Jag sitter i godan ro och surfar på nätet. Middagen är lagad, njutits av på altanen tillsammans med ett glas rosé och en god vän till oss, Mini-me har efter tjafs gått och lagt sig och verkar nu tyst. Räkningarna är betalda och allt är lugnt.

Då läser jag den här artikeln och blir så arg att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Utanför Mariebergs köpcentrum har en tvååring hittats instängd i en parkerad bil. Inga nervevade fönster ens en gång. Polisen som tillkallades fick krossa rutan för att få upp dörren och få ut barnet som var omtöcknat men oskadd.

VAD I HELVETE ÄR DET SOM ÄR SÅ SVÅRT ATT FÖRSTÅ? Man lämnar inte någon som inte kan klara sig själv ensam i en helt tillstängd bil på sommaren. Det var 27 grader i skuggan den dagen! Och på Mariebergs parkering finns ingen skugga.

Jag och Mini-me satt i bilen och väntade på sambon häromdagen, och jag var tvungen att öppna dörren efter bara ett par minuter för att det blev för varmt.

Om man nu inte kan fatta en sådan enkel sak själv kan man väl kanske försöka minnas vad som hände en liten pojke för inte så länge sen när han blev lämnad hela dagen i bilen. Då var det försommar och inte alls lika varmt, men det spelade ingen roll för den pojken dog av överhettning.

Om ens barn sover får man väl strunta i shoppingen, eller jag vet; man tar med sig barnet in. Tänk själv att vara liten och vakna och ingen är där. Bara det i sig tycker jag är illa.