Jag och Ruffe hade en tråkig set back idag. Vi gick en härlig promenad i skogen, jätteskönt väder och Ruffe sprang lös.
Efter lite drygt en timmes springande över stock och sten och bus med mina föräldrars hund kan man tycka att han borde vara trött.
Men icke! På vägen hem får vi syn på en annan hund och Ruffe blir lite hysterisk som han kan bli.
Det går inte att nå honom och jag fick till slut lägga ner honom och lägga mig på honom, fast han fattar fortfarande inte att han ska ge sig. Vi fick vänta länge innan vi kunde gå hem och hela vägen hem drog han och letade efter den andra hunden. Väl hemma borde han ha lagt sig av utmattning, men istället förde han liv för att han blev lämnad. Hjälp mig!!!
Suck!
Det spelar ingen roll om man är mjuk eller hård mot denna hund. Han ska fram till vilket pris som helst. Stryphalsband hindrar ingen!
Tre olika hundtränare och ett flertal hundägare har stått rådlösa vad gäller min hårboll och hans nerviga beteende, så nu kommer han bli av med kulorna.
Det och en hundkurs i höst hoppas jag kan förbättra vår destruktiva relation.
