En arbetskamrat till mig har gått bort, hastigt och helt oväntat.
Det får en verkligen att tänka till. Att fundera över vad man håller på med, och varför. Vad som är viktigt och om det man tror är viktigt verkligen betyder något, egentligen.

Man måste tycka om sig själv och det man gör. Man har bara ett liv och det kan vara över när som helst. Det gäller att njuta och leva, till fullo. Det gäller att vara här och nu. För det är det enda man har, tiden här och nu. Gårdagen är ett minne blott och morgondagen vet man aldrig hur den blir.
Jag är väldigt mycket för att planera mitt liv, och jag lägger tid och energi på att reta mig på småsaker. Det låter ju så pretentiöst men det är sant: min överfulla tvättstuga betyder ju att jag har ett hem, en familj, pengar och kläder. Jag är frisk och har många möjligheter. Jag ska inte gnälla!

Kram Christine