättestor park med massor av äppelträd, jag kan tänka mig att där är vackert på våren när alla träden blommar. Eftersom det var Äppeldagarna så fick folk ta med sig egna äpplen från träden hemma för artbestämning och det fanns äpplen till försäljning och att smaka på.
Ingen av oss hade tidigare ätit på Julita Wärdshus men jag var väldigt förväntansfull (återigen denna förväntan) för jag visste att det är Tommy Myllymäki (Årets kock 2007) som driver det. Tyvärr blev matupplevelsen som helhet en besvikelse, inte p.g.a. maten som var väldigt bra och god, utan pga andra saker.
Till att börja med fanns inte mer info än denna att tillgå på deras hemsida:
Det stod inget pris eller vad buffén skulle bestå av. Ingen större fara med det dock, tänkte att det knappast kunde bli dåligt i alla fall.
Buffé var helt rätt, den kostade 170:-/person och 70:-/barn, den var inte stor och bestod av två sillsorter, ett par olika sallader (tzatziki, coleslaw och en blandad sallad med bulgur), ett jättegott hembakat bröd, ostar, kokt potatis, ugnsstekta rotfrukter, ett stekt kött i skivor med sås till och inkokt lax med tre såser till. Till dessert fick man äppelkaka i små munsbitar med vaniljsås till.
Dryck och kaffe ingick INTE i maten, det fanns ingen barnmeny eller mer barnvänliga maträtter att välja på och när jag frågade om de hade pannkakor fick jag ett snäsigt svar att ” vi har inte tid att stå och steka pannkakor när vi har så mycket folk här”.
Ja det var ju också en upplevelse och det kan ju inte bli fullpott varenda gång. För mig är det så klart väldigt viktigt med maten och dess kvalitet men jag betalar gladeligen mycket för bl.a. bra service. Maten kunde tyvärr inte uppväga de andra sakerna och resultatet är att vi inte kommer åka tillbaka dit.
Jag skulle gärna vilja att Mini-me åt den mat som serverades och tycker egentligen att barnmenyer är rätt trista, men nu är det så att hon är krånglig med maten just nu och då funkar klassiker som pannkakor alltid. Med tanke på att Julitas stora dragplåster är Pettson och Findus och många barnfamiljer är besökare trodde jag att även wärdshuset skulle dra fördel av och till viss del anpassa sig till det och i alla fall erbjuda någon slags barnmeny. Dumt av mig att prata med ett barn om något som jag inte var säker på att jag kunde leverera. Man ska inte anta. Även om jag tycker att goda och hemlagade pannkakor inte är speciellt svårt eller tidsödande att göra.
Förra gången vi var där hade vi med oss egen picknick så då var vi lyckligt ovetande om detta. Ett tips till alla som åker dit med sina barn är därför att ta med mat, såvida inte dina barn äter Pocherad Hjälmargös eller Brässerad lammbog vill säga.
Hej,
Oj så lojt det är här idag. Liite hostiga och rostiga i halsarna är vi allt men ingenting som stoppar oss. Men skönt då att inte ha något man MÅSTE göra. För tvätt, städning och rensa i röran som bor i alla skrymslen och vrår är väl inget måste?
Jag hade tänkt mig att september skulle bli månaden då vi tog tag i saker här hemma men icke! Så jag sätter mitt hopp till oktober. Kanske kan det sättas en tapet i vardagsrummet och kanske kan vi få ordning på alla våra prylar.
Idag lyssnar jag på den här skivan.
Ja det kan ju tyckas lite konstigt att börja med julen så tidigt, innan hösten knappt hunnit vara. Men i det här fallet är jag som butikerna i London, jag vill gärna dra ut så mycket som möjligt på julen och börjar trappa upp redan i september. Jag älskar hösten med allt vad den innebär men julen är min favorithögtid och i december försöker jag klämma in så mycket mys som möjligt.
Det är inte så mycket själva julaftonen jag är ute efter, nej jag tycker egentligen mer om tiden innan. Advent, Lucia, bakning, julpyssel, julklappshandel, glöggfester och första snön, uppesittarkväll och förväntningarna.
Det är ju dock förväntningarna som också har en förmåga att förstöra det hela, och det gäller ju inte bara kring jul. Men om man försöker att inte ha så höga förväntningar så kan man ha det riktigt bra, alla dagar på året.
Jag ligger i soffan och känner mig sämre och sämre. Fönstershoppar lite medan jag kollar på film.
Lila är en så snygg och höstig färg. Jag tror jag behöver mer av det i min garderob.
Allting är från favvoshoppingsidan Zalando.
Dagisbacillerna har nått hem till oss. Till en början var det sambon och Mini-me, jag tänkte att jag skulle slippa. Men icke, bacillerna hoppade på mig också.
Sitter här och fryser och nu när man kan slappna av och känner efter så känns det inte bra.
Att dricka shots i detta läge känns ju inte så smart, men om det är det här i glaset gör det ju inget.
Vi ska ju ut på dubbeldate på Brasseriet imorgon och min pappa ser fram emot att vara barnvakt till Mini-me, vi har inte tid att vara sjuka!
En milkshake på en fredagkväll, kan det vara något? Inget för en öldrickare i alla fall, eller?
Jag hittade den här krämiga milkshaken på Pinterest och jag som inte tycker om öl blev sugen.
Ni ser ju själva, hur god ser den inte ut? En öldrickare kanske inte skulle uppskatta att man ”förstör” öl på det här viset i och för sig.
Det är alltså Samuel Adams-öl blandat med vaniljglass (gärna mjukglass) och vaniljsyrup. På toppen av hela härligheten har man ringlat kolasås.
Jag måste pröva det här!
Om du är i USA kan du gå in på en Red Robin Burgers-restaurang och pröva milkshaken direkt från ”uppfinnaren”.