Kategori: Bra men ej relaterat till mat

IKEA-hack, en pall blir ett kök/ IKEA-hack, from stool to play kitchen

Jag och sambon hade lovat att systersonen skulle få ett kök i födelsedagspresent, men de bor i en ganska liten lägenhet, så vi ville hitta ett leksakskök som inte tog för stor plats. Det var lättare sagt än gjort, ja så då gjorde vi eget kök till honom.

20130604-175452.jpg
Det fick bli en liten spis som även går att använd som sittplats.
Idéen fick jag från IKEA hackers
En sida för alla oss som tycker om IKEAs produkter men gärna ger dem en personlig touch. Här finns massor med bra idéer.
Systersonens kök är gjord av en enkel pall i furu som vi målade vit. Sen satte vi dit knopphandtag som spisvred. En extra hylla av tunn plywood, med svart plastfilm på fick bli ugn. Uppe på pallen klistrade vi dit fyra svarta rundlar till plattor.
Och så skruvade vi dit ett par skruvar på ena sidan. Där köksredskap kan hängas upp.

20130604-180424.jpg
Snabbt, enkelt och personligt!

The hubby and I made a play stove for my nephew a while ago.
We used a wooden stool from IKEA, painted it white, added a shelf and used black self adhesive vinyl as oven and stove plates. Small door knobs were used as cooker handles and then we added a few hooks to one side.

Simple, quick and personal!

Have a great day!

Good morning!

Just popping in to wish you a nice day! Who knows what it will bring?

20130604-064317.jpg

Later today I will share the recipe for a yummy coffee cake with strawberries and white chocolate.
And I will also show you a nice IKEA hack project that the hubby and I worked on.

Thanks for reading!
Love Ch

PAC-butiken och jag

20130531-064508.jpg
bild från Pinterest
Jag börjar med att säga good mooorgon fina läsare! Solen skiner, det blir inte en dag på stranden, men härligt ändå. Jag tog sovmorgon idag så klockan har nyss ringt, istället för vid 05.30 som den brukar. Det blev lite sent igår.
Innan jobbet ska jag till PAC-butiken och shoppa loss. De har förpackningar, engångsartiklar, kalasprodukter och mycket annat, i storpack och till bra priser.
Kan rekommenderas till föräldrar med barn som tar studenten och som ska ordna studentmottagning. Det finns uppläggningsfat, glas, bestick, servetter och ljus etc.
Jag hittade roliga take away-kartonger som kinarestauranger brukar använda. De man ser på filmer, ni vet. Tänkte göra något roligt med dem. Det var i och för sig inte det enda jag hittade. Jag ska inte vara själv i den typen av butiker. Jag är lite av en shopaholic ju, och det här är som att släppa in ett barn i en godisbutik. Ögonen blir som tefat i huvudet på mig och jag måste ha allt!

Dags att göra mig klar för dagen. Vad ska jag ha på mig för klänning idag månntro?

Önskar er en underbar dag!
Vi hörs efter jobbet för då ska det bakas, och kanske borras lite.

Kram Christine

Parabenfri lotion

Igår var jag på bokklubbsträff i Frövi.
God mat och många skratt som vanligt. Den här gången var vi full styrka, 6 stycken, vilket var extra roligt. Vi fick ugnsbakad lax, klyftpotatis, krämig sås och sallad till middag. Efterrätten var rabarberpaj med vaniljglass. Mums!

Eftersom jag var borta hela kvällen blev det inga kort gjorda. Men ikväll är det dags igen. Och imorgon ska jag baka!

20130530-123309.jpg
Eftersom jag inte har så mycket att visa er så vill jag tipsa om två härliga hudkrämer som med sina dofter passar perfekt till sommaren. Eller när som helst egentligen 🙂
De är billiga, doftar ljuvligt, återfuktar bra och bäst av allt; de är parabenfria.

Parabener är ett ämne som finns i många hudvårdsprodukter där det används som konserveringsmedel. Det är ju bra att ens krämer har lång hållbarhet men mindre bra, och viktigt att veta är att parabener är cancerframkallande och har viss påverkan på fortplantningsssystemet.

Framför allt bör inte gravida, barn och ungdomar utsättas för parabener. Men egentligen borde de förbjudas helt. Som i Danmark. Där är parabener förbjudna för att forskare har kommit fram till att ämnena (det finns flera olika typer av parabener) är skadliga. I Sverige är det dock inte förbjudet, för svenska forskare har inte kommit till samma slutsats som sina danska kollegor, än.

Så gör dig själv en tjänst, läs innehållsförteckningen på produkterna. På vissa produkter står det att de är parabenfria.

Kram Christine

Loppis. hantverk och fika hos Annas Bod

Hej,
Ja jag vet att det är tyst här på bloggen för tillfället. Men efter 1 juni blir det bättre. Då är loppisen hos min kollega Anna-Lena, som driver antikboden Annas Bod, i Glanshammar.
Jag har nämnt detta event tidigare och på lördag är det dags. Ni kommer väl och besöker oss, tittar vad vi erbjuder för trevligt och sitter ner en stund med riktigt smaskigt fika?
loppis hos Annas Bod

Jag har knåpar ihop en del kort, som jag hoppas att folk ska tycka om och vilja köpa. En del av dem kan du se på Facebook. För du vet väl att bloggen finns representerad på Facebook också? Där under ursprungsnamnet Mat i kvadrat.

Här är några av korten som jag kommer ha med mig på lördag.

Vi ses då!

Kram Christine

Kejsarens nya kläder

Hej,
Jag är ledsen men det kommer vara snålt med inlägg här fram till lördag. Jag är i skapartagen och hinner inte med både flera blogginlägg och flera kort. Bara att välja med andra ord.
Kan dock visa er del av dagens outfit.

20130528-184706.jpg
Snygga skor va?
Jag praktiserade ute på golvet idag, på jobbet, och hade då på mig jeans och t-shirt, och så dessa fotriktiga arbetsskor så klart. Fler än ett ögonbryn höjdes när jag kom gående. De är verkligen inte vana att se mig i jeans.
De är så pass ovana vid det att en jobbarkompis förskräckt stannade upp när han såg mig och frågade vad jag gjorde. När jag förklarade att jag hade varit på förrådet på förmiddagen sa han ” ja men du har väl riktiga kläder med dig?”
Inget ont menat om jeans och t-shirt alls, han själv brukar ha det på sig, så även idag.
Haha, snacka om att folk är vana att se en på ett visst vis 🙂

Arbetstid, Fritid och Egentid; hur lyckas man vara en Superwoman?

Visst känner vi oss alla som det ibland? Man kan och gör allt, utom möjligtvis att flyga. Ni känner antagligen igen det. Man har ett jobb som kräver sitt, man har en familj som behöver kärlek och uppmärksamhet och man har ett hem som måste städas och fixas på alla möjliga vis. Utöver det vill man gärna umgås med vänner, köra ett träningspass så man håller sig snygg, stark och frisk, sjunka ner i TV-soffan och titta på favoritprogrammet, läsa den där boken som alla talar om och kanske gå på bio med älsklingen för att få lite kvalitetstid tillsammans, där man inte diskuterar veckans schema, räkningar, hämtningar och lämningar och renovering utan faktiskt kan prata om annat. Som hur man mår, drömmar och storslagna planer, en rolig grej som hände på jobbet och annat som man inte riktigt hinner med i vardagen.

Jag som dessutom har några olika tidskrävande hobbies vill gärna få tid över till dem.

Så hur får man allt att gå ihop? Eller är det någon som verkligen får det att gå ihop är kanske snarare frågan? Vi ser oss omkring och jämför oss med andra, som alla verkar ha ett så bra och välfungerande liv, komplett med fixade naglar, platta magar och hem som platsar i vilken inredningstidning som helst. Men skrapar man på ytan är plötsligt ingen perfekt. Alla har något som inte funkar så bra.

Magdalena Graaf har skrivit en bok som heter Mitt perfekta liv, som är en historia om precis motsatsen. Det är så skönt att någon i hennes position, en välkänd person som man tror har allt, kan erkänna att det är omöjligt att få ihop livspusslet helt. Mer sådant behövs. Ärlighet mellan oss kvinnor!

Jag själv sitter hellre och bloggar eller gör kort än städar och tvättar. Därför har vi också bl.a. enorma berg med tvätt i tvättstugan och allt som oftast en obäddad säng. Jag tar tag i det där med jämna mellanrum, men speciellt tvätt har en förmåga att aldrig ta slut och då tröttnar jag. Jag försöker vara disciplinerad och göra måste-sakerna som disk, tvätt och städning först, och sen som belöning få sätta mig en stund med det roliga. För mig funkar det rätt bra och jag försöker utnyttja så många som möjligt av dygnets timmar. TV skippar jag oftast, hamnar jag i TV-soffan är det kört, då försvinner timmarna snabbt.

Allas dagar ser olika ut och vad som är mycket att göra är också olika. Men oavsett hur mycket man är har att göra, eller hur tufft det än är, så tycker jag att man ska unna sig egentid. Det kan vara i form av att läsa en stund innan man släcker lampan för kvällen, det kan handla om en långpromenad med bra musik eller en talbok i lurarna, det kan vara TV-tittande, pyssel, bakning eller en fika på stan med en kompis. Huvudsaken är att man varje dag tar en liten stund för sig själv. Jag tror att det är superviktigt för orka med. Man måste tanka energi någon gång under dagen. Det här ska man inte få dåligt samvete för. En lycklig mamma är en bra mamma. En trött och stressad mamma är en irriterad mamma och det leder aldrig till bra saker.

Jag har ett enormt behov av att få vara själv, att göra saker som jag vill och tycker om och jag ser till att jag får den tiden. Ibland har jag mer egentid och ibland mindre. Men utan egentiden skulle jag inte orka med. Egoistiskt tänker en del säkert. Att ha barn handlar ju om att försaka sig själv och sätta någon annan först. Eller? Med måtta säger jag.

Att löpträna är ett bra sätt att få vara själv, lyssna på en ljudbok, få bra träning och samtidigt rensa hjärnan. Man kan dessutom göra det tillsammans med en vän. Många flugor i en smäll där. Min löpträning är dålig för tillfället men snart så…

På semestern drar jag gärna ut och springer en runda. Men det betyder ofta att jag får ge mig ut tiiiidigt på morgonen, vi pratar runt 6-tiden. I alla fall om man är på ett riktigt varmt ställe där det blir olidligt att springa så fort solen hunnit komma upp helt. Här är jag i Spanien, precis tillbaka efter en löprunda och med en nyvaken liten Mini-me.

löpning

 

Hur ditt liv än ser ut och vad du än väljer att göra med det hoppas jag att du ger dig själv lite andrum och möjlighet att tanka ny energi. Och sluta framför allt att ha dåligt samvete för att du gör något för din egen skull!

Och du, kom ihåg att vi är superkvinnor, vi har nästintill magiska krafter som kan fixa det mesta. Sträck på dig och var stolt över allt du gör! Varje dag!

Kram Christine 

Bon Jovi

Hej,

20130525-115419.jpg
Idag vilar vi ut efter gårdagens konsert och pysslar lite hemma. Konserten hörrni, den var bra. Fast jag saknade ganska många låtar, men det blir ju så när det finns en repertoar som sträcker sig över nästan 30 år!
Konserten var på Stadion, och vädergudarna var med oss. Det var en skön majkväll. Den amerikanska och svenska flaggan vajade sakta i vinden och solen gick ner bakom Stadion.

20130525-114557.jpg
Jag sjöng med i låtarna och tyckte det var jättebra. Jag har ju lyssnat på den här musiken i ca 20 år. Jösses vad gammalt det där lät 🙂 Sambon var inte lika road. Hans kommentarer börjar bli en vana här på bloggen. Jag tycker de är roliga, han uppskattar inte att jag berättar om dem. Men i så fall ska han vara tyst.
Gårdagens kommentar under låten Keep the faith, där Jon Bon Jovi spelar maraccas: ”men vad är det här; ett zumbapass”. Hade han sagt det lite högre hade han kunnat få stryk av ett antal tjejer bakom oss som hade sin prime time på 80- och 90-talet 🙂

20130525-115249.jpg

20130525-115332.jpg
Konserten började strax efter 20.00 och höll på nästan tre timmar.
Lycklig vandrade jag hem i majnatten med sambon som hade ont i ryggen (lite stel och kall var jag också, träbänkarna på Stadion är inte de bästa att sitta på i flera timmar).

Nu ska vi ut på stan och njuta av solen. Ha det gott!
Kram Christine

Är det inte snart dags för ett syskon?

Som föräldrar till en tjej som snart är 4 år så hänger den frågan i luften. Ibland uttalas den och ibland går folk runt frågan lite. Vänner och familj undrar säkert men långt från alla frågar. Missförstå mig inte, jag blir inte upprörd av frågan. Det är helt OK att undra. Ingen har heller dömt oss för att Mini-me inte har något syskon (inte öppet i alla fall).

Både jag och sambon är uppväxta i en familj med tre barn, vi är båda mellanbarn men har lite olika erfarenheter av det. Han tyckte det var helt OK, men så är han också den enda pojken i tre generationer på sin mammas sida. Ni förstår ju själva att han fick en hel del uppmärksamhet. Jag däremot har en annan känsla av att vara mellanbarn, den mer klassiska bilden. Den där man varken är minst och sötast och därmed kommer undan med mord (nästintill) och inte heller är den äldre och duktiga som får ta ansvar. Man är lite i limboland och ibland blir man lite bortglömd. Det här beror inte på elaka föräldrar eller ett medvetet val från deras sida. Det blir av naturliga skäl så när man bara är två personer men har tre mindre personer som kräver något av en.

ett barn

Jag kunde tycka livet var himla orättvist ibland när jag var liten, vilket barn gör inte det för den delen? Som vuxen tycker jag att mina föräldrar gjorde så gott de kunde och gjorde ett hyfsat bra jobb med att uppfostra och ta hand om mig och mina syskon. Fel och misstag kommer alltid finnas, och är oundvikliga då vi alla bär med oss saker och då våra beteenden grundas på en rad olika saker från vår egen uppväxt. Som förälder kommer man aldrig vara perfekt. Det vet jag ju när jag är förälder själv. Som mamma till ett barn förstår jag också hur mycket som krävs när man är mamma till tre barn.

Folk i min omgivning undrar hur jag hinner med allt jag gör. Jag tittar inte så mycket på TV är mitt svar. Men sen är det ju så att jag har bara ett barn, och jag väljer att ofta inkludera henne i det jag själv pysslar med för tillfället. Ett bra sätt för oss båda att umgås, jag får utlopp för min rastlöshet och Mini-me lär sig ny saker. Win-win situation!

Men om vi nu skulle ha mer än ett barn, hur skulle det bli med allt det där då? Skulle jag ha ork och tålamod att göra samma saker med två barn samtidigt? Helt ärligt är jag tveksam. Jag är tveksam till om jag skulle orka med mer än ett barn, samtidigt som jag vet att skulle jag ha två barn skulle jag fixa det också. Jag är tveksam till om jag VILL ha ett till barn, men samtidigt vill jag helst inte att Mini-me ska växa upp ensam. Syskon är kanske inte alltid ens själsfränder men de finns där. Framför allt finns de där när föräldrarna är gamla och kanske inte ens lever längre. Man står inte helt ensam i världen.

Fast bara för att man är syskon är det ju inte säkert att man umgås, träffas eller ens tycker om varandra. Det har jag också sett bevis på. Man förlorar något istället. Då blir ju syskonen en sorg istället för en glädje.

Jag struntar i vad ”man borde/ska” göra. Jag gör det jag själv vill och bryr mig inte så mycket om vad andra tycker om det. Därför känner jag egentligen ingen press utifrån att skaffa fler barn. Nej pressen sätter jag på mig själv. Precis som när vi diskuterade om vi över huvud taget skulle ha barn eller inte så måste man bara bestämma sig. Annars går åren och helt plötsligt inser man en dag att det aldrig blev av, det där man hade tänkt sig. I det här fallet ett eventuellt syskon.

midsommar

Mini-me själv vill gärna ha ett syskon, en syster för att vara mer specifik. Men hennes önskan har mer att göra med att hennes kompisar får syskon, och att hon har insett att jag har en syster. Hon vet ju ingenting om alla bråk man har med ett syskon eller alla ostyriga känslor man har när man känner sig förfördelad och bortglömd. Hon förstår ju inte att ett syskon innebär delad tid, delad uppmärksamhet och kanske färre julklappar också. Dessutom har jag försökt förklara att vi inte kommer kunna välja själva om det blir en syster eller bror. Med tanke på hennes ringa ålder tror jag dock inte hon har förstått det. Allt i livet funkar ju inte som på ICA, där man tar det man vill ha 🙂

När jag häromdagen satt och lekte med min lilla brorsdotter blev Mini-me oerhört svartsjuk. Ett syskon finns ju där hela tiden. Inget barn tycker det är lätt med den omställning det innebär att få ett syskon.

Men det finns ju så klart många positiva saker med att ha syskon också. Man har en lekkamrat, en vän och en bundsförvant (ibland). Man har någon att dela minnen med och man har ett band som man inte har med någon annan.

För mig är vännerna minst lika viktiga som familjen, och jag hoppas och tror att Mini-me kommer ha en stor vänskapskrets. Men kan vännerna alltid ersätta familjen? Och kommer hon känna så?

Det här är en svår nöt, nästan svårare än frågan om man ska ha barn eller inte.

Att få ett friskt barn är en oerhörd lycka i sig, och något som inte är alla förunnat att få. Om man skaffar ett till barn finns alltid chansen att något går fel. Den chansen finns alltid, men det känns lite som att ha vunnit på lotto och sen satsa alla pengar igen. Vad är oddsen för att man har samma tur igen? Det är skrämmande när man börjar tänka så och det är inget sätt att leva på. Man kan inte gå omkring och tänka att det värsta ska hända, jag vet det.

Vi har vänner med olika familjekonstellationer. En del har ett barn och är nöjda med det, en del har flera barn, en del har inga barn alls och är rätt nöjda med det också. Som med så mycket annat i livet finns det inga rätt eller fel.

Vi har inte bestämt oss i syskonfrågan än, och kommer nog inte göra det än på ett tag heller. Men visst undrar även jag ibland: är det inte snart dags för ett syskon?

Har ni flera barn eller är ni nöjda med ett barn? Hur resonerar ni kring den här frågan och hur ställer sig er omgivning till ert val? För jag kan tänka mig att de som har 13 barn också får frågor, fast av motsatt karaktär 🙂

Kram Christine

 

Plugin from the creators ofBrindes Personalizados :: More at PlulzWordpress Plugins