Etikett: Barn

Lucka 17 – Julkalendern 2016

Hej, 

Jag och sambon är nyss hemkomna från stan. Vi har jobbat i mattältet på Stortorget, där vi säljer mat till alla besökare. Pengarna går till Musikhjälpen, och det är min butik som är en av medarrangörerna till mattältet. Vi har jobbat många timmar men det är så värt det. Känslan och stämningen på stan är fantastisk. Många gånger har jag blivit rörd till tårar, både av människor som kommit förbi mattältet men så klart även av det vi hör från Musikhjälpen-buren. Jag är så glad och tacksam att ha blivit erbjuden chansen att få delta i detta och även oerhört stolt och nöjd med mig själv för att jag sa ja, antog utmaningen som det inneburit och tänkt att det löser sig, jag fixar det. För det har det gjort! Dock inte utan hjälp från vänner och familj. Vid själva mattältet har vi haft fantastisk hjälp av elever från främst Yrkesgymnasiet men även Thorén Business School.

Bakom dagens lucka finns då så klart Musikhjälpen. Jag hoppas att du redan har skänkt pengar på ett eller annat sätt. Om du mot förmodan inte har gjort det så kan du göra det via den digitala insamlingsbössan vi har.

Börja med att klicka på länken HÄR för att komma till digitala bössor. Klicka på sök bössa och skriv Delicious så ska bössan komma upp. Välj den!

Då kommer det se ut så här! Jag är så stolt över vad vi redan har åstadkommit och mer pengar blir det när allt är inräknat och klart.

Det finns olika sätt att betala och olika summor att skänka.

Det bästa är att man kan se vad ens pengar räcker till, vilket är bra för att få perspektiv på det hela och verkligen förstå hur alla insatser, stora som små, kan göra skillnad.

De pengar vi hittills har fått in endast via den digitala bössan ser du ovan och det räcker till så mycket. Tänk att våra pengar kan göra sådan skillnad. Tänk att något så enkelt och som vi tar för givet här i Sverige är förvägrat så ofattbart många barn. Tänk vad det gör med de barnen, att inte få gå i skolan, både rent kunskapsmässigt men även socialt. Dessa barn, en hel generation, blir utsatta för krigets alla fasor med alla följder det innebär och får sen ingen möjlighet att utbilda sig och kunna ta sig vidare i livet på det sätt de förtjänar och borde ha rätt till. Det är människor som hamnar efter kunskapsmässigt, socialt och ekonomiskt. Det är människor med så mycket potential som aldrig får chansen. Det är barn, som ditt och mitt barn.

Det skär i hjärtat!

Trebarnsmamma för en dag

Hej,

Fredagkväll och jag är gräsänka i helgen. Gissa vart sambon är? Just det, på fiskeresa.

Mini-me och jag har ju varit lediga igår och idag så jag känner mig riktigt utvilad. Jag har hunnit handla, baka, fika med vänner, städa, diska,tvätta, uträtta ärenden, svara på mail, titta på film och planera lite inför hösten. Så här skulle man ha det varje vecka!

Vi har knappt varit inomhus på hela sommaren men nu är det dags för tända ljus och snittblommor inne igen.

De här fina rosorna, som faktiskt är mer lila än rosa köpte jag tidigare i veckan och de står sig bra än.

rosor

Idag har jag varit barnvakt åt kompisarnas två barn M och S. De är som Emil i Lönneberga och hans lillasyster Ida. Supersöta och fulla med bus. Mini-me är bra vän med dem och de leker bra ihop så det har varit full rulle hela dagen. De kom hit kl. 7.30 och blev hämtade av sin mamma strax innan kl. 15, så inte riktigt hela dagen.

Tre är ju helt klart skillnad mot en, som jag har i vanliga fall. Men det är som mina vänner som har fler än ett barn säger; de underhåller varandra.

Vi hann med frukost, lek både inne och i trädgården, förmiddagsfika, en stund i lekparken, dans i köket, plättar till lunch, rita teckningar, lyssna på Emil i Lönneberga och eftermiddagsfika. Lägg till två blöjbyten, lite gråt och prat om att vara snälla mot varandra och en sträng ton när jag förklarade att det inte skulle ske en hopptävling från taket på rutschkanans tak i lekparken.

En intensiv men rolig dag!

Jag hade tänkt åka och träna efter att barnen hade åkt hem men när jag väl satte mig ner så insåg jag att jag var rätt trött. Jag avbokade träningstiden och jag och Mini-me la oss i soffan och vilade en stund. Haha 🙂

Efter det blev till en tur ner till den lokala pizzerian och sen pizza framför filmen Rädda Willy.

Imorgon ska ge er ett recept på goda äggfria chokladmuffins.

VI ses imorgon!

Kram Christine

Elefanterna och vi

Mini-me är tre år, väldigt glad, busig, rolig, snäll, omtänksam och artig. Men det är ju inte alltid man orkar vara sån. Ibland, som när man är trött eller får blodsockerblues, tappar man allt och slänger sig på golvet och skriker.
Då är det skönt att veta att även andra mammor upplever samma sak med sina små.

20120930-205436.jpg

Barn och flygplan

Vad tycker ni om barn på flygresor?

Jag har rätt stor toleransnivå för barn, oavsett vart man är, så länge de uppför sig OK vill säga. Med det inte sagt att de uppför sig illa bara för att de skriker. Nej det jag blir förbannad på är egentligen inte barnen, utan när barn beter sig illa och föräldrar inte säger till sina barn.

Jag kände likadant innan jag fick barn, så det är ingen skillnad där.

Jag tycker att alla som kan ska ha möjlighet att resa, att man har småbarn ska inte vara ett hinder. Det är ju faktiskt lättare när barnen är riktigt små, än när de är så pass stora att de gärna springer iväg, men för små för att man ska få dem att förstå allvaret i att försvinna på en flygplats.

Att barn tröttnar efter ett par timmars resande är inget konstigt, och något man som förälder måste vara beredd på.  Aktivitetskit och leksaker av olika slag är räddare i nöden. Det bästa är om de kan somna och sova mestadelen av resan. Det finaste är när en medresenär intresserar sig för ens barn och får det att skratta och glömma att det är lite tråkigt att vara instängd i en plåtburk, högt upp i luften.

När större barn sitter och sparkar en i ryggen en hel flygresa och föräldrarna inte säger ifrån, då har man däremot rätt att bli sur och påpeka för både barn och dess föräldrar att det inte är OK. Det har jag gjort. Först vänligt, sen bestämt och till slut väsandes orden: Nu räcker det, nu slutar du med det där, samtidigt som jag vände mig om och över min stol och gav barnet ifråga onda ögat. Varken föräldrar eller barn rörde en fena resten av flygresan och bredvid mig, lätt nedsjunken i sin stol, satt en sambo som visserligen tyckte att jag hade rätt men som skämdes för att jag hade sagt högt vad vi båda tyckte.

Att spädbarn skriker vid flygresor, allra helst vid start och landning är däremot varken konstigt eller ovanligt, och verkligen inget att bli upprörd över, oavsett hur jobbigt det än är med barnskrik. För är det en sak man kan vara säker på i det läget är att föräldrarna till det skrikande barnet tycker det är jobbigast av alla. I den stunden behöver de stöd och förståelse, inte förebråelser för att de tagit med barnet ut på resa.

Jag blir därför så förvånad över vissa människors beteende när jag läser den här artikeln. Jag citerar ett stycke ur den här personens brev:

”När det var dags för nerstigning började skriken igen, intensivare och mer irriterande, och den här gången var det svårt att använda öronproppar eftersom man måste tryckutjämna samtidigt. Jag tyckte inte att jag kunde sitta overksam utan gick fram till barnet och dess föräldrar för att bestämt förklara att skriken för andra gången gett mitt sällskap svår huvudvärk och att de fick se till att barnet höll tyst”

Men HALLÅ vad är min människa för en människa?

Vi har rest en hel del med Mini-me, hon har varit både när och fjärran och första flygresan gjorde hon när hon var sex månader gammal, då hon och jag reste till Tyskland och hälsade på en kompis till mig. Himla smidigt var det. Bar henne i Babybjörnen, fick ta barnvagnen ända fram till gaten och fick ta med bilbarnstolen ombord på planet.

Vi har haft tur, hon har inte gråtit vid start och landning (hon har fått nappflaska/napp eller något att tugga på) och har tyckt det är lika härligt som jag när planet lyfter. Hon tjuter av glädje och förtjusning och gjorde så även när hon var ännu mindre än nu. På en resa till Thailand somnade hon och jag strax efter att planet hade lyft och vaknade inte förrän flera timmar senare. Som sagt, vi har haft tur.

Alla ni som har barn, ut och res med er om ni har möjlighet till det. Det berikar både ert och era barns liv.

Lyckliga föräldrar ger lyckliga barn och vad är det som säger att en liten en inte trivs på stranden i ett varmt land, med en barnpool att plaska i nära till hands och hotellpersonal som slåss om att få underhålla den lilla? Dessutom full uppmärksamhet från avslappnade föräldrar som inte har annat att tänka på.

Vi kan alla behöva den sortens avkoppling!

Ni som blir irriterade på skrikande och gråtande barn, fundera på hur stor del av ert liv den där flygresan utgör och bestäm sen om det är värt att skälla på folk för något de inte kan styra över men som du själv ändå valt att gå med på.

För övrigt blir jag oerhört sugen på solsemester när jag går igenom bilderna från den här resan 🙂

Dagens mysigaste och roligaste

Den bästa stunden idag var när jag fick hålla i en liten bebis. Kan inte förstå att det på fredag är tre år sedan jag fick min egen lilla bebis och stolt visade upp henne för alla.

På tal om denna lilla dam sa hon något väldigt rolig till sin pappa idag:

Pappa, jag är din dotter, jag är ett barn, jag är en tjej, jag är en bebis, mammas bebis. Pappa jag älskar dig, god natt. Du älskar mig.

Haha hon har koll. Jag tycker det är så underbart när barn är så övertygade om att andra älskar dem. Då har man lyckats ge dem en grundtrygghet som de förhoppningsvis aldrig förlorar.

20120731-215235.jpg
Hon var smutsig som attan, från topp till tå, men vägrade att duscha. Hon fick se sig själv i spegeln och sambon sa: vad tror du mamma skulle säga om hon såg dig nu?
Mini-me sa: oj oj oj. Sen gick hon med på att duscha.
Ren och fin säger hon till sin far: nu är mamma glad 🙂

Plugin from the creators ofBrindes Personalizados :: More at PlulzWordpress Plugins