Ju äldre man blir desto svårare är det att få nya vänner, så när man får en ny vän är det extra fint. När vänskapen kommer från oväntat håll, från en människa som är 50 år äldre blir det än mer speciellt.

När jag öppnade butiken i Kumla fick jag direkt en stamkund som heter Åke, en jätterar man som bor i samma hus som butiken låg i. Han kom förbi med jämna mellanrum, tog en fika och vi pratade. Om blommor, tatueringar och företagande, om resor, livet och böcker. Fina stunder som jag saknar nu när jag har flyttat butiken till Örebro. Sen dess blir det en pratstund på telefon då och då istället.

Åke kom ofta med små kort med dikter på, alltid på rim. Fina handskrivna kort med vänliga ord. Jag har sparat vartenda ett av dem. Jag är glad att jag under 2016 fick lära känna Åke och tänker att det vore ett trevligt utbyte för alla om vi fick lära känna varandra över generationsgränserna. Vi behöver alla en vän att prata med och för många kan en pratstund över en kopp kaffe betyda så mycket. Åke är aktiv och har många vänner, men det finns många som inte är det eller har någon att prata med.

Jag funderar på hur man kan göra för att omsätta det här i någon slags större verklighet. Att sammankoppla människor med varandra. Att få bli sedd och hörd är så viktigt, för stora som små. Att som äldre i vårt samhälle inte känna sig undanskuffad och bortglömd. Att få ta del av någons erfarenhet och vishet.

2016 var året då jag kom igång med träningen igen, med löpningen och hittade den riktiga glädjen i att träna. När jag längtade till nästa pass och lärde mig älska träningsvärken. Det var året då jag skaffade mig en PT och jäklar vad nöjd jag är med det beslutet. Det är inte billigt men vi är några stycken som tränar ihop och delar på en PT, och då kan dela på kostnaden. Ett tips för dig som vill komma igång med träningen och vet att du kan få med några vänner, eller kanske bara andra träningsintresserade. Jag känner inte de andra tjejerna jag tränar med sen tidigare, men det spelar ju ingen roll. I en liten grupp lär man känna varandra fort och alla kan få individuell hjälp.

Jag sprang Tjurruset för första gången och det var en otrolig utmaning, som jag klarade mig igenom. Jag har sagt det förr och säger det igen; att träna gör en inte bara fysiskt stark utan stärker en även mentalt. Något jag verkligen har upplevt under året.

Dessutom är det extra motiverande när jag till jul kom i den här klänningen som jag hade haft hängande i garderoben i minst ett år, helt oanvänd för att jag inte fick igen den. Jag vägrade dock skicka tillbaka den för jag tyckte den var så snygg och tänkte att jag ska komma i den. Att komma i klänningen var dock inte målet med träningen under året, jag hade faktiskt glömt bort att jag hade den, det var bara en härlig bieffekt av träningen. Så tack till min PT som fått mig att klara mer än jag trodde, helt klart värt att kliva upp innan kl. 6 på morgnarna 🙂

2016 slutade med en inbjudan till vad jag tror blir 2017 års bästa fest. Strax innan jul landade denna inbjudan i brevlådan, till en av mina bästa vänners bröllopsfest på fint hotell i Dusseldorf. Själva bröllopet var en mindre ceremoni som ägde rum innan jul, men festen i april blir en större tillställning med vänner och familj. Dags att börja öva på tyskan då jag har lovat att hålla tal, på tyska. Våga vara den du är och kärleken kommer, den är värd att vänta på!

I höstas fick jag möjligheten att lyssna på Emma Igelström, en intressant föreläsare som verkligen berörde mig när hon berättade öppenhjärtigt om triumfer och nådda mål, om perfektionism och ångesten den kan leda till, om rädsla, misslyckanden och lycka. Jag kände igen mig så väl i de känslor och tankar som hon pratade om. Hennes utgångspunkt nu för tiden är; Vad är det värsta som kan hända? Att släppa prestigen, våga mer och acceptera sig själv var hennes budskap och något jag verkligen försöker tänka på. Jag har sakta men säkert kommit till den insikten själv och Emmas föreläsning blev ytterligare bekräftelse. Jag har redan berört det här ett par gånger på bloggen och kommer fortsätta och utveckla det under 2017. För min egen skull men även i förhoppning om att kunna hjälpa någon annan.

Finaste uppdraget under 2016 var att bli gudföräldrar åt lilla Alfons. Oerhört hedrande och jag hoppas att vi ska kunna bidra på ett bra sätt till hans liv. Under 2017 åker vi till Danmark med honom och hans familj, besök på Legoland är inplanerat och så håller vi tummarna för soligt och varmt väder.

Ingen tillbakablick på året som gått utan att nämna mitt hjärta. Min älskade dotter som började första klass, tappade sina första tänder och blev så himla stor. En smart tjej som hänger med i vad som händer i världen tack vare Lilla Aktuellt, som lärde sig läsa och verkar ha ärvt mitt sinne för sarkasm (på gott och ont). 

Jag måste verkligen ta vara på tiden med henne, hon är det viktigaste jag har och jag har redan börjat göra vissa förändringar för att kunna ta vara på tiden bättre.

Största förändringen under 2016 var att jag beslutade mig för att stänga min butik i Kumla, flytta in den till Örebro och börja om. Nytt namn, ny lokal och till viss del ny inriktning. Det har varit och fortsätter vara tufft att vara egenföretagare och ägare av en delikatessbutik. Det har varit upp- och nedgångar men på det stora hela har flytten till Örebro varit positiv. Jag har fått nya utmaningar som jag sa ja till trots att jag var osäker på om jag skulle klara av det. Det har jag ju gjort vilket har stärkt mig ytterligare för varje gång och nu är jag redo att ta mig an 2017. Det kommer bli fortsatt tufft men samtidigt är det så roligt och givande att vara egen. Jag har många planer och idéer, vi får se vilka av dem som kommer förverkligas och hur det kommer gå.

Sist, men inte minst, vill jag tacka dig som läser bloggen! Det är du som gör det hela värt. 2016 har jag inte haft fullt fokus på bloggen men den har trots det växt och i år är jag taggad som aldrig förr att utveckla den. 

Välkommen till ett nytt år fyllt med inspiration, roliga anekdoter och så klart goda recept.