Hej,

Förra veckan var ett riktigt bottennapp. Har inte varit så långt nere på väldigt väldigt länge, om någonsin. Du vet när livets alla berg-och dalbanor som man åker (jobb, privatliv och livet i största allmänhet) alla tre åkte rakt ner, samtidigt. I vanliga fall brukar de inte ha samma kurs och inte vara av typen fritt fall. Men ibland ska väl det också hända. En härdsmälta som kommer sig av många saker men kanske framför allt av att bränna ljuset i båda ändar och vilja mycket och kräva mycket av sig själv. Ingen orkar med hur mycket som helst hur länge som helst. Tyvärr drog jag inte i handbromsen utan åkte ända in i kaklet kändes det som. Jag har absolut inte gått in i väggen, jag bryter ihop och kommer igen men det var ett par dagar där när jag bara kände att jag inte ens orkade kliva upp ur sängen. Fast konstigt nog så gjorde jag det ändå. En fot framför den andra. Det kändes som om jag gick på autopilot. Väldigt tråkig känsla att befinna sig i och det resulterade inte bara i mental ohälsa utan även en segdragen halsinfektion som liksom aldrig bröt ut ordentligt. Bara låg och gjorde sig påmind med svullna halsmandlar och ont i halsen och lite lätt förhöjd kroppstemperatur.

Jag skippade träningen både torsdag och lördag. Kände att jag inte orkade gå dit och inte heller borde träna eftersom jag var sjuk. Fast det kändes surt att missa de sista gångerna på crossfit introkursen. Denna vecka är min första vecka med riktiga pass och jag tog mig i kragen och bokade in ett pass både idag och på torsdag. Det kändes jätteläskigt eftersom jag inte riktigt har vetat om jag klarar av ett riktigt crossfit-pass. Har tänkt att alla andra är så vältränade och seglar igenom ett pass medan jag dör långsamt nedtyngd av en skivstång utan några vikter på.

Men så åkte jag till passet idag och det gick ju hur bra som helst. Jobbigt absolut men så himla skön känsla efteråt när jag hade klarat det. Dessutom var det ju absolut inget att vara rädd för. Det var ett blandat gäng på dagens pass och alla har så bra attityd och hjälper och hejar på varandra.

Jag åkte hem från dagens pass stärkt i både själ och hjärta och jag fortsätter att säga det, jag är så glad att jag började med crossfit. Helt ärligt är träningen en av få gånger jag BARA fokuserar på det jag gör där och då. I allt annat jag gör snurrar tankarna. På jobbet sitter jag med 10 olika saker samtidigt, inte helt lätt att undvika då mitt jobb är sådant. Det är svårt att bara jobba med en sak, göra klart den och sen gå vidare till nästa uppgift. Hemma gör jag en sak och tänker på de andra sakerna jag inte får glömma att göra innan jag går och lägger mig. I bilen går jag igenom saker som har hänt eller som ska göras. På löprundan likadant. Ibland när jag sover vaknar jag och kommer på något som måste göras. Kalendern är fulltecknad och fullproppad med post-it notes med bra idéer och kom-ihåg.

Det låter galet jag vet men du kanske känner igen dig? Jag är sådan som person. Måste ha många saker på gång och har svårt att bara sitta ner och göra ingenting. Men träningen är en så bra outlet. Ut med frustrationen och in med lugnet. Fokusera på hur man rör kroppen och hur man kan pressa sig själv så att man för varje gång blir starkare. Att pressa kroppen till max är en helt annan sak än att pressa sig mentalt till yttersta gränsen. Kroppen återhämtar sig och stärks. För sinnet gäller inte alltid samma sak.

Jag har hittat ett mål med träningen också. Det är alltid bra att ha mål. Jag är snäll mot mig själv och ger mig själv ett långsiktigt mål. Om ett år, slutet av 2014 alltså, ska jag kunna göra en pull up, dvs. kunna hänga i en järnstång och dra upp mig själv. Hakan ska vara ovanför järnstången. Minst en sådan ska jag klara av att göra inom ett år. Det låter kanske simpelt men det är svårt som sjutton.

Så, idag efter träningen känner jag mig full av energi och känner mig tillbaks på banan. Så skönt med balans i kroppen igen och i huvudet. Dock finns det saker att jobba på men idag känner jag mig bättre rustad för att itu med dem.

Vad har du för mål här i livet? Väntar du till nyår eller gör du som jag och ger dig själv nya mål lite då och då?

Har du något speciellt du gör när behöver fokusera och komma bort från stressen i vardagen?

 Kram Christine

212 (3)