Hej,
För några veckor sen fick vi en ny familjemedlem. Hemmet känns mer komplett med en fyrbent varelse i huset och för vår del gäller det en hund. Vi har levt ett tag utan hund, då vi var tvungna att ta bort vår hund Rufus. Det kändes hemskt men var tvunget då han inte mådde bra rent psykiskt och vi hade prövat allt från kurser, privatlektioner, promenader nattetid för att undvika så mycket rörelse som möjligt omkring oss, hundpsykolog och mediciner av olika slag.
Det har varit tomt utan hund och vi har länge pratat om att skaffa en ny hund. Så surfade jag än en gång in på hemsidan för Hundar utan hem, en hjälporganisation för hundar från Irland www.hundarutanhem.se, och såg en riktig sötnos. Det visade sig dock att han redan var tingad av en annan familj och det var då vi upptäckte vår lilla diamant. Vår Winston.
En liten kille på ca 10 månader, en blandning mellan labrador och pointer behövde ett kärleksfullt hem då han hade blivit övergiven av sin familj och bortlämnad till ett räddningscenter för hundar.
Han verkade passa oss perfekt och det var med spänd förväntan som vi genomgick Hundar utan hems ansökningsprocess.
Först fick jag fylla i en skriftlig ansökan med många och ibland kluriga frågor, sen blev det en telefonintervju och sist ett hembesök. Sen fick vi telefonsamtalet som sa att vi skulle bli ägare till hunden och han skulle komma med hundtransport några dagar senare. En noggrann men ändå snabb process som verkligen visar att organisationen är seriös och värnar om djuren.
Man får betala 5500 kr för en hund och vi har även fått skriva på ett kontrakt där vi bland annat förpliktar oss att höra av oss minst en gång per år med text och bild för att tala om hur hunden mår och är det så att hunden inte blir väl omhändertagen tar Hundar utan hem tillbaka den.
Jag önskar att alla uppfödare var lika bra på att se till att deras hundar kom till bra hem.
Vi har haft Winston, som vi döpte honom till, i nästan en månad nu och det blev så himla lyckat. Allt har gått mycket bättre än vi hade kunnat hoppas på och Winston är en riktig kelgris som lär sig snabbt.
Han har vant sig snabbt vid sin nya omgivning och familj.
Igår var första gången han fick följa med till djuraffären och det tyckte han om. Många härliga lukter och roliga leksaker och så fick han godis i kassan.
Vi köpte några nya leksaker och några nya tuggben.
Kram Christine