Skriver ni brev eller kort? Jag menar riktiga, med frimärke på. Inte någon elektronisk variant.

Jag älskar att skriva brev, och älskar att få brev också. Det är något speciellt med ett handskrivet brev. Jag har haft långdistansförhållande och då var breven en viktig länk och sätt för oss att kommunicera. Ett mer romantiskt sätt. Jag väntade otåligt på de där breven, och det gjorde även han. Ibland gick han med brevet i portföljen oöppnat, för  att kunna läsa det på tåget, på väg till eller från jobbet. Det blir så när man är långt ifrån varandra. Allt man vill säga varann ska rymmas på ett papper. Och man vill dra ut på njutningen att läsa orden. För det är fina med brev. De är lättare att plocka fram och läsa om igen, än ett e-mail är.

När jag var yngre hade jag ganska många brevvänner. Nuförtiden har jag en del vänner som inte bor i samma stad som jag, och en del som bor här men som jag inte träffar så ofta. Men vi skriver inte till varandra, möjligtvis ett sms eller ett mail då och då. Sen finns ju alltid Facebook. Det har jag tänkt ändra på nu.

Jag har tagit upp brevskrivandet igen och ska börja skicka mer kort och brev till alla mina nära och kära.

Så mitt tips denna vecka på en present istället för en blomma är att ge någon möjligheten att hålla kontakt med vänner på ett gammalt klassiskt vis.

Köp en bunt fina vykort. Bind ihop dem med ett fint band och stick in ett ark frimärken och en penna.

Ge till någon du vill höra av oftare, eller som du vet tycker om att skriva.

Visst blir det mer spännande att gå till brevlådan om man vet att det kanske ligger ett kuvert fyllt med omtanke och vänskap och väntar på en?