Hej,
Dagen började bra med att jag kom till jobbet och insåg att hunden satt kvar i bilen. Honom skulle jag ha lämnat hos mina svärföräldrar. Bara att vända och åka tillbaka dit. Väl framme blir jag oerhört frustrerad när jag inte kommer in i huset. Nyckeln passar i låset men sen går det inte. Jag inser att jag har tagit fel nyckel. Våran och svärföräldrarnas extranycklar ser likadana ut.
Bara att trycka in en, vid det laget, motvillig Ruffe i bilen och åka ner till svärmors kontor, där jag slängde in honom med en väldigt snabb förklaring.

Mycket att göra på jobbet, älskade sambon jobbar i en annan stad idag och dagiset stängde tidigare så klart. Jag som skulle jobba järnet de här sista veckorna innan semester. Då kom jag på att det är röd dag på onsdag. En hel arbetsdag försvinner! Inget jag skulle gråta över i vanliga fall, men ni vet hur det är när man har mer jobb än arbetstid.

Grädden på moset denna dag är dock brevet vi fick från Byggnadsnämnden som säger att de har registrerat en anmälan mot oss för ovårdad trädgård!
Eh jaha där ser man.

Nu är det så här att vår trädgård är långt ifrån mina drömmars trädgård. Tiden räcker liksom inte till för den också, min far till hobbyträdgårdsmästare gråter nog inombords när han hälsar på oss. Men att trädgården är ovårdad är att ta i.

Jag erkänner villigt att uteplatsen är skabbig men den hoppas vi kunna riva och göra om i år, med tillhörande trädäck.
Eftersom jag ändå när planerna och drömmarna om en fantastisk trädgård, av den typen jag har växt upp med ( vi snackar växthus, damm, krassegång a la Monets hus, vinstockar, specialimporterade lökväxter, frukträd och uteplatser etc.) kände jag mig oerhört förnärmad över att någon stört sig så mycket på min stackars ”Chelsea Flower show-trädgård to be”

Jag ringde kommunen och fick veta att det var någon som hade ringt in anonymt och att de hade tyckt att ”häcken hängde ut över tomten så mycket att man blev tvungen att lämna cykelbanan och ge sig ut i gatan istället”.

Jaha, men där vår häck går längs med gatan finns ingen cykelbana och där vår häck går längs med cykelbanan finns ingen gata. Den kommunanställde jag pratade med på telefon kollade på en områdeskarta och kunde inte förstå klagomålet.
Hon tröstade mig med att det finns många nitiska människor som alltid vill klaga på något.
Det kändes bättre och jag har kollat över häcken och det är inget som hänger ut någonstans, även om den snart måste trimmas lite upptill.

Ja jesus vad löjligt det kan bli i villaland.

Nu är det dags för mig att jobba med mina studentkort jag har fått beställning på.
Kram Christine